Värdelös?
En sten under skon hade fastnat på den romske unge mannens ena sko. Han var på väg in på Erikshjälpens café. Han stannade upp och tog bort den lilla stenen. Vi satte oss vid ett av borden. Min romske unge vän la stenen på bordet bredvid kaffekoppen. Sen sprätte han iväg stenen och den for iväg på golvet.
-Inte mer än den där stenen är vi romer värda i Serbien/Kosovo.
Han har varit i Sverige i snart sju år och nu väntar han på sitt sista? beslut från Migrationsverket. Avslagsbesluten har duggat tätt och det ser nog rätt så mörkt ut för min vän trots spänningarna i Serbien och Kosovo med anledning av Kosovos självständighet.
Min vän sköter sin sjuka mor om dagarna. Han har gjort så i många år och är den av sönerna som inte gift sig. Hade han gift sig och fått barn som sina vänner och syskon hade han säkert haft uppehållstillstånd i Sverige nu.
Nu går han omkring med självmordstankar. När han går ute i trafiken är hans hjärna som förlamad. Vårens varma strålar och vårvindarna har inte väckt några lustfyllda tankar hos honom. Allt ser mörkt och hopplöst ut om det inte vore för hans kristna tro. Jag tror på Jesus. Han är med mig varje dag och jag ber till Gud om att orka hålla ut.
När vi skiljs åt hör vi någon spela sången "Soon and very soon, we are going to see the King och No more crying there, we are going to see the King"
