Bengt Sjöberg

Tänk dig att du är instängd i ett rum. Du sätter på TV:n men det enda som hörs är ett brusljud. När du försöker stänga av apparaten går det inte. Nu hörs dessutom ett ihållande pipljud som kan liknas vid en syrsa som spelar.. Du kollar om du kan dra ur kontakten för att få tyst på TV:n, men det går inte.

I oktober 1997 förändrades mitt liv. Rektorn på skolan där jag arbetade bad mig att äta mat med en mycket bråkig skolklass. Flera lärare hade försökt hålla eleverna lugna i matsalen men inte lyckats.

När vi satte oss för att äta hoppade fyra pojkar upp och började slåss mitt i matsalen. De slog varandra och det blev ett väldigt liv. Alla fyra låg på golvet och brottades. När jag reste på mig och försökte gå emellan pojkarna och få slut på slagsmålet reste de sig och kom helt nära mig. Som på en given signal gallskrek de i mina båda öron.

Jag blev alldeles yr och fick starka ljud i båda öronen. Tinnitusen blev kronisk och påverkar mig dag som natt. Värst är det på kvällarna då jag ska sova. Måste ha radion eller CD-spelaren på låg volym.

Under en tid var tinnitusen hanterbar, men under de senaste åren har oljuden tilltagit i styrka. Jag har frågat läkare om det finns någon hjälp, men ingen har reagerat. Vi har alltid olika läkare på vårdcentralen så ingen följer upp och har en helhetsbild. Man får försöka hålla reda på det mesta själv. Men idag fick jag äntligen komma till sjukhuset i Karlstad där vänlig och kunnig audionom berättade vad man har för hjälp att erbjuda. Jag ska få återkomma för ett längre besök där de ska testa olika hjälpmedel som tagits fram de senaste åren.

Jag fick fylla i ett formulär med drygt 20 frågor. Svarade ja på de flesta. Hur dessa besvär påverkar allt, det kan nog bara de förstå som själva upplevt eller upplever tinnitus.

Jag hoppas få lindring. Det skulle vara fantastiskt.

Bilden hämtad från Google Bilder