Julfrid?
Listan med anteckningar på sånt som måste göras innan julen var nästan tom. Frugan och jag åkte och handlade. Nu skulle vi bara ägna oss åt hemmet och familjen. Den ihärdiga huvudvärken ville dock inte släppa trots Alvedon forte och en starkare tablett. Det verkade som om värken kom från en tand också. Hade jag slarvat med mellanrumsborstarna nu igen? Jag filade och filade, men där fanns inga matrester. Värken tilltog och det började dunka i tanden trots ytterligare värktabletter.
Nu ringde de från Erikshjälpen. En av våra asylsökande hade fått mycket ont i ryggen. Värken hade kommit smygande och nu låg han på en soffa utan att kunna ta sig någon annan stans. Där hade han legat nu i ett dygn!På vårdcentralen hade man sagt att personalen på Erikshjälpen skulle åka till apoteket och köpa värktabletter. Eftersom det rörde sig om en asylsökande skulle han bara ta tabletter och röra på sig så skulle det gå över. När jag fick höra detta blev jag minst sagt upprörd. Jag glömde min egen värk för en stund och åkte ner till butiken och försökte hjälpa M upp från soffan. Van av min egen ryggvärk visste jag hur svårt han hade att få på sig sina skor och knyta skosnörena. Jag gick ner på knäna och satte på M hans skor. Fick in honom i bilen och vi åkte upp till vårdcentralen. Där överlämnade jag ett brev och sa att jag absolut måste hem. I brevet skrev jag att jag ansåg det anmärkningsvärt att en sjuksköterska kunde avgöra om en hjälpsökande med svår värk i ryggen bara har ett ryggskott och per telefon kan avgöra att det inte rör sig om en tumör, diskprolaps eller njurfel.
Någon timme senare fick jag sms från M och han berättade att han fått tid hos läkaren. I skrivande stund vet jag inte vilken diagnos han fick, men jag är glad att de inte bara skickade iväg honom. Tack, vårdcentralen! Jag VET att ni har mycket att göra.
Tillbaka hem igen med olidlig dunkande värk. Nu hade alla tandkliniker stängt, men vid sjutiden på kvällen fick jag hjälp att dra ut tanden hos en tandläkare som fick rycka ut som en räddande ängel. Tandläkaren fick slita och dra, borra och dela den stora tuggtanden och borra i ben och lirka och dra i hela två timmar! TACK, TACK SNÄLLA ÄNGEL! Änglar, visst finns de! Åter hemma stoppade jag den ena tussen efter den andra i det stora hålet för att stoppa blodflödet. Idag på morgonen har det stannat av och jag kunde försiktigt få i mig två koppar kaffe och en ostmacka som jag skurit i femton små, små bitar. Jag har ju privat tandsköterska dygnet runt i hemmet (min fru är tandsköterska!) så jag ska nog klara mig. Men vi karlar har ju alltid så hemskt ont. Maud säger att det brukar göra ont i flera dagar efter ett så stort ingrepp, så det verkar som om hon tycker liiite synd om mig i alla fall.
God jul på er alla och se upp med knäcken. Den kan förorsaka tandvärk. Jag vet-av egen erfarenhet.
