Bengt Sjöberg

Att få vara med och begrava en av sina vänner är en omtumlande upplevelse. Hasse Everstam bodde en tid i Filipstad och deltog i vår församlings möten.
Idag fylldes hela Pingstkyrkan av släkt, vänner och arbetskamrater. Att se så många hedra Hasses minne var enormt starkt mitt i denna stekheta sommar hade så många bestämt sig för att minnas honom.

Hans fick flytta hem i en ålder av endast 56 år. Döden kom, med vårt sätt att se och tänka, alldeles för fort. Hans hade ju så mycket att göra och förverkliga. Hans hjärta klappade för familjen, för Guds församling och för alla dem som inte fått möta Jesus i sina liv. Hans ville förmedla den tro som en gång förvandlade hans liv till arbetskamrater, vänner och släktingar. Den tro som skänkte den oroliga själen frid och harmoni och som också visade sig vara så stark att den besegrade de tunga drogerna som han börjat använda när han drogs med ut i ungdomsgängen, på båtar och i sitt sökande efter livets mening.

Han mötte Gud i Smyrnakyrkan i Göteborg, träffade goda kristna vänner som hjälpte honom på vägen vidare. Började jobba som skomakare, men funderade på att gå på bibelskola. En dag när han är i valet och kvalet över sin livsväg får han lift med den kristne mycket kände affärsmannen Gunnar E Olsson som startat den Kristna Handelskammaren och som ofta fått vara med om dramatiska möten med människor. Hans hade nyligen lyssnat på en kassett med just denne Gunnar E Olsson. I bilen fick Gunnar ge en hälsning direkt från Gud till Hans: Budskapet var: sök svaret och gå sen på det som du fått från Gud.

Hans hade en konstnärlig gåva. Han målade i olja och akryl och hade vernissage och hans gåva utvecklades. Hans hade kunnat gå ännu längre i sitt konstnärskap. Hans absoluta gehör hjälpte honom även att bli pianostämmare.

Hans var världens bästa pappa, god make, webbfixare, busschaufför och engagerad att vittna om sin tro på olika sätt. Själv minns jag när Hasse bodde i Filipstad i veckorna hur han deltog i förbön för vår stad en morgon i veckan då vi samlades på Folkets Hus och bad om framtidstro, företagande och frälsning för invånarna i Filipstad.

Hans och Inga-Lill med barnen köpte hus på Jungfrugatan och ville göra en nystart i sina liv. Hans hade ofta velat flytta, men nu kände han frid och lugn. Sommaren stod för dörren med sol, bad och tavlor och staffli, men så kom uppbrottets timme och slet sönder semesterdrömmen. Nu har hans flyttat till den absolut mest fridfulla plats som tänkas kan. Kanske sitter han vid en sjöstrand och målar en underbar tavla. Regnbågens alla färger smälter ihop, men guldfärgen glänser starkast. Hans vinkar inbjudande till oss alla. Välkomna efter, vägen hit vet ni väl? Den går genom Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet.

  

En dikt av Nils Bolander läste jag vid Hasses begravning. Den heterTÄLT

  

Människan lever i tält

Vandringsman och nomad

Har ingen varaktig stad

På dessa jordiska fält.

Lämna din stenhusvärld!

Bara en lägerelds glöd

Vittnar, när kvällen står röd

Här var en människas härd.

Fäst dina tältpluggars kil

Löst i den mark, där du bor.

Förrän du någonsin tror

Flyttar du tusen mil.

Bind dig ej alltför fast

Vid det som mott förstör.

Plötsligt en röst du hör

Kalla dig bort med hast.

Uppbrott är livets lag.

Här är ej människans hem.

Minns att du hör till dem

Som saknar morgondag.

Gud är vår utgångspunkt

Gud är vår sista hamn.

Först den som funnit hans famn

Känner det hemmalugnt.