Ska jag bry mig om min broder och syster?
Asylsökande konvertiter uppmanas hålla tyst om sin tro
Kyrkorna i Sverige bör ge mer samlat stöd till de muslimer som konverterat till kristen tro. Vi uppmanas enligt Guds ord att ta ansvar för vår broder och syster. När man gång på gång får vara med om att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro måste vi reagera och påtala att detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron.
Jag är med i ett kristet nätverk som uppvaktat Migrationsverket och som även fått starkt gehör för att medverka vid fortbildning för personalen. Ändå verkar det som om det händer alldeles för lite inom detta område och vi upplever i nätverket att vi står och stampar på samma plats.
Även en grupp inom Sveriges Kristna Råd träffade Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson i mars. Då framförde man önskemål om att det borde finnas en samrådsgrupp kring asyl och religion. Hittills har ingenting hänt. När jag i torsdags deltog i SKR: s migrationsgrupp och tog upp frågan om konvertiter, beslöt gruppen att bjuda in de båda nätverken och de experter som jobbat med dessa frågor inom verket för att bilda en samrådsgrupp.
Kristna församlingar och samfund bör jobba vidare med de frågor som hör ihop med konvertering. Skäl kan ha uppstått i Sverige eller så hade man redan ett skäl i sitt hemland. Vi bör upprätta riktlinjer för hur en seriös konvertering bör gå till och säkerställa att den asylsökande inte tar till konvertering som ett sista försök att få uppehållstillstånd. Här finns ett flertal konkreta förslag till riktlinjer och kvalitetssäkring.
Migrationsverket har nyligen på sin hemsida berättat om att de startat ett nätverk för att uppmärksamma HBT-frågorna.
Migrationsverket skriver på sin hemsida att "sexuell läggning kan vara betydelsefullt när verket tar beslut om uppehållstillstånd". Enligt den nya utlänningslagen ska asylsökande HBT-personer ges större skydd mot förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentiet än i tidigare lagstiftning.
Nätverket kommer att arbeta med att få en samlad bild av hur HBT-relaterade frågor uppmärksammas på verket och hur kunskapsläget ser ut.
När jag läste detta tänkte jag att vi kristna ännu mer borde stödja våra vänner som upplevt frälsningen och Jesus Kristus i sina liv.
Den brittiska religionsfrihetsorganisationen Barnabas Fund bekräftar att det är ytterst farligt för konvertiter att tvingas återvända till sina forna hemländer. Riksdagsledamoten Annelie Enocksson har i riksdagen motionerat om ökat skydd för konvertiter. Hon skriver att en ny praxis från 1996 har fört med sig orimliga konsekvenser och mänskliga tragedier. Migrationsverket påstår att flera asylsökande bluffat om sin konvertering. Därför har man blivit hårdare i sin bedömning.
För en muslim som vet att Sharia-lagen enligt § 368 dömer den som konverterat till döden kan ett så stort steg absolut inte vara lätt att fatta. Ofta avsäger man sig samtidigt den viktiga gemenskapen med släkt och vänner. Även här i Sverige finns rädslan för att man kan riskera förföljelse av rättrogna landsmän.
Det är inte alltid så lätt att hänvisa till officiell förföljelse då det i flera länder inte längre sker officiella avrättningar av konvertiter. Många dör "anonymt" i någon arrangerad trafikolycka eller genom arrangerade "självmord" eller tortyr i fängelse.
För att både församlingar och myndigheter skall få en klar bild av hur seriös en konvertering är skulle man kunna besvara ett antal frågor som till exempel:
Vilka skäl angav konvertiten till att bli kristen och vilka upplevelser ledde fram till konverteringen? Vilken undervisning har meddelats och av vilka? Hur gick dopet till och vilka var närvarande vid dopet? Hur utövar personen sin kristna tro? Hur kan församlingen fortsätta att stödja och hålla kontakten med den nykristne? Finns några i församlingen som tar ett personligt ansvar för att stödja den som konverterat? Hur lång tid har förflutit sedan omvändelsen, dopet och församlingstillhörigheten? Vad talar enligt församlingen för att konverteringen skett av övertygelse och personlig upplevelse av Gud?
Att hålla sin kristna tro hemlig, för dem som konverterat från islam, är helt orimligt! Vid ansökningar till skolor, statliga förvaltningar, armé, såväl som för privata näringstillstånd fordras att man anger sin religiösa tillhörighet. Att sitta ner med vänner och äta avslöjar på en gång om man är kristen eller muslim.
Migrationsverket har bland annat frågat armeniska kyrkor i Iran om deras syn på att leva som kristen i Iran. De äldre historiska kyrkorna har accepterats och lärt sig att vara icke evangeliserande. "Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört", sjunger man i en del av de evangeliskt kristna församlingarna som har stark tillväxt. Detta är något som ett kristet nätverk skulle kunna förmedla till handläggare och utredare inom Migrationsverket.
Somliga debattörer menar att de kristna samfunden i Sverige inte skall särbehandla konvertiter utan verka generellt för flyktingars skyddsbehov. Jag tycker att det är viktigt att vi bryr oss om och värnar våra trossyskon.
