Bengt Sjöberg

VI KRÄVER ATT AHAD ALIZADA SKALL FÅ STANNA I SVERIGE!

Många av oss som deltog i BOKKVÄLLEN på Folkets Hus ikväll vädjar med all kraft att Ahad Alizada född 860321 skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att utvisningen av de afghaner som varit här länge stoppas och att de också får stanna i Sverige.

Ahad Alizada har haft ett års TUT. Han fick det eftersom Migrationsverket ansåg att han varit här lång tid. Det är uppenbart att nu har tiden gått ytterligare och för en ung människa som dessutom levt skild från sin familj i mer än hälften av sitt liv är fyra års vistelse i Sverige lång, ja mycket lång tid.

Ahad har fått stark anknytning till Sverige. Under tre års tid har han haft en svensk familj.

Ahad går på Molkoms Folkhögskola. Där har han fått många kompisar och god kontakt med lärare och övrig personal. Den första terminen som han gick på skolan hade han inriktning på drama och teater. Nu går han andra året och läser in gymnasiekompetens och har idrott och friskvård som speciell inriktning. Hans mål är att få fortsätta nästa år och utbilda sig inom drama och film.

Migrationsverket har vid bedömningen av den tillfälliga asyllagen beslutat att "det inte rimligen kan krävas att du skall kunna klargöra din identitet". För att få PUT brukar Migrationsverket fordra handlingar som styrker identiteten. För Ahads del har detta varit svårt eftersom han inte vet något om sin familj och inte heller kan ta kontakt med dem om de skulle vara i livet. Det område där han bott står under klanledarens vakande inflytande och klanledaren är dessutom allierad med talibanerna. Ahads far har dödats av dem och därför är Ahads liv också i fara. Det är omöjligt för Ahad att återvända till Afghanistan och till området kring hans födelseort, Ghazni. Ahad kommer med all sannolikhet att möta samma öde som sin far som blev dödad av dem. I Afghanistan fungerar det inte heller som i Sverige att man kan flytta och bosätta sig var man vill i landet. Varje område står under kontroll av klanen och för att få tillstånd att bygga en bostad krävs det att man betalar. Ahad har inga sådana möjligheter och skulle inte accepteras av andra klaner i andra delar av Afghanistan.

Jag hävdar med bestämdhet att det strider mot humaniteten att avvisa Ahad. Det var därför han fick TUT och nu har den 16-årige pojke som kom till Sverige vuxit upp här och fått stark anknytning. Det skulle definitivt skada hans psykosociala utveckling om han måste avvisas till Afghanistan.

Ahad saknar id-handlingar vilket gör att det kan antas att det kommer att ta lång tid att upprätta resehandlingar för honom. Det kan ta år. Då har han fått ytterligare anknytning och hela hans livssituation är i fara. Jag yrkar därför att Ahad Alizada beviljas permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande humanitära skäl.

Det handlar om en framåt ung man som är intelligent och målinriktad och som behärskar det svenska språket mycket bra. Han kommer att göra rätt för sig. Han är ordentlig och skötsam och kommer inte att vara samhället till last. På Molkoms Folkhögskola är han känd som en av de drivande och en ledargestalt. Jag är övertygad om att Sverige behöver denne unge man. Det är också vår skyldighet att ge honom skydd i vårt land.

Sverige ropar idag efter arbetskraft och vi öppnar nya dörrar för arbetskraftsinvandring. Då finner jag det ologiskt att Sverige skall skicka tillbaka människor som bott här länge, som lärt sig svenska språket, som anpassat sig bra, som känner till svenska förhållanden och fått ett brett kontaktnät och som redan befinner sig i landet. Personer som har möjlighet att börja arbeta så fort som de får arbetstillstånd och uppehållstillstånd.

Situationen i Afghanistan har under den senaste tiden förvärrats. Enligt Svenska Afghanistankommittén, SAK, har fler än 5000 personer dödats i flygbombningar, bombattentat och markstrider under de första nio månaderna i år. Det är lika många som förra året.

Utanför Kabul lever återvändande afghaner i ruinstäder. Ju fler flyktingar som tvingas tillbaka desto svårare blir det för den afghanska regeringen att ge dem säkerhet. Befolkningstillväxten i Kabul är så enorm att myndigheterna tappat greppet om utvecklingen.

Den afghanska regeringen har inte kontroll över stora delar av landet och kan därför inte garantera medborgarnas säkerhet. Enligt UNHCR ska varje återvändande ske under säkra förhållanden. Inget land bör utvisa någon med tvång till områden som inte anses säkra och där den utvisade varken har familj eller klantillhörighet.

Svenska Afghanistankommittén har fått kännedom om en ung man som skickats tillbaka via England för ca 4 månader sedan. De känner även till en familj mamma, pappa och två barn plus tre barn som är i Iran. Familjen var mycket bekymrade över de tre barnen som är i Iran. Därför beslutade pappan för en månad sedan att han skulle åka till Kabul. Frun och de andra två barnen är kvar i Kabul. Pappan har inte lyckats få visum för att åka till Iran och är därför kvar i Kabul. Nu kan han inte gå ut eftersom han jagas av okända män. För några dagar sedan blev han jagad av några män i bil. De fick tag i honom och knivskar honom i magen. Han vårdades på sjukhus men är nu hemma. Han mår dåligt och har vissa svårigheter att tala i telefon pga. skadan. Även den andra mannen har blivit jagad och gömmer sig därför i en by i närheten av Kabul.
Båda dessa personer säger att Kabul är mycket farligt för återvändare.

SAK:s personal eller annan svensk personal planerar att träffa dem i Kabul för att verifiera deras förhållande. De skall även försöka få verifiering av knivskärningen från sjukhuset.
Jag anser att det är av yttersta vikt att det kommer till Migrationsverkets kännedom om vad som händer med dem som sänds tillbaka.

Afghanerna i Stockholm talar även om en återvänd ung man som blev mördad i hembyn när han kom dit. SAK kollar just nu den uppgiften. Det är dock helt uppenbart att säkerheten för dem som tvingas återvända absolut inte kan garanteras. Därför måste Sverige ge dessa personer skydd i Sverige.

Jag citerar nedan och vill även skriva under på ett uttalande från Svenska Afghanistankommittén som är författat av dess ordförande Lena Hjelm-Wallén.

Migrationsverket har fattat ett vägledande beslut med konsekvens att afghaner från södra Afghanistan kan avvisas till Kabul. Men många hundratusen flyktingar lever redan där under förhållanden som närmar sig en humanitär katastrof. Jag vill protestera mot beslutet som innebär att Sverige, trots internationella och afghanska vädjanden, medverkar till att förvärra flyktingsituationen ytterligare.

Avvisningsbeslut för flera hundra afghanska män i Sverige har under en period inte verkställts. Migrationsverket har nu fattat ett beslut som innebär att de kan avvisas till Afghanistan. Detta vägledande beslut innebär att det slås fast att det råder "inre väpnad konflikt" i delar av södra och sydöstra Afghansistan, varmed avses sex provinser, till vilka inga avvisningar kommer att ske. Verket har istället undersökt om det finns ett "inre flyktingalternativ" d v s någon del av landet dit en avvisad person kan hänvisas att leva som flykting. Kabul har av Migrationsverket befunnits vara en lämplig sådan plats.

Svenska Afghanistankommittén protesterar mot detta beslut. Det innebär i praktiken inget annat än att flyktingar kommer att tvingas tillbaka till de områden där väpnad konflikt råder, men via Kabul som omväg. Antingen är migrationsverkets beslut rätt och slätt cyniskt, eller så saknar verket tillräcklig kompetens för att analysera situationen i Afghanistan. Flyktingsituationen i Kabul är i det närmaste en humanitär katastrof. Under senaste decenniet har befolkningen åttadubblats och bara på fyra år ökat från 2 till 3,5 miljoner. Vintern har kommit, det råder stor brist på bostäder, arbete, mat och vatten. Trångboddheten är enorm, slumtillväxten, kriminalitet växer lavinartat. Och rättsskipningen fungerar inte ens i huvudstaden. Möjligheten till försörjning för en nyanländ är obefintlig och säkerheten för den egna personen är, liksom rättssäkerheten, mycket dålig. Allt detta gör det extremt svårt för någon utan befintlig familj eller annat socialt nätverk att etablera sig i Kabul. En sådan person tvingas för sin överlevnad vidare till hemtrakterna - alltså till den väpnade konfliktens område.

Den afghanska regeringen och UNHCR har liksom Svenska Afghanistankommittén vädjat att inte ytterligare förvärra den humanitära katastrof som redan är ett faktum till följd av den pågående tvångsrepatrieringen av flyktingar från Iran och Pakistan. Förutom att vara personliga tragedier för de avvisade männen innebär det också att Sveriges handlande bidrar till ett försvårande av en lösning på den långvariga konflikten i Afghanistan. Om man skickar tillbaka flyktingar till andra ställen i landet än där de kommer från, d v s man skapar internflyktingar, ökar risken för destabilisering ytterligare. Rekryteringsunderlaget till talibaner och andra militanta grupper blir bara större, och detta, i så fall, med svensk hjälp.

Lena Hjelm-Wallén
Ordförande SAK

I detta uttalande instämmer vi.
Filipstad den 6 december 2007

Bengt Sjöberg

Brevet är undertecknat av många av deltagarna i BOKKVÄLLEN PÅ FOLKETS HUS