Josef besökte Atil i Serbien
Vi fick inte stanna .Vi vill tillbaka.
Hans kusiner och farbröder fick uppehållstillstånd i Sverige. Alla hans vänner fick uppehållstillstånd, men inte Atil och hans familj. De accepterade Migrationsverkets beslut om avvisning och gömde sig inte. De är romer och de tillhör en folkgrupp som många gånger diskrimineras. Nu kämpar de för att överleva i Serbien. I kriget mellan serber och albaner kom ofta romerna i kläm.
Familjen bor i södra Serbien på gränsen till Makedonien och bara några mil från Kosovo. Samhället heter Vranjska Banja. Banja betyder spa och det finns några varma källor i området, därav namnet.
Min son Josef berättar om sin resa till Atil och hans familj:
"Jag ringer Atil som svarar och säger att han kommer inom trettio minuter till vår mötesplats. 2001 kom de till Sverige. Två och ett halvt år senare fick de lämna landet. Alla kusiner fick uppehållstillstånd med sina familjer, många släktingar fick stanna De fick flykingamnesti. Men inte de. Deras fel? De kom för tidigt och hade lämnat in sina id-handlingar så att det gick lätt för Migrationsverket att genomföra avvisningen.
När Atil dyker upp ser han glad ut. Han säger att han inte kommer ihåg så mycket svenska, men det visar sig att han kan prata riktigt bra. Det går bättre och bättre ju mer vi pratar. Strax träffar vi på en äldre dam med fårat ansikte. Det visar sig vara mamman till hans kusin som bor i Karlstad. Hon skiner upp när Atil berättar att jag kommer ifrån Sverige. Hon ber mig hälsa till min familj och till hennes familj.
Snart beger vi oss iväg till huset som de hyr. Vi går genom gyttret av hus som ligger tätt tätt. När vi kommer fram leker en liten pojke nedanför trappan till huset.
Det är min pojke, säger Atil. Han är född i Sverige, förstår du? Han är född i Karlstad.
Vi sätter oss ner i vardagsrummet och jag hälsar på Atils föräldrar som också bor i huset. Jag hälsar på hans fru. Alla bodde de i Sverige under några år. Sedan de kom tillbaka har de också fått en liten flicka som nu är ett år. Vi samtalar om hur de har det.
Det är svårt att få jobb, berättar Atil. På helgerna åker jag runt och spelar med en grupp. Vi är i olika städer, men det är dåligt betalt. Jag jobbar också som städare i staden intill.
När vintern kommer blir det kallt, fortsätter Atil. Det kommer lika mycket snö som i Sverige. Vi har inga element, så vi måste elda i spisen, säger han och pekar mot ena hörnet i köket. Det blir varmt i köket men värmen sprids dåligt. Veden är också mycket dyr. En m3 kostar ca 20 euro. Och det går åt ca 10 m3 under en vinter. En månadslön ligger på 100-150 euro om man lyckas hitta något jobb.
Atils mamma och pappa fick också lämna Sverige och de bor alla tillsammans på andra våningen i ett hus. Snart tar de fram en video som de sätter på. Den är från Filipstad och en fest som romerna hade i Folkets hus. Man förklarar för mig att de flesta som jag ser på videon fick uppehållstillstånd. Men de fick inte. Stämningen blir lite tryckt. De blir nedstämda och jag märker på dem att de är mycket besvikna.
Kanske du kan hjälpa oss? säger Atil. Det är mycket svårt för oss här. Vi kan inte leva här. Min son föddes i Karlstad förstår du? De första ord han sa var på svenska. Vad ska jag säga till honom när han blir stor?
Atils mamma har svårt för att hålla tårarna tillbaka.
Jag vill tillbaka, säger hon.
Innan jag lämnar familjen blir jag bjuden på en måltid med det bästa som huset kan erbjuda.
Men livet är inte rättvist................
