En vanlig dag
Dagen började med att jag skulle försöka hjälpa en kvinna som tröttnat på att leva. När jag vaknade var det vitt på grannens hustak och det var bitande kallt att ta sig över vägen till postlådan för att kolla dagens Filipstads Tidning. Trots värk i rygg och axel kändes det ändå gott att få äta frukost innan dagens svåra samtal skulle börja.
Konstigt att en kvinna inte skall kunna gå till sitt arbete utan att behöva vara rädd för glåpord, stölder och misshandel. Borde inte alla få känna sig trygga i vår lilla idylliska småstad?
När jag var ute på samhället idag fick jag kontakt med flera som önskade samtal om andliga frågor. Till mailboxen komer det också flera förfrågningar om vi i Kristen Gemenskap vill be för dem. Det måste finnas en stark andlig längtan hos människor i den tid vi lever i nu. Ska bli intressant att gå runt på marknaden med Bullgerillan och prata med folk. Det har kommit in många bullar. jag tror att vi får ihop de tusen bullarna som jag efterlyste.
På kvällen sitter jag i samtal med en man som berättar att han fick uppehållstillstånd för flera månader sedan. Trots det har han ännu inte fått ut den handling som ger honom de fyra sista siffrorna som öppnar upp hela Sverige för honom. Han behöver detta dokument för att gifta sig. Brud, hem och allt står färdigt bara de fyra sista siffrorna kommer. På måndag ska vi se var det hakat upp sig. Då ska vi gå till Migrationsverket och fråga. Jag tror de är mer effektiva än att han ska behöva vänta i flera månader på att handläggaren ska skriva ut ett papper från datorn och underteckna med sitt namn. Det måste finnas något missförstånd eller annat problem.
På eftermiddagen hade jag besök i hemmet av tre kristna irakier. En av dem berättade hur han blev stoppad en dag i en vägspärr. Vakten hade order att döda alla som inte hade rätt tro. Trots detta fick han passera. Han tackade Gud för sitt mirakel. Vi gick till datorn och tittade på kort från hans kyrka i Irak. Där döpte de ett trettiotal människor vid ett enda tillfälle. Nu är flera av dem flyktingar i olika länder, splittrade och sargade av krig och våld.
I morn kommer två av våra barnbarn. de skall sova hos oss under Oxhälja. Oh vad roligt det ska bli. De är sju och fem år nu så vi kommer att ha många trevliga samtal. Det ska bli så roligt att gå runt på marknaden med dem.
Nu har jag bara några dagar kvar så ska jag lämna in boken "När världen kom till stan" till bokförlaget. Boken beräknas komma ut i mitten eller slutet avoktober. Flera tidningar, TV och radio vill göra intervjuer. Boken handlar om 17 års erfarenheter av kontakter med flyktingar, asylsökande och invandrare. Jag har också skrivit ett kapitel om integration.
Hoppas du som läser bloggen har haft en trevlig och skön dag. Gud välsigne dig!
Konstigt att en kvinna inte skall kunna gå till sitt arbete utan att behöva vara rädd för glåpord, stölder och misshandel. Borde inte alla få känna sig trygga i vår lilla idylliska småstad?
När jag var ute på samhället idag fick jag kontakt med flera som önskade samtal om andliga frågor. Till mailboxen komer det också flera förfrågningar om vi i Kristen Gemenskap vill be för dem. Det måste finnas en stark andlig längtan hos människor i den tid vi lever i nu. Ska bli intressant att gå runt på marknaden med Bullgerillan och prata med folk. Det har kommit in många bullar. jag tror att vi får ihop de tusen bullarna som jag efterlyste.
På kvällen sitter jag i samtal med en man som berättar att han fick uppehållstillstånd för flera månader sedan. Trots det har han ännu inte fått ut den handling som ger honom de fyra sista siffrorna som öppnar upp hela Sverige för honom. Han behöver detta dokument för att gifta sig. Brud, hem och allt står färdigt bara de fyra sista siffrorna kommer. På måndag ska vi se var det hakat upp sig. Då ska vi gå till Migrationsverket och fråga. Jag tror de är mer effektiva än att han ska behöva vänta i flera månader på att handläggaren ska skriva ut ett papper från datorn och underteckna med sitt namn. Det måste finnas något missförstånd eller annat problem.
På eftermiddagen hade jag besök i hemmet av tre kristna irakier. En av dem berättade hur han blev stoppad en dag i en vägspärr. Vakten hade order att döda alla som inte hade rätt tro. Trots detta fick han passera. Han tackade Gud för sitt mirakel. Vi gick till datorn och tittade på kort från hans kyrka i Irak. Där döpte de ett trettiotal människor vid ett enda tillfälle. Nu är flera av dem flyktingar i olika länder, splittrade och sargade av krig och våld.
I morn kommer två av våra barnbarn. de skall sova hos oss under Oxhälja. Oh vad roligt det ska bli. De är sju och fem år nu så vi kommer att ha många trevliga samtal. Det ska bli så roligt att gå runt på marknaden med dem.
Nu har jag bara några dagar kvar så ska jag lämna in boken "När världen kom till stan" till bokförlaget. Boken beräknas komma ut i mitten eller slutet avoktober. Flera tidningar, TV och radio vill göra intervjuer. Boken handlar om 17 års erfarenheter av kontakter med flyktingar, asylsökande och invandrare. Jag har också skrivit ett kapitel om integration.
Hoppas du som läser bloggen har haft en trevlig och skön dag. Gud välsigne dig!
Kommentarer
Trackback
