Bengt Sjöberg

Ungdomsledaren i kyrkan frågade om jag var villig att träffa en familj som fått sitt sista utvisningsbeslut och polisen kunde snart komma för att hämta dem. I hemmet fanns en pojke som var svårt sjuk och apatisk. Läkare och övrig sjukvårdspersonal hade förgäves vädjat för pojken. Familjen var uigurer, ett turkiskt folk som är förföljda och trakasserade i flera länder. Vi gick ner i ungdomsrummet och jag insåg att det var bråttom. En handskriven fullmakt fick duga och senare samma dag skrev jag en begäran om verkställighetshinder och faxade in till Förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket tillsammans med intyg från läkare, psykolog och kurator på kommunen. Sen följde år av avslag, avslag och avslag allt medan pojken pendlade mellan svår sjukdom och tillfälliga förbättringar. Familjen fick efter en tid hjälp av Anita Dorazio i Stockholm, en oerhört engagerad kvinna som hjälpt många i liknande situationer. Hon kan mycket om uigurerna som till största delen är bosatta i Xinjiang i västra nuvarande Kina. Det finns även uiguriska samhällen i Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.

Under en tid har jag inte hört något från familjen, men igår kväll ringde en strålande glad mor i den uigurska familjen och ropade: Mister Bengt, vi har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige! Telefonsamtalet kom som en uppmuntran på en för övrigt mycket jobbig dag.