Migrationsverket lär sig mer om "hedersrelaterat våld"
Idag ska jag börja skriva en inlaga till Migrationsverket om ett par som gift sig på grund av kärlek. Migrationsverket har ignorerat deras asylskäl, där de säger att de utsatts för dödshot. Nu läser jag flera artiklar som berättar att Migrationsverket börjat tänka om. Migrationsverket vill lära sig mer om "hedersvåld". Verkligen på tiden! Bra läge för nya inlagor: Så här skriver Smålandsposten
www.smp.se/ledare/ett-tankeskifte-om-hederskultur(690172).gm
Från förnekelse till erkännande
Ett tankeskifte om hederskultur
Ledare 2008-06-13 | Uppdaterad 2008-06-12
Migrationsverket har inlett ett arbete för att skaffa sig kunskap om hur problemen med hedersrelaterat våld ser ut i samhället.
Man skulle kunna tycka att migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte i Myndighetssverige. Regering, kommuner och myndigheter har i allt större utsträckning börjat agera utifrån det faktum att hedersrelaterat våld faktiskt existerar.
Frågan om hedersrelaterat våld har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Det kan inte ha varit helt okomplicerat för landets myndighetsutövare att hantera det hedersrelaterade våldet när den dåvarande regeringens särskilde utredare på integrationsområdet hette Masoud Kamali. Enligt honom existerade inte denna typ av våld och själva benämningen var bara ett uttryck för rasism.
Nu ska man inte lägga hela skulden för negligerandet av många unga kvinnors skräck och lidande på Masoud Kamali eller Mona Sahlins utnämnande och upphöjande av densamme. Det finns en utbredd feghet när det handlar om att ta i frågor som känns främmande i vårt samhälle. När både offer och förövare har namn som många av oss har svårt för att stava eller uttala förefaller det extra problematiskt och känsligt att peka finger och säga ifrån när lagens och moralens gränser överskrids. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Samtidigt som migrationsverket inleder den efterlängtade kompetenshöjningen på området aviserar regeringsföreträdarna Nyamko Sabuni och Jan Björklund en särskild satsning på ökad kunskap bland lärare om hedersrelaterat våld. När nu Sahlins och Kamalis skygglappar förpassats till papperskorgen ser det ut att bli lättare för kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld att få asyl i Sverige och förhoppningsvis kan skola och samhälle i framtiden agera med kraft när unga kvinnor från så kallade hederskulturer förtrycks.
Men nu nalkas sommarlov med blomstertid och högsäsong för bortgifte. Även i år kommer säkerligen flickor som inte anses giftasmogna i Sverige att bli bortgifta på "semesterresan". För dem och för de som i hederns namn redan har dödats eller tvingats gifta sig med någon de inte älskar kommer tankeskiftet och satsningarna för sent. Försent, men inte förgäves.
Elisabet Lann
Här också en artikel från Norrköpings Tidningar
www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3389861
Från förnekelse till erkännande
Ett tankeskifte om hederskultur
Ledare 2008-06-13 | Uppdaterad 2008-06-12
Migrationsverket har inlett ett arbete för att skaffa sig kunskap om hur problemen med hedersrelaterat våld ser ut i samhället.
Man skulle kunna tycka att migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte i Myndighetssverige. Regering, kommuner och myndigheter har i allt större utsträckning börjat agera utifrån det faktum att hedersrelaterat våld faktiskt existerar.
Frågan om hedersrelaterat våld har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Det kan inte ha varit helt okomplicerat för landets myndighetsutövare att hantera det hedersrelaterade våldet när den dåvarande regeringens särskilde utredare på integrationsområdet hette Masoud Kamali. Enligt honom existerade inte denna typ av våld och själva benämningen var bara ett uttryck för rasism.
Nu ska man inte lägga hela skulden för negligerandet av många unga kvinnors skräck och lidande på Masoud Kamali eller Mona Sahlins utnämnande och upphöjande av densamme. Det finns en utbredd feghet när det handlar om att ta i frågor som känns främmande i vårt samhälle. När både offer och förövare har namn som många av oss har svårt för att stava eller uttala förefaller det extra problematiskt och känsligt att peka finger och säga ifrån när lagens och moralens gränser överskrids. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Samtidigt som migrationsverket inleder den efterlängtade kompetenshöjningen på området aviserar regeringsföreträdarna Nyamko Sabuni och Jan Björklund en särskild satsning på ökad kunskap bland lärare om hedersrelaterat våld. När nu Sahlins och Kamalis skygglappar förpassats till papperskorgen ser det ut att bli lättare för kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld att få asyl i Sverige och förhoppningsvis kan skola och samhälle i framtiden agera med kraft när unga kvinnor från så kallade hederskulturer förtrycks.
Men nu nalkas sommarlov med blomstertid och högsäsong för bortgifte. Även i år kommer säkerligen flickor som inte anses giftasmogna i Sverige att bli bortgifta på "semesterresan". För dem och för de som i hederns namn redan har dödats eller tvingats gifta sig med någon de inte älskar kommer tankeskiftet och satsningarna för sent. Försent, men inte förgäves.
