Triumfartad glädje!Tomhet och trötthet!
Idag var jag till Migrationsverket med två familjer som varit länge i Sverige. Båda familjerna har genomlidit oerhört mycket och varit otroligt pressade. Barnen har fått stark anknytning till Sverige och även föräldrarna studerar och/eller har arbete.
Vi fick ett bra bemötande av de två handläggarna på Migrationsverket. En av föräldrarna fick möta många svåra anklagelser och frågor, men stod fast vid sin berättelse som han gjort gång på gång för mig.
När vi åkte hem var de alla glada, men det fanns allt för mycket av trötthet och sorg över de fyra respektive sex, sju åren i väntan som nästan knäckt speciellt mammorna. Vi i församlingen har stöttat dem gång på gång när modet falnat.
För mig själv infann sig en inre tillfredsställelse och glädje, men också trötthet och en slags tomhet.
När vi alla fått smälta de olika intrycken kanske vi på ett bättre sätt kan inse att livet lärde oss mycket på denna resa också. Förhoppningsvis kommer det att rinna till nya krafter. Det behövs för resan genom livet har bara börjat för våra nysvenskar. De kommer att behöva mycket stöd när de vandrar vidare in i jobb, ny bostad och kanske flytt till annan ort.
Bak i bussen hördes lite tyst den lilla bibelkören, TACK TACK JESUS! JAG VILL BARA TACKA, JAG VILL BARA TACKA DIG!
Tack också Migrationsverkets handläggare för att ni visade så fint handlag med barnen i familjen!
Vi fick ett bra bemötande av de två handläggarna på Migrationsverket. En av föräldrarna fick möta många svåra anklagelser och frågor, men stod fast vid sin berättelse som han gjort gång på gång för mig.
När vi åkte hem var de alla glada, men det fanns allt för mycket av trötthet och sorg över de fyra respektive sex, sju åren i väntan som nästan knäckt speciellt mammorna. Vi i församlingen har stöttat dem gång på gång när modet falnat.
För mig själv infann sig en inre tillfredsställelse och glädje, men också trötthet och en slags tomhet.
När vi alla fått smälta de olika intrycken kanske vi på ett bättre sätt kan inse att livet lärde oss mycket på denna resa också. Förhoppningsvis kommer det att rinna till nya krafter. Det behövs för resan genom livet har bara börjat för våra nysvenskar. De kommer att behöva mycket stöd när de vandrar vidare in i jobb, ny bostad och kanske flytt till annan ort.
Bak i bussen hördes lite tyst den lilla bibelkören, TACK TACK JESUS! JAG VILL BARA TACKA, JAG VILL BARA TACKA DIG!
Tack också Migrationsverkets handläggare för att ni visade så fint handlag med barnen i familjen!
Kommentarer
Trackback
