Bengt Sjöberg

Hungerstrejkande kristne afghanen Ramin, som sitter i migrationsverkets förvar i Åstorp,
hotas med att bli tvångsmatad i polisarrest. Även i övrigt har Ramin redan i förvaret utsatts för allehanda förnedrande behandling av tjänstemän som bara följer order.
Ramin protesterar mot att han som skyddsbehövande kristen afghan först hålls i förvar med
muslimska landsmän som hotar ange honom i hemlandet och sedan vägras att bli hörd avseende det verkliga hot som föreligger.
I Ramins fall har Migrationsverket brutit mot en lång rad föreskrifter som verket inför allmänheten påstår sig följa. Trots att verket vet att han tagit avstånd från islam vägras han asyl och verket underlåter att ens undersöka saken närmare.
I Ramins fall har en hel församling och dess pastor stämplats som lögnare när de vittnat om hans genuina kristna engagemang i deras kyrka. Kyrkan frågar sig med all rätta hur verket
kan på detta sätt inta en fientlig hållning till en tro som är en viktig del av den svenska identiteten.
Ramin har ingen avsikt att anonymt lida den martyrdöd som verket planerat åt honom.
Mer info här:

ATT UTVISA SKYDDSBEHÖVANDE
För Ramin och Ali är väntan på migrationsverkets förläggning i Åstorp närmast att jämställa med
”death row”. De ser att de ska bli nya martyrer i kampen för religionsfrihet och rätten att välja fredag istället för krig, kärlek istället för hat.
Andra landsmän står inför samma hot. Ändå fortsätter främst hazarer från Afghanistan att söka till kristendomen och skaran av kristna hazarer växer ständigt i direkt strid med de fördomar som inte bara frodas utan uppmuntras hos både verket och i våra domstolar.
Det är två kristna konvertiter från Afghanistan som migrationsverket till varje pris skall skicka ut till hemlandet. Båda två är döpta och aktiva i en församling där de är väl kända och uppskattade som medlemmar. Ingen har där haft anledning att betvivla äktheten i deras konvertering, men, Migrationsverket tror inte att afghaner konverterar på riktigt.
Handläggningen styrs av en rad lagar både inom Sverige och inom EU som i just dessa fall givits en tolkning som är helt främmande för lagens andemening och syfte. Den som kan visa att det är mer sannolikt att han är skyddsbehövande än att det inte är så skall beviljas asyl. Både Ramin och Ali har pekat på ena rättsliga bristen efter det andra men, de talar för döva öron. Deras rättsgrunder liksom deras faktiska förhållanden struntar man i.
Pojkarna förvaras med muslimska landsmän som vid bevittnande av deras kristna tro och besök av kristna
vänner hotat att ange dem i hemlandet, men, våra myndigheter bortser ifrån hotet och faran.
När rättvisan blir döv, stum och blind har Ramin och Ali inlett hungerstrejk i hopp om att någon skall en
stund se vad som pågår. Kanske de på detta sätt i vart fall inte kommer att dö helt anonymt?

Skrivet av vänner till de afghanska männen.