Bengt Sjöberg

När jag gick genom studentvimlet i staden där jag var igår stötte jag på en romsk kvinna och hennes dotter. För flera år sedan kämpade jag jättemycket för dem. De fick avslag på sin asylansökan och utvisades, men lyckades gömma sig hos vänner i södra Sverige. När lagen kom som gav gömda barnfamiljer en ny chans skrev jag på nytt för dem och en viktig faktor till att de fick stanna i Sverige till sist var att barnen gått i vår kyrkas barnverksamhet och fått lära sig svenska och även gått i skolan i Filipstad en tid.
Nu berättade Dragana att Sasha fått jobb som busschaufför. Jag blev så rörd att jag började gråta och omfamnade mor och dotter för att sen gå vidare till Medines studentfest.
Det var en uppmuntran att få träffa dem. Pappan var så sjuk, men nekades vård på sjukhuset. Han var nära döden. Pappan brukade spela gitarr på våra möten ibland. Han var med i en pingstkyrka i Serbien.