Bengt Sjöberg

OAS är ingen förkortning. Det syftar på oas i en öken, en plats där man kan få vila och friskt källvatten. OAS-rörelsen är en andlig förnyelserörelse främst inom Svenska Kyrkan, men med en stor öppenhet och välkomnande attityd till samtliga kristna församlingar och samfund i Sverige. På mötena och seminarierna i Borås var det också en mycket stor allkristen bredd.
OAS-rörelsens vision är att förmedla hopp och inspiration till svensk kristenhet. Man framhåller att den helige Ande är verksam i våra liv som kristna och hjälper och leder oss i vår vardag. Man sätter stor vikt vid de karismatiska gåvorna, alltså nådegåvorna som kommer från den helige Ande.
På OAS-gudstjänsterna får man vara precis som man är, det finns i9nget rätt eller fel sät. Många står upp i lovsången och ger sig hän med hela sin kropp i lovsången genom att sträcka sina händer mot himlen, dansa och kanske vifta med en sidenflagga i regnbågens alla vackra färger. Varje färg har sin speciella betydelse som pekar på olika sidor i den kristna tron.
Tusentals människor samlades till de olika gudstjänsterna. Hundratals barn och ungdomar deltog. I början av gudstjänsterna fick barnen gå fram och sjunga. En kväll vände sig alla de 200 barnen mot publiken och välsignade och bad för oss "gamla". Det blev en mycket stark upplevelse för mig.
På torsdagskvällen när jag precis gick ut från BORÅSHALLEN där mötena hölls, kom det emot mig ett gäng äldre ungdomar från en grannfastighet till sporthallen. De hade vinglas i sina händer. Ungdomarna undrade vad som pågick i sporthallen. När jag berättade och även nämnde om den helige Ande och gåvan att hela de sjuka frågade en kille om jag ville be för honom eftersom han hade så ont i ryggen. Jag frågade om han ville att jag skulle göra det nu direkt. "Ja", svarade han.
Jag la min hand på hans rygg. Han tog tag i handen och förde den lite mer till vänster. "Där har jag så ont", sa han. När jag bad kände jag att värme strålade ut från min hand. Killen tackade och sa: "I morn ska jag spela golf"! "Bra, hej då" svarade jag och gick glad iväg och hämtade min bil för att skjutsa Tara hem till Göteborg. Tara hade varit med och medverkat i ett av mina seminarier om att se främlingen mitt ibland oss. Hennes vittnesbörd satte igång publiken och det kom flera frågor hur det var att komma från Iran och anpassa sig till Sverige samt frågor om muslimsk och kristen tro.
Tara är kvinna från Iran som jag skrivit om i min bok "När världen kom till stan". Vi har inte träffats på 15 år. Nu fick jag komma hem till henne och hennes två döttrar. Vi åt mycket, mycket god iransk mat med influenser från även andra matkulturer och Tara berättade om hur hennes inre andliga resa fortsatt. Det är såå spännande och intressant att ta del av hur Gud talar till henne genom drömmar, visioner och andliga tilltal. Ofta har Tara väckts klockan tre på natten då Gud velat förmedla något viktigt. Tara är ivrig att berätta för andra om sin tro och hon får vara med och be för sjuka och de blir helade.
Taras flickor spelade keyboard för mig och berättade att de även spelar fiol. Jättesöta och duktiga flickor!
Hela Borås präglades av OAS-mötet. På stan träffade jag på ungdomsgrupper med gitarr och traktater och biblar. En ung tjej gav ett Nya Testamentet till en tjej på stan. Tjejen som fick Nya Testamentet tackade och ropade glatt till sina kompisar: "Titta, jag fick en bibel! Och sen tog hon ett hoppsteg och lyfte händerna medan man såg ett brett leende på hennes läppar. En bit längre bort på en parkbänk var det några äldre män som tacksamt tog emot Nya Testamentet. Jag pratade med en av killarna i ett av teamen. Han var säkert inte äldre än 15 år. Han ville ha tips på hur man tog kontakt med människor på stan. Han och hans kompisar var så ivriga att få berätta för fler och fler om att den kristna tron fungerar och är aktuell idag för Sverige och inte minst för våra sökande ungdomar som växt upp utan någon tro.
En ung kille fick en hälsning från Gud i ett av OAS-mötena. Han berättade hur han sett en syn över Borås. Han såg hur Guds härlighet svepte in över staden och det var som om en vind blåste från den ena gatan till den andra.
Mina intryck från OAS var starka och jag bär med mig bilden från ett möte då ett 25-tal präster med oljeflaskor stod framme vid podiet. På uppmaning från inspiratör Berit Simonsson om det fanns några som ville få förbön av prästerna strömmade cirka 1000 personer fram som på en given signal och bildade kö. En bild på den andliga hunger och längtan som finns i Sverige idag.

Nedan två kort från Borås tagna från hotellets parkeringsplats.