Bengt Sjöberg

Jag har inte skrivit på bloggen på några dagar. Genast ser jag på statistiken hur besöken på bloggen minskar. Det kan kännas som en viss press att hela tiden ha något att skriva om. Nu i några dagar har jag känt mig enormt trött och bara velat ta det lugnt vilket jag också måste för min svåra värk.
Så var jag på vår samling i kyrkan ikväll och trodde först att det kanske inte skulle komma så många en sån här ruggig kväll. Men när klockan var fem över sju var vi en rätt så stor grupp människor från sju länder samlade. Vi läser i bibeln, sjunger och delar vad som hänt under veckan. VARJE TISDAG, utan undantag, har jag gått hem så styrkt och upplyft och glad. Den kristna gemenskapen betyder så oyroligt mycket. Bönen och förbönen med och för varandra gör att man orkar gå vidare.
Nästa vecka kommer jag att vra bortrest, men det skall kanske gå att skriva något på bloggen ändå.
Jag ska ägna en hel del tid åt min nya bok och sen plocka hallon och blåbär. Jag hörde från min svåger i dalarna att det fanns minst 30 liter hallon på gården! Välsignat!