Med gitarren i bagaget från Irak

Idag hade vi ONSDAGSKUL i Pingstkyrkans lokaler i Filipstad igen. Flera nya barn, ungdomar och föräldrar var med. Vi sjöng, såg på film om profeten Jona, bakade pepperkakor, målade gipsänglar och lekte. Några spelade pingis och biljard. De flesta barnen är asylsökande. Några mår säkert mycket dåligt, men de är så glada och tacksamma och har en sån fantastisk sammanhållning. När vi ber till Gud tar de det med sånt allvar och vördnad. Det är så självklart för många av dem att Gud bryr sig om dem och har makt att hjälpa dem i varje situation.
En tonårskille var med för första gången tillsammans med sin mamma. Han hade med sig en fin gitarr. Den hade han haft med sig på sin flykt från Irak. Han kunde spela lite, men var så glad när jag lärde honom några enkla ackord. Vi spelade tillsammans. Han fick med sig en lapp som jag skrivit med ackord.
En liten kille från Kosovo pratade i bilen hem om julen. Han tyckte det skulle bli så roligt om jag klädde ut mig till tomte och kom till flyktingförläggningen med leksaker! Sen undrade han hur tomtens renar kunde flyga.
Idag hade jag med mig nya kläder som vi fått från Bössfalls affär i Dala-Järna. Varje vår och sommar skänker de massor med kläder som vi får dela ut till de asylsökande. Igår på bönesamlingen var det många som fick med sig två plagg var. Kläderna räckte idag både till några familjer som gömmer sig och till mammorna som kom med sina barn till Onsdagskul. Det är så roligt att kunna hjälpa och ge uppmuntran och stöd.
Jag har ont i halsen och snorar, så det blev inte så mycket sjunga av idag. Jag måste spara rösten till fredag och lördag då jag ska medverka på bokmässan i Örebro.
Min son Josef ringde precis. Han kom hem idag från Albanien där han varit i nio dagar. Han har bland annat besökt en familj som varit belägrade av fiender dag och natt i ett helt år. Josef hade frusit mycket eftersom strömmen går flera timmar varje dag. Han hade haft dubbla tröjor och jackor. På landsbygden har man ström bara någon timme per dag så dieselaggregaten står på och motorljudet överröstar varje försök till samtal, sa Josef. I staden Tirana finns ett 30-tal kristna församlingar. För bara tjugo år sedan fanns det knappast några kristna alls i landet som var starkt kommunistiskt och ateistiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0