Abort-inte så enkelt visade TV-dokumentär
Ikväll visade SVT2 dokumentären "Jag ska göra abort". Dokumentären tog upp känslorna kring en abort.
Jag upplevde programmet som en väckarklocka till Sverige. Mer än 30 000 aborter genomförs varje år i Sverige. Programmet berättade att cirka hälften av dem som genomgått en abort har känslomässiga reaktioner efter ingreppet. En del mår mycket dåligt under lång tid efter abortingreppet.
Jenny i programmet upplevde aborten som mycket traumatisk. Fyra veckor efter aborten hade hon inte återfått livsglädjen och frågade sig dagligen varför hon gjorde aborten. Hon ansåg att sjukvården inte tagit hennes frågor och funderingar på allvar.
I programmet medverkade forskaren Annelie Kero. Hon menade att det pratas alldeles för lite om känslorna efter en abort.
Debatten kring abort har under lång tid handlat mest om frågor för och emot abort. Nu lyfts de känslomässiga aspekterna upp i debatten även om RFSU i programmet försökte blunda för det faktum att många kvinnor mår dåligt efter genomförd abort.
Ja till Livet har bytt strategi och de är de enda som pratat om dessa frågor. Fler och fler tidningar har dock engagerat sig i de känslomässiga frågorna kring abort och i en rad artiklar har man belyst både fadern och moderns reaktioner och funderingar. Det är verkligen nyttigt.
I programmet framgick det tydligt hur RFSU bedriver lobbyverksamhet mot politikerna inom alla partier. Att man lyckades binda upp socialminister Göran Hägglund och Kristdemokraterna i frågan om rätten för utländska kvinnors rätt att få komma till Sverige och göra abort, är mycket beklagligt. Jag är en av dem som skrivit en motion till Kristdemokraternas riksting om att i stället sänka abortgränsen samt satsa mer på förebyggande insatser.
Jag upplevde programmet som en väckarklocka till Sverige. Mer än 30 000 aborter genomförs varje år i Sverige. Programmet berättade att cirka hälften av dem som genomgått en abort har känslomässiga reaktioner efter ingreppet. En del mår mycket dåligt under lång tid efter abortingreppet.
Jenny i programmet upplevde aborten som mycket traumatisk. Fyra veckor efter aborten hade hon inte återfått livsglädjen och frågade sig dagligen varför hon gjorde aborten. Hon ansåg att sjukvården inte tagit hennes frågor och funderingar på allvar.
I programmet medverkade forskaren Annelie Kero. Hon menade att det pratas alldeles för lite om känslorna efter en abort.
Debatten kring abort har under lång tid handlat mest om frågor för och emot abort. Nu lyfts de känslomässiga aspekterna upp i debatten även om RFSU i programmet försökte blunda för det faktum att många kvinnor mår dåligt efter genomförd abort.
Ja till Livet har bytt strategi och de är de enda som pratat om dessa frågor. Fler och fler tidningar har dock engagerat sig i de känslomässiga frågorna kring abort och i en rad artiklar har man belyst både fadern och moderns reaktioner och funderingar. Det är verkligen nyttigt.
I programmet framgick det tydligt hur RFSU bedriver lobbyverksamhet mot politikerna inom alla partier. Att man lyckades binda upp socialminister Göran Hägglund och Kristdemokraterna i frågan om rätten för utländska kvinnors rätt att få komma till Sverige och göra abort, är mycket beklagligt. Jag är en av dem som skrivit en motion till Kristdemokraternas riksting om att i stället sänka abortgränsen samt satsa mer på förebyggande insatser.
Kommentarer
Trackback
