Greklands ofattbara behandling av asylsökande
Vittnesmål från EU:s gräns - om Greklands flyktingmottagande och om Dublinförordningens tillämplighet, en omskakande läsning
De kommer i bräckliga farkoster, plast- och gummibåtar till de grekiska öarna. Gränspolisen trakasserar dem och ser på hur icke simkunniga flyktingar drunknar utan att de gör någonting för att hjälpa dem. Väl i land slår polis och vakter dem med elbatonger och sparkar dem tills de knäckt ben och fotleder. Även barnfamiljer sätts i fängelse där de får ligga på smutsiga madrasser fulla av ohyra. Insekter biter sönder dem så att de får inflammationer, men ändå får de ingen sjukvård. Polisen snabbutreder deras asylskäl oftast utan tolk på bristfällig engelska.
Migrationsminister Tobias Billström försäkrar i riksdagen att alla EU-länder arbetar efter likartade lagar och att bristerna i det grekiska asylmottagandet håller på att rättas till. Men nu har till och med Migrationsverket reagerat. Migrationsverket har besökt Grekland för att studera asylmottagandet av barn och ungdomar. De fick då se att ungdomarna där är inlåsta. Detta strider mot Sveriges syn på hantering av minderåriga och mot barnets bästa. Migrationsverket har därför tills vidare stoppat avvisningen av ensamkommande barn till Grekland.
Människor som släpps ur fängelserna får en månad på sig att lämna landet och de tvingas leva under inhumana förhållanden utan tillräckliga medel för att klara sin försörjning. De är hänvisade till de ideella organisationernas soppkök för att klara livet. Flera länder återsänder också personer som, om de hade haft tillgång till en rättssäker prövning i Sverige, skulle ha haft goda möjligheter att få sin ansökan om asyl beviljad.
I skriften Vittnesmål från EU:s gräns, utgiven av Sveriges Kristna Råd nyligen, finns intervjuer med ett antal asylsökande om hur de behandlats vid den grekiska gränsen och när de kommit in i landet. Intervjuerna är gjorda av Emelia Frennmark, vikarierande flyktingkonsulent i Västerås stift. Frågan om vilka slutsatser Sverige bör dra av den grekiska situationen tas upp av professorn i folkrätt vid Lunds universitet Gregor Noll och juristen Anna-Pia Beier vid Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, beskriver sina intryck från en resa till Grekland i februari 2008. I förordet av Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd framhålls att denna skrifts vittnesmål visar att Grekland allvarligt kränker den sökandes rättigheter såväl enligt Europakonventionen som konventionen mot tortyr och flyktingkonventionen. Anders Wejryd skriver att om man kan påvisa att Grekland inte uppfyller kraven som skall ställas på asylmottagande ska undantag göras. Han menar att Sverige som rättsstat inte kan acceptera att så inte sker.
I häftet berättar Ayman (fingerat namn) hur en polisstyrka stormar in i en grekisk kyrka och slår flyktingarna på ryggen, huvudet och benen. I fängelset bryr sig vakterna inte om en mans infekterade sår och representanter för Röda Korset släpps inte in i fängelset. När Ayman och hans irakiska vänner senare släpps får de klara sig bäst de kan på gatorna i Aten. Tvåbarnsfadern Hamdi får se hur gränspolisen beskjuter deras farkost med en harpun! Och farkosten sjunker varvid en liten somalisk flicka drunknar utan att någon reagerar.
Grekland har på senare tid kritiserats skarpt av bland annat FN:s flyktingkommissariat över hur landet sköter mottagandet av asylsökande. UNHCR rekommenderade därför samtliga EU-länder att avstå från överföringar till Grekland enligt Dublinförordningen. Den slår fast att flyktingar måste söka asyl i det första EU-land de anlände till.
Flera europeiska länder har lyssnat på kritiken och återsänder inte längre asylsökande till Grekland. Norge är ett av länderna som inte skickar folk tillbaka till Grekland. Dublinförordningen ger enskilda stater rätt att göra undantag genom att utnyttja Artikel 3.2 i Dublinförordningen som ger varje land rätt att göra undantag från reglerna om överföringar. Sverige bryter medvetet mot den s.k. "non-refoulement-principen, det vill säga förbudet att skicka en person dit han eller hon riskerar att utsättas för förföljelse. Efter att ha läst de gripande vittnesmålen i detta häfte är jag helt övertygad om att ingen ska behöva skickas tillbaka till Grekland så länge förhållandena ser ut som de gör!
