Gömda i en kloakbrunn i Sverige???
Jag satt i bilen på väg till XXX med två tonårsflickor i bilen. Nätverket skulle "ta hand om dem" i några veckor för att försöka hindra en avvisning. Flickorna brukade vara rätt så pratsamma, men i bilen sa de inte mycket denna kväll. Det kunde man väl i och för sig förstå. Att bli skild från pappa och mamma och en bror och inte veta något om vart man är på väg eller hur de närmaste veckorna kommer att gestalta sig, det måste vara en hemsk situation. Flickorna är 12 och 18 år gamla.
Vi spelade musik i bilen med den fina anläggningen som jag fick i samband med min 60-årsdag. Jag försökte berätta om olika saker och försäkra flickorna om att allt säkert skulle gå bra. När vi kom fram till gömstället och jag visade dem in till familjen som skulle ta hand om dem tittade de sig förskräckt omkring. Värdfamiljen visade dem till en gäststuga på gården. Vi gick in och bekantade oss med stugan. I köket fanns frukt och kylskåpet var laddat med fil, yogurt, ost, smör, skinka och ägg. Flickorna började gråta. Vi satte oss ner kring köksbordet för att prata.
-Hur är det? frågade jag.
-Jo, vi trodde att vi skulle sitta i en kloakbrunn som Saddam Hussein, svarade flickorna. Att vara gömd trodde vi innebar att vi skulle sitta hela dagarna i en håla i jorden. Att få ett så fint rum med sängar, mat och TV och Internet, det hade vi aldrig kunnat tänka oss. Oh, vad vi är tacksamma. Hälsa till pappa och mamma när du åker tillbaka.
Mitt i allt elände kunde jag inte låta bli att skratta åt flickornas uppfattning om hur det är att vara gömd i Sverige.
Visst är det psykiskt påfrestande. Visst finns ångesten för vad som skulle kunna hända om de skulle bli tagna och skickade tillbaka till sitt land. Till krig, våld och trakasserier. Till diskriminering och förnedring.
Skönt i alla fall att det finns vänner och människor som vågar visa civil olydnad och har medkänsla.
Tack vänner i XXX och deras nätverk.
Jag hoppas flickorna och ni får en så bra jul som det nu går. Vet att ni till och med skall gå till midnattsmässan i den gamla kyrkan på orten. Det är långt från Saddam Husseins kloakbrunn, men ändå traumatsikt för flickorna.
Vi spelade musik i bilen med den fina anläggningen som jag fick i samband med min 60-årsdag. Jag försökte berätta om olika saker och försäkra flickorna om att allt säkert skulle gå bra. När vi kom fram till gömstället och jag visade dem in till familjen som skulle ta hand om dem tittade de sig förskräckt omkring. Värdfamiljen visade dem till en gäststuga på gården. Vi gick in och bekantade oss med stugan. I köket fanns frukt och kylskåpet var laddat med fil, yogurt, ost, smör, skinka och ägg. Flickorna började gråta. Vi satte oss ner kring köksbordet för att prata.
-Hur är det? frågade jag.
-Jo, vi trodde att vi skulle sitta i en kloakbrunn som Saddam Hussein, svarade flickorna. Att vara gömd trodde vi innebar att vi skulle sitta hela dagarna i en håla i jorden. Att få ett så fint rum med sängar, mat och TV och Internet, det hade vi aldrig kunnat tänka oss. Oh, vad vi är tacksamma. Hälsa till pappa och mamma när du åker tillbaka.
Mitt i allt elände kunde jag inte låta bli att skratta åt flickornas uppfattning om hur det är att vara gömd i Sverige.
Visst är det psykiskt påfrestande. Visst finns ångesten för vad som skulle kunna hända om de skulle bli tagna och skickade tillbaka till sitt land. Till krig, våld och trakasserier. Till diskriminering och förnedring.
Skönt i alla fall att det finns vänner och människor som vågar visa civil olydnad och har medkänsla.
Tack vänner i XXX och deras nätverk.
Jag hoppas flickorna och ni får en så bra jul som det nu går. Vet att ni till och med skall gå till midnattsmässan i den gamla kyrkan på orten. Det är långt från Saddam Husseins kloakbrunn, men ändå traumatsikt för flickorna.
Kommentarer
Trackback
