Ännu en dag i Edsbyn-guldbyn
Mycket förväntansfull åkte jag till Pingstkyrkan idag. Redan kvart över tio fanns det folk i kyrkan som gjorde i ordning för kyrkfikat. Det luktade nybakat och gott. I kyrksalen övade en grupp ungdomar. Pastorn rullade ner en stor vit duk och satte på projektorn och visade veckans program. Precis klockan 11.00 rullades duken upp och fokus riktades mot korset. Mycket folk hade samlats
Jag träffade vänner från Alfta som jag lärt känna de gånger som jag varit inlagd på Alfta Rehab Center för ryggbehandling.
Det gick bra att tala och efteråt var det många som ville prata och köpa böcker från Gospel Media.
Sen bar det iväg till pizzabaren där jag bjöds på en underbart god kycklingpizza. Nu var klockan redan halv tre och vi begav oss tillbaka till Pingstkyrkan. Precis när jag kom in i kyrkan kom en journalist från LJUSNAN. Han ville att vi skulle gå ut och ta några kort. Att pappa startat flera pingstförsamlingar i Hälsingland tyckte han lät intressant så han fick ett ex av min bok TACK RIKA LIV-EN BIOGRAFI OM TAGE SJÖBERG.
De som kom på eftermiddagens möte var stödpersoner och några personer som jobbar i Ovanåkers kommun med integration. De hade många frågor och var mycket engagerade.
Ikväll tog jag bilen och åkte till Alfta och promenerade upp mot "kurhemmet". En massa rätt så otäcka minnen kom över mig. Jag återupplevde den frukatnsvärda smärtan som jag hade i ryggen flera gånger då jag fick hjälp på "kurhemmet". Jern Hamberg gav mig en gång flera sprutor mot den intensiva smärtan, men ingetr tycktes hjälpa. Jag hade< så ont att varje steg framkallade brännande och ilande smärta. Jag upplevde något av den frustration, ångest och ensamhet som jag hade de fem veckor som jag brukade få vara på "kurhemmet" utan att träffa min familj och mina vänner. Ibland var jag så dålig att jag fick åka bårtaxi både dit och hem. Vid ett tillfälle hade jag gitarren med mig i taxin och låg och spelade gitarr ända från Kopparberg till Alfta.
Ikväll gick jag ner mot sjön i Alfta och upp på den lilla höjd där vi hade gökotta vid en sten och ett kors ihopbundet av några björkar. Stenen med bibelordet fanns kvar, men korset var borta. Ikväll kändes promenadsen kort, men då på 80-talet var varje steg i terrängen en plåga och tog mnig lång tid att gå.
Även om jag har smärta i ryggen idag också går det inte att jämföras med hur det var förut. Jag kommer ihåg hur förtvivlad jag var en gång när inga värktabletter, ingen elterapi och inga sprutor hjälpte. Jag bad till Gud att Gud skulle koppla på sin ström på min rygg. Inte kunde jag ana att Han tog mig så på orden. När jag var på en gudstjänst i Betel, Runemo fick jag förbön. Då var det som om en stark elektrisk ström gick igenom hela min kropp. All smärta försvann och jag blev uppfylld av Guds glädje. Jag som åkt bil till kyrkan ville nu promenera till "kurhemmet" i Alfta. Jag gick och gick och benet domnade inte som det brukade och jag känd eingen värk, bara en stor inre kraft. Detta hände några månader innan vi startade församlingen Kristen Gemenskap. Trots ibland svår smärta dag som natt har jag aldrig varit så dålig någon gång mer som vad< jag var på 80-talet.
Jag träffade vänner från Alfta som jag lärt känna de gånger som jag varit inlagd på Alfta Rehab Center för ryggbehandling.
Det gick bra att tala och efteråt var det många som ville prata och köpa böcker från Gospel Media.
Sen bar det iväg till pizzabaren där jag bjöds på en underbart god kycklingpizza. Nu var klockan redan halv tre och vi begav oss tillbaka till Pingstkyrkan. Precis när jag kom in i kyrkan kom en journalist från LJUSNAN. Han ville att vi skulle gå ut och ta några kort. Att pappa startat flera pingstförsamlingar i Hälsingland tyckte han lät intressant så han fick ett ex av min bok TACK RIKA LIV-EN BIOGRAFI OM TAGE SJÖBERG.
De som kom på eftermiddagens möte var stödpersoner och några personer som jobbar i Ovanåkers kommun med integration. De hade många frågor och var mycket engagerade.
Ikväll tog jag bilen och åkte till Alfta och promenerade upp mot "kurhemmet". En massa rätt så otäcka minnen kom över mig. Jag återupplevde den frukatnsvärda smärtan som jag hade i ryggen flera gånger då jag fick hjälp på "kurhemmet". Jern Hamberg gav mig en gång flera sprutor mot den intensiva smärtan, men ingetr tycktes hjälpa. Jag hade< så ont att varje steg framkallade brännande och ilande smärta. Jag upplevde något av den frustration, ångest och ensamhet som jag hade de fem veckor som jag brukade få vara på "kurhemmet" utan att träffa min familj och mina vänner. Ibland var jag så dålig att jag fick åka bårtaxi både dit och hem. Vid ett tillfälle hade jag gitarren med mig i taxin och låg och spelade gitarr ända från Kopparberg till Alfta.
Ikväll gick jag ner mot sjön i Alfta och upp på den lilla höjd där vi hade gökotta vid en sten och ett kors ihopbundet av några björkar. Stenen med bibelordet fanns kvar, men korset var borta. Ikväll kändes promenadsen kort, men då på 80-talet var varje steg i terrängen en plåga och tog mnig lång tid att gå.
Även om jag har smärta i ryggen idag också går det inte att jämföras med hur det var förut. Jag kommer ihåg hur förtvivlad jag var en gång när inga värktabletter, ingen elterapi och inga sprutor hjälpte. Jag bad till Gud att Gud skulle koppla på sin ström på min rygg. Inte kunde jag ana att Han tog mig så på orden. När jag var på en gudstjänst i Betel, Runemo fick jag förbön. Då var det som om en stark elektrisk ström gick igenom hela min kropp. All smärta försvann och jag blev uppfylld av Guds glädje. Jag som åkt bil till kyrkan ville nu promenera till "kurhemmet" i Alfta. Jag gick och gick och benet domnade inte som det brukade och jag känd eingen värk, bara en stor inre kraft. Detta hände några månader innan vi startade församlingen Kristen Gemenskap. Trots ibland svår smärta dag som natt har jag aldrig varit så dålig någon gång mer som vad< jag var på 80-talet.
Kommentarer
Trackback
