Märklig ledning
Jag skrev för någon tid sedan om Atil och hans familj som utvisades till Serbien för cirka tre år sen. Atils farbröder och andra släktingar fick stanna i Sverige på grund av den tillfälliga asyllagen. Atils familj åkte lugnt och fogligt tillbaka innan man började tala om den nya "amnestilagen".
Under en tid har jag försökt hjälpa Atil, men visste inte riktigt hur jag skulle kunna hjälpa honom långsiktigt. Min äldste son Josef berättade för någon vecka sedan att han skulle åka ner till Serbien till staden Leskovac för att ha bibelseminarier. I staden Leskovac finns en stor romsk befolkning och en romsk församling som verkligen hjälper romerna på olika sätt. När polisen ville riva deras tältkyrka stod de natt och dag och bad och sjöng lovsånger till och med under vintertiden då snön föll över tältet. Till sist gav sig poliserna iväg.
Ibland åker församlingen till den lilla stad där Atil bor. Josef hade bara fått veta att han skulle vara i Leskovac, men dagen efter att han kommit fram får han veta att ett möte är inplanerat just i Vranska Banje, Atils stad. Så igår kväll ringer det när vi sitter och tittar på Rapport. Jag ser att det är från utlandet. Det är Josef och han sitter hemma i Atil och hans familjs hus. Josef berättar att området liknar de slumområden som han besökt när han varit på Sri Lanka. Visst är det befogat att försöka hjälpa Atil. De skall träffas på nytt på måndag. Då hoppas vi att det skall bli en lösning för Atil så att han kan åka till det arbete som han lyckats få.
Vi som bett till Gud om ledning och att det skulle öppnas möjligheter att kunna hjälpa dem på plats. Jag är alldelses för dålig i min rygg för att kunna åka så långt, men Josef min son kunde. Och jag har fått pengar att förmedla till familjen så nu hoppas vi att det blir en bra måndag för alla inblandade där nere i Serbien. När vi har ett villigt hjärta kan Gud planera allt till det bästa.
Många romer lever mycket fattigt i forna Jugoslavien, ja i hela Europa. De har problem att registrera sig och få sjukvård. Jag vet att jag uppmuntrade Atil och hans fru att studera, söka jobb och försöka bli goda föredömen för sitt folk i staden där de bor.
Atil tror på Gud och tackar Gud för det som hänt i hans liv. Det skall bli spännade att se vad som kommer att hända med honom där nere.
När Josef kommer tillbaka skall jag lägga ut några kort och skriva lite mer.
Under en tid har jag försökt hjälpa Atil, men visste inte riktigt hur jag skulle kunna hjälpa honom långsiktigt. Min äldste son Josef berättade för någon vecka sedan att han skulle åka ner till Serbien till staden Leskovac för att ha bibelseminarier. I staden Leskovac finns en stor romsk befolkning och en romsk församling som verkligen hjälper romerna på olika sätt. När polisen ville riva deras tältkyrka stod de natt och dag och bad och sjöng lovsånger till och med under vintertiden då snön föll över tältet. Till sist gav sig poliserna iväg.
Ibland åker församlingen till den lilla stad där Atil bor. Josef hade bara fått veta att han skulle vara i Leskovac, men dagen efter att han kommit fram får han veta att ett möte är inplanerat just i Vranska Banje, Atils stad. Så igår kväll ringer det när vi sitter och tittar på Rapport. Jag ser att det är från utlandet. Det är Josef och han sitter hemma i Atil och hans familjs hus. Josef berättar att området liknar de slumområden som han besökt när han varit på Sri Lanka. Visst är det befogat att försöka hjälpa Atil. De skall träffas på nytt på måndag. Då hoppas vi att det skall bli en lösning för Atil så att han kan åka till det arbete som han lyckats få.
Vi som bett till Gud om ledning och att det skulle öppnas möjligheter att kunna hjälpa dem på plats. Jag är alldelses för dålig i min rygg för att kunna åka så långt, men Josef min son kunde. Och jag har fått pengar att förmedla till familjen så nu hoppas vi att det blir en bra måndag för alla inblandade där nere i Serbien. När vi har ett villigt hjärta kan Gud planera allt till det bästa.
Många romer lever mycket fattigt i forna Jugoslavien, ja i hela Europa. De har problem att registrera sig och få sjukvård. Jag vet att jag uppmuntrade Atil och hans fru att studera, söka jobb och försöka bli goda föredömen för sitt folk i staden där de bor.
Atil tror på Gud och tackar Gud för det som hänt i hans liv. Det skall bli spännade att se vad som kommer att hända med honom där nere.
När Josef kommer tillbaka skall jag lägga ut några kort och skriva lite mer.
Kommentarer
Trackback
