Bengt Sjöberg

Våra nyanlända som kommer till kyrkan får göra andliga upplevelser. Några berättar om reella bönesvar t.ex afghanske pojken som bad för sin mor som var döv på ena örat. När han senare ringde till sin mor hade hon hörsel på båda öronen. Pojken berättade att det var genom bön till Gud i Jesu namn som hon blivit helad. Någon berättar om att mardrömmarna försvann efter dopet. En annan kan vittna om en inre frid och trygghet som han inte haft sedan dagen då han såg sin far mördas. Kvinnan kände en varm ström gå genom hennes kraftigt värkande rygg och värken försvann. Veckan därefter kom hon rak i ryggen till vår samling och hade inga problem att sitta under bibelstudiet. Många av våra nyanlända har haft drömmar och uppenbarelser om att de skulle få veta vägen till Gud. När de kommit till församlingen och fått undervisning, förbön och samtal har de ”hittat hem”. Den helige Ande har gett dem svaren på deras innersta tankar och frågor. Efter flera år på flykt då deras hjärtan skrikit på hjälp har de nu fått en ny familj i församlingen. De har fått vänner, någon som bryr sig, en ”farmor, morfar” eller ”bror och syster”. Det är liknande berättelser vi skickar in ibland till Migrationsmyndigheterna, men kanske uppfattas våra berättelser som religiöst tok. Kanske någon som läser detta också avfärdar allt jag skrivit, men för oss som tror är detta verkligheter.