Ett annorlunda Sverige
"Den som har gjort en resa har alltid något att berätta" är ett klassiskt uttryck. Det stämmer även på mig. Igår besökte jag Rinkeby utanför Stockholm. Jag växte upp inte så långt från Rinkeby på 50-talet. Då cyklade mina kompisar och jag ibland till Järvafältet, Hallonbergen och Spånga och lekte indianer och cowboys. Det var spännande att vara ute i naturen.
Att besöka dessa områden nu är också spännande, men på ett annat sätt. De många höghusen med paraboler vid de flesta balkonger vittnar om ett helt annat samhälle. Jag hälsade på hos Markus Sand, som tillsammans med sin fru förmodligen är enda infödda svenskar med svenska rötter i sitt bostadsområde. Markus är pastor i Rinkeby Internationella församling. Han hade mycket intressant att berätta om sitt arbete och sin mångkulturella församling.
Vi gick ut och åt mat på en kolgrill. Det var enastående god mat som serverades. Vilka stora tallrikar med rikligt med mat. Jag orkade inte äta upp allt. På baren spelades arabisk musik och det var många lunchgäster som lät sig väl smaka. Vi var förmodligen de enda svenskarna. Med oss var också Moni Höglund som är ansvarig för Evangeliska Frikyrkans arbete bland nysvenskarna liksom nestorn i sammanhanget Theodoros Demetriades. Theodoros har arbetat med flyktingar och invandrare i mer än trettio år och rest runt i hela Sverige för att inspirera församlingar att integrera invandrarna i våra församlingar. Han berättade hur han nyligen avslutat en kurs i sin församling om att se främlingen mitt ibland oss. Av de 40-talet deltagarna i kursen hade tio personer anmält sig som stödpersoner för att vara guider för nysvenskar in i samhället. Theodoros hade även träffat kommunens ansvarige för integrationen och tillsammans hade de lagt upp ett program för att ge introduktion till nyanlända kommunplacerade flyktingar. Kommunen sätter stort värde på detta initiativ. Ett initiativ som borde få många efterföljare.
På vägen hem besökte jag en flyktingfamilj i Karlskoga. Migrationsverkets förläggning är mycket nersliten. I lägenheterna bor två personer i varje rum. Apatin, stressen och sysslölösheten grinar emot en så fort man kommer in på området. Min tolk är en ung flicka som nyligen fått reda på att hennes pappa dött i Eritrea. Nu har hennes mammas väninna fått ett utvisningsbeslut. Migrationsverket tror inte att kvinnan är medlem i en pingstkyrka eftersom hon inte enligt Migrationsverket besökt någon sådan kyrka i Sverige. När jag frågar visar det sig att hon visst besökt olika kyrkor i Sverige trots att hon inte förstått ett ord och knappast blivit välkomnad eller uppmärksammad i något möte. Hon plockar också fram ett intyg från en pingstpastor där det klart och tydligt framgår att kvinnan ofta besökt församlingen då hon besökt sin syster på orten. Jag frågade om hon lämnat detta intyg till Migrationsverket, men får ett nekande svar. Något måste ha brustit i kontakterna mellena advokaten och kvinnan.
När jag kom hem till Filipstad hade tidningen DIREKT kommit. Dagens tidning hade som tema "nysvenskarna har kommit för att stanna". Tidningen hade mycket intressanta reportage från Lindesberg och Rinkeby.
Torsdagen den 6 mars blir det en KULTURFÖRSTÅELSEDAG på Missionsinstitutet i Örebro.
