Migrationsverket ifrågasätter kyrkornas intyg
Konversion erkänns, men trovärdigheten ifrågasätts starkt och man meddelar avslag på asylansökan
Jag har den senaste månaden fått fem ärenden som gäller iranier som konverterat till kristen tro i Sverige under asylprocessen. Samtliga får avslag. Migrationsverket erkänner visserligen att personerna blivit kristna, fått undervisning i den kristna tron, går i kyrkan och deltar i olika gudstjänster, bönesamlingar och bibelstudier, men deras trovärdighet smulas sönder och man ifrågasätter om konversionen tillkommit på grund av genuin övertygelse. Migrationsverket ifrågasätter och trampar på alla intyg och försök till beskrivning av hur processen fram till en tro skett, men Migrationsverkets tyckande saknar varje uns av bevis. Hur ska någon egentligen kunna veta exakt vad som rör sig inom en människa?
I det senaste fallet som handlar om en förälder och ett barn, ifrågasätts till och med att de båda kommit till tro och låtit döpa sig samtidigt. Detta skulle undergräva deras trovärdighet enligt en dom meddelad av Förvaltningsprocessen 1 i Göteborg den 12 juli 2013.
I början av domen redogörs för att konversionen gjorts i Sverige och inte i deras hemland. ”Det är inte ett uttryck för en fortsättning på åsikter eller en inställning som de hade redan i sitt hemland”.
Vidare skriver man i sitt avslag ”om bedömningen i stället utmynnar i att personen inte konverterat av religiös övertygelse torde han eller hon inte ha för avsikt att leva som konvertit och därmed inte heller löpa risk för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling efter sin hemkomst. Bevisningen ger visst stöd för X och Z:s uppgifter om konvertering till kristendomen. De har dock inte enbart därigenom gjort sannolikt att genomförda konverteringen har gjorts av genuin och religiös övertygelse. Omständigheterna till varför X och Z har låtit döpa sig är vaga och allmänt hållna. De bedöms inte ha gjort sannolikt att konverteringen har föregåtts av ett starkt intresse för religiösa frågor eller en genomgripande process för att nå en ny religiös identitet. X och Z:s redogörelse för hur de fått intresse för kristendomen är helt likalydande. Med tanke på det ytterst viktiga ställningstagande och den stora förändring det får anses vara i en persons liv att övergå från en religion till en annan finns det skäl att ifrågasätta denna omständighet. Deras konversion har inte kommit till hemlandets kännedom. X och Z har inte gjort sannolikt att deras konversion har sin grund i en genuin övertygelse och de har inte gjort sannolikt att de har för avsikt att leva som kristna i Iran. Det har inte framkommit några omständigheter som kan antas utgöra ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap 1-3 §§ utlänningslagen. Det saknas därför förutsättningar för att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning.”
Jag tänker nu begära muntlig förhandling i Migrationsdomstolen och jag kommer att begära att man gör en djupintervju med dessa personer.
Den behandling som de fått strider mot det rättsliga ställningtagandet som presenterades den 11 juni på en utbildningsdag som anordnades av Migrationsverket dit också representanter från Sveriges Kristna Råd var inbjudna.
Jag har den senaste månaden fått fem ärenden som gäller iranier som konverterat till kristen tro i Sverige under asylprocessen. Samtliga får avslag. Migrationsverket erkänner visserligen att personerna blivit kristna, fått undervisning i den kristna tron, går i kyrkan och deltar i olika gudstjänster, bönesamlingar och bibelstudier, men deras trovärdighet smulas sönder och man ifrågasätter om konversionen tillkommit på grund av genuin övertygelse. Migrationsverket ifrågasätter och trampar på alla intyg och försök till beskrivning av hur processen fram till en tro skett, men Migrationsverkets tyckande saknar varje uns av bevis. Hur ska någon egentligen kunna veta exakt vad som rör sig inom en människa?
I det senaste fallet som handlar om en förälder och ett barn, ifrågasätts till och med att de båda kommit till tro och låtit döpa sig samtidigt. Detta skulle undergräva deras trovärdighet enligt en dom meddelad av Förvaltningsprocessen 1 i Göteborg den 12 juli 2013.
I början av domen redogörs för att konversionen gjorts i Sverige och inte i deras hemland. ”Det är inte ett uttryck för en fortsättning på åsikter eller en inställning som de hade redan i sitt hemland”.
Vidare skriver man i sitt avslag ”om bedömningen i stället utmynnar i att personen inte konverterat av religiös övertygelse torde han eller hon inte ha för avsikt att leva som konvertit och därmed inte heller löpa risk för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling efter sin hemkomst. Bevisningen ger visst stöd för X och Z:s uppgifter om konvertering till kristendomen. De har dock inte enbart därigenom gjort sannolikt att genomförda konverteringen har gjorts av genuin och religiös övertygelse. Omständigheterna till varför X och Z har låtit döpa sig är vaga och allmänt hållna. De bedöms inte ha gjort sannolikt att konverteringen har föregåtts av ett starkt intresse för religiösa frågor eller en genomgripande process för att nå en ny religiös identitet. X och Z:s redogörelse för hur de fått intresse för kristendomen är helt likalydande. Med tanke på det ytterst viktiga ställningstagande och den stora förändring det får anses vara i en persons liv att övergå från en religion till en annan finns det skäl att ifrågasätta denna omständighet. Deras konversion har inte kommit till hemlandets kännedom. X och Z har inte gjort sannolikt att deras konversion har sin grund i en genuin övertygelse och de har inte gjort sannolikt att de har för avsikt att leva som kristna i Iran. Det har inte framkommit några omständigheter som kan antas utgöra ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap 1-3 §§ utlänningslagen. Det saknas därför förutsättningar för att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning.”
Jag tänker nu begära muntlig förhandling i Migrationsdomstolen och jag kommer att begära att man gör en djupintervju med dessa personer.
Den behandling som de fått strider mot det rättsliga ställningtagandet som presenterades den 11 juni på en utbildningsdag som anordnades av Migrationsverket dit också representanter från Sveriges Kristna Råd var inbjudna.
Kommentarer
Trackback
