Asylsökande barn håller ihop
Igår var jag på Kristen Gemenskaps ONSDAGSKUL som vi har både i Pingstkyrkan Filipstad och i Betel i Hällefors Jag var med i Filipstad. Vi var cirka 30 barn och sju vuxna. Många av barnen kommer från flyktingförläggningen vid Bergslagsgatan-Blombackavägen.
Vilken sång det blir när barnen klämmer i! De är verkligen engagerade och tar i och klappar takten med händerna. Vi lekte några lekar och berättade från bibeln. Jag föreslog att vi skulle be bönen "Gud som haver barnen kär". Alla deltog i bönen med hög röst. Jag blev förvånad att alla asylsökande barn, även de med annan religion bad med så starkt. Jag frågade vem som lärt dem bönen och alla pekade på några av de äldre flickorna som brukar gå till Kyrkans Hus. De hade lärt sina kamrater bönen. Jag tyckte det var gripande.
Dessa barn på flyktingförläggningen har inte så mycket att göra på sin fritid. Flera av dem är sjuka och några mår psykiskt mycket dåligt. De lever under hot om avvisning från landet och de har en oviss och otrygg framtid. Nu hade några flickor lärt alla barnen att be "Gud som haver barnen kär". Jag har träffat barnen på gården i sommar. De leker ofta med varandra, men de har inte så fina och dyrbara leksaker som de svenska barnen. De har något som kanske inte andra barn har-en oerhört stark sammanhållning och de bryr sig verkligen om varandra.
När någon är sjuk eller när någon fått besked om att de måste lämna landet försöker de alla stötta och bry sig om varandra.
Nästa onsdag ska en av mammorna baka muffins och bjuda på och vi ska också fira med tårta att några av barnen fyllt år.
Vilken sång det blir när barnen klämmer i! De är verkligen engagerade och tar i och klappar takten med händerna. Vi lekte några lekar och berättade från bibeln. Jag föreslog att vi skulle be bönen "Gud som haver barnen kär". Alla deltog i bönen med hög röst. Jag blev förvånad att alla asylsökande barn, även de med annan religion bad med så starkt. Jag frågade vem som lärt dem bönen och alla pekade på några av de äldre flickorna som brukar gå till Kyrkans Hus. De hade lärt sina kamrater bönen. Jag tyckte det var gripande.
Dessa barn på flyktingförläggningen har inte så mycket att göra på sin fritid. Flera av dem är sjuka och några mår psykiskt mycket dåligt. De lever under hot om avvisning från landet och de har en oviss och otrygg framtid. Nu hade några flickor lärt alla barnen att be "Gud som haver barnen kär". Jag har träffat barnen på gården i sommar. De leker ofta med varandra, men de har inte så fina och dyrbara leksaker som de svenska barnen. De har något som kanske inte andra barn har-en oerhört stark sammanhållning och de bryr sig verkligen om varandra.
När någon är sjuk eller när någon fått besked om att de måste lämna landet försöker de alla stötta och bry sig om varandra.
Nästa onsdag ska en av mammorna baka muffins och bjuda på och vi ska också fira med tårta att några av barnen fyllt år.
Kommentarer
Trackback
