Fyra små killar...och liiite asylfrågor
Idag har Maud och jag tagit hand om fyra små killar. Killar mellan 1-8 år. Jätteroligt och naturligtvis inte alls likt en vanlig dag i Sjöbergs liv. Alla killarna vet precis vad de vill och vad de tycker om att äta och vad de tycker att farfar och farmor bör hinna med första dagen som vi hälsar på. Puh, pust, men ack så roligt.
Först fick vi bekanta oss med Daniel som är ett år. Han följer oss varje steg vi tar, glad som han är att nyligen lärt sig att gå. Vi tog en promenad och bekantade oss med grannskapet här i Mullhyttan. Nu vet vi var ICA-affären, koreanska pizzerian, kyrkan och hembygdsgården är. Vi lärde oss även att hitta till skolan och dagiset för i morgon bitti skall den som är piggast koka gröt och följa med Emanuel som ska till skolan. Den som är piggast är förmodligen undertecknad, vilket betyder att jag redan klockan 22 är trött. Denna bloggtext blir därför inte så lång.
I morn ska vi såga ved, reparera snökojan (om vi hittar nån snö) och laga mat och leka, leka och leka. Hoppas kunna ta några kort på killarna Sjöberg och visa på bloggen.
Jag har idag pratat med flera personer inom flyktingrörelsen om den debatt som ska vara i riksdagen den 15 januari om avvisningarna till Grekland. Vi hoppas att debatten och de olika inslag i TV, radio och tidningar som föregår debatten skall göra att avvisningarna till Grekland stoppas. Jag hade hoppats att en av cheferna på Migrationsverkets skulle ha ringt mig idag för att meddela ett viktigt beslut, men han sitter tydligen och våndas över vilket beslut han skall fatta. Familjen det gäller är i upplösningstillstånd. Efter snart sju år i Sverige borde deras pina och psykiska terror vara över. Ett av barnen kom hit som tvååring och pratar enbart svenska.
Först fick vi bekanta oss med Daniel som är ett år. Han följer oss varje steg vi tar, glad som han är att nyligen lärt sig att gå. Vi tog en promenad och bekantade oss med grannskapet här i Mullhyttan. Nu vet vi var ICA-affären, koreanska pizzerian, kyrkan och hembygdsgården är. Vi lärde oss även att hitta till skolan och dagiset för i morgon bitti skall den som är piggast koka gröt och följa med Emanuel som ska till skolan. Den som är piggast är förmodligen undertecknad, vilket betyder att jag redan klockan 22 är trött. Denna bloggtext blir därför inte så lång.
I morn ska vi såga ved, reparera snökojan (om vi hittar nån snö) och laga mat och leka, leka och leka. Hoppas kunna ta några kort på killarna Sjöberg och visa på bloggen.
Jag har idag pratat med flera personer inom flyktingrörelsen om den debatt som ska vara i riksdagen den 15 januari om avvisningarna till Grekland. Vi hoppas att debatten och de olika inslag i TV, radio och tidningar som föregår debatten skall göra att avvisningarna till Grekland stoppas. Jag hade hoppats att en av cheferna på Migrationsverkets skulle ha ringt mig idag för att meddela ett viktigt beslut, men han sitter tydligen och våndas över vilket beslut han skall fatta. Familjen det gäller är i upplösningstillstånd. Efter snart sju år i Sverige borde deras pina och psykiska terror vara över. Ett av barnen kom hit som tvååring och pratar enbart svenska.
Kommentarer
Trackback
