Kvällsreflexioner
Det är kvällen före midsommarafton. Jag har klippt vår häck idag. Det började inte bra. Häcksaxen brann upp! De grövre kvistarna blev för mycket för den gamla saxen. Jag blev tvungen att lägga ut 1500:- på en ny mer effektiv häcksax. Vi ska ta det lugnt hemma i midsommar, men vi åker till Torpkonferensen på lördag.Tyvärr var den nya saxen tyngre så min värk i nacken och axeln är enorm ikväll. Tigerbalsam och TNS lindrar+ ett antal värktabletter.
Maud och jag såg på ett TV-program om Kina ikväll. De stora inkomstskillnaderna i detta marknadskommunistiska land är enorma. En liten pojke vars arm brutits och vars föräldrar kämpat i flera år för att kunna betala för en operation konstaterade även detta nyår att pengarna inte räckte till operationen. Många föräldrar tvingas lämna landsbygden och sina barn för att försöka få tillfälliga jobb i staden där många lever ett lyxliv. Filmen visade en affärsman som hade bilar för flera miljoner. Förräldrarna träffade sina barn endast vid nyåret! Barnen sov i skolorna och flera barn i filmen grät när de pratade eller skrev om sin längtan att få hjälpa sina föräldrar genom att studera och få ett bra yrke med god inkomst.
Jag minns midsommarhelger i Dalarna då vi brukade åka till Rättvik. Maud och jag var med och sjöng i den stora konferenskören när det var midsommarkonferens för alla pingstkyrkor i Dalarna. På kvällarna brukade vi vara ute och sjunga på campingar, danser och varje kväll vid den långa bryggan i Rättvik. Vilken stämning det var sent på natten då vi stod där och spelade. Anna-Greta och Erik från Fredriksberg och många andra musiker som spelade saxofon, gitarr och dragspel. Ibland kastade folk ölflaskor på oss då vi vittnade om vår tro på Jesus, men de allra flesta var mycket öppna för att samtala och ibland fick vi be och hjälpa folk som mådde dåligt mitt i festyran vid Siljans strand. Mötena på Knektplatsen var härliga. Ofta var det talare från USA, Kongo, England och från Stockholm. Vilken gemenskap och sammanhållning det var. Ibland åkte vi iväg till någon by och tittade på majstångsresning och vi brukade grilla korv vid någon skogstjärn.
I pauserna från häckklippningen har jag suttit vid datorn och skrivit några inlagor till Migrationsverket och MIG-domstolen. En kille som sitter på Förvaret i Märsta har det kämpigt. Han är förvirrad, men jag har lyckats hitta vart hans ärende ligger så nu kan jag skicka iväg en skrivelse. Han har suttit i förvar i flera veckor utan att han fått se något beslut eller motivering. Ett par som har arbete och pratar förvånansvärt bra svenska och anpassat sig mycket bra till svenska förhållanden ska utvisas till Irak. Jag ska försöka förhindra det trots att det inte gick så bra med den pakistanske mannen nyligen. Jag fick e-post idag att han anlänt till Pakistan. Vi hoppas att han får skydd i sitt land och att han så fort som den nya lagen om arbetskraftsinvandring kan få komma hit igen och få börja jobba på sitt arbete.
Så kommer det rapporter från Örebrokyrkan att de får fler och fler nya kontakter med folk som vill gå med i församlingen. Roligt och inspirerande att vara i den situationen att få bygga upp en ny församling med visioner, tankar och drömmar om att få betyda något stort för Örebro-en mångkulturell församling fylld av kärleksfulla och kreativa männsikor med stor kärlek till Gud och sina medmänniskor. Den kyrkan kommer definitivt att vara härligt tilldragande.
Jag blev också så berörd när jag läste om att Ingela Agardh fått sluta sitt liv här på jorden. Det förra nyhetsankaret i Rapport och Aktuellt var lugn och trygg i sin tro på Jesus ända till slutet. Märkligt att hon dog samma dag som TV-programmet om hennes bok DEN STÖRSTA NYHETEN sändes. Hennes frimodiga vittnesbörd om mötet med Jesus har säkert betytt mycket för många människor i Sverige.
Idag fick jag en bok helt gratis av Mission SOS, Johannes Amritzer. Han skriver att han är präst för dem som aldrig går i kyrkan. Johannes berättar att han en kväll blev fast på Arlanda. Tillsammans med sex andra resenärer fick de fördriva tiden med varandra i en restaurang. Johannes presenterade sig just som präst för dem som inte går i kyrkan och allt eftersom kvällen framskred fick de alla uppleva en innehållsrik, spännande kväll där de hade trevligt och även fick prata livsfrågor på ett djupt sätt. Svensken har innerst inne en djup längtan efter hopp, glädje och egentligen efter det gudomliga. Allt vårt sökande på olika områden vittnar om en livstörst som knappast släcks med sprit, öl och vin. Hjärtats djupaste längtan finner sin frid och harmoni i ljuset från det gudomliga. Johannes har en förmåga att vara sig själv och kunna presentera Jesus på ett naturligt sätt. Jag ska läsa hans bok med intresse.
Midsommar är för mig ofta förknippat med lite vemodiga känslor. Det är ju nu det vänder.....blir mörkare och hösten närmar sig. Nej, det var för pessimistiskt. Vi har en underbar sommar framför oss. Jag vill ÖNSKA ALLA LÄSARE AV BLOGGEN EN SKÖN OCH TREVLIG MIDSOMMAR. Ni som läser bloggen blir fler och fler. GUD VÄLSIGNE ER ALLA vare sig du är besökande journalist, invandrare, tillhör någon kyrka eller inte, ärintresserad av flyktingfrågorna eller bara råkat hamna här......
Maud och jag såg på ett TV-program om Kina ikväll. De stora inkomstskillnaderna i detta marknadskommunistiska land är enorma. En liten pojke vars arm brutits och vars föräldrar kämpat i flera år för att kunna betala för en operation konstaterade även detta nyår att pengarna inte räckte till operationen. Många föräldrar tvingas lämna landsbygden och sina barn för att försöka få tillfälliga jobb i staden där många lever ett lyxliv. Filmen visade en affärsman som hade bilar för flera miljoner. Förräldrarna träffade sina barn endast vid nyåret! Barnen sov i skolorna och flera barn i filmen grät när de pratade eller skrev om sin längtan att få hjälpa sina föräldrar genom att studera och få ett bra yrke med god inkomst.
Jag minns midsommarhelger i Dalarna då vi brukade åka till Rättvik. Maud och jag var med och sjöng i den stora konferenskören när det var midsommarkonferens för alla pingstkyrkor i Dalarna. På kvällarna brukade vi vara ute och sjunga på campingar, danser och varje kväll vid den långa bryggan i Rättvik. Vilken stämning det var sent på natten då vi stod där och spelade. Anna-Greta och Erik från Fredriksberg och många andra musiker som spelade saxofon, gitarr och dragspel. Ibland kastade folk ölflaskor på oss då vi vittnade om vår tro på Jesus, men de allra flesta var mycket öppna för att samtala och ibland fick vi be och hjälpa folk som mådde dåligt mitt i festyran vid Siljans strand. Mötena på Knektplatsen var härliga. Ofta var det talare från USA, Kongo, England och från Stockholm. Vilken gemenskap och sammanhållning det var. Ibland åkte vi iväg till någon by och tittade på majstångsresning och vi brukade grilla korv vid någon skogstjärn.
I pauserna från häckklippningen har jag suttit vid datorn och skrivit några inlagor till Migrationsverket och MIG-domstolen. En kille som sitter på Förvaret i Märsta har det kämpigt. Han är förvirrad, men jag har lyckats hitta vart hans ärende ligger så nu kan jag skicka iväg en skrivelse. Han har suttit i förvar i flera veckor utan att han fått se något beslut eller motivering. Ett par som har arbete och pratar förvånansvärt bra svenska och anpassat sig mycket bra till svenska förhållanden ska utvisas till Irak. Jag ska försöka förhindra det trots att det inte gick så bra med den pakistanske mannen nyligen. Jag fick e-post idag att han anlänt till Pakistan. Vi hoppas att han får skydd i sitt land och att han så fort som den nya lagen om arbetskraftsinvandring kan få komma hit igen och få börja jobba på sitt arbete.
Så kommer det rapporter från Örebrokyrkan att de får fler och fler nya kontakter med folk som vill gå med i församlingen. Roligt och inspirerande att vara i den situationen att få bygga upp en ny församling med visioner, tankar och drömmar om att få betyda något stort för Örebro-en mångkulturell församling fylld av kärleksfulla och kreativa männsikor med stor kärlek till Gud och sina medmänniskor. Den kyrkan kommer definitivt att vara härligt tilldragande.
Jag blev också så berörd när jag läste om att Ingela Agardh fått sluta sitt liv här på jorden. Det förra nyhetsankaret i Rapport och Aktuellt var lugn och trygg i sin tro på Jesus ända till slutet. Märkligt att hon dog samma dag som TV-programmet om hennes bok DEN STÖRSTA NYHETEN sändes. Hennes frimodiga vittnesbörd om mötet med Jesus har säkert betytt mycket för många människor i Sverige.
Idag fick jag en bok helt gratis av Mission SOS, Johannes Amritzer. Han skriver att han är präst för dem som aldrig går i kyrkan. Johannes berättar att han en kväll blev fast på Arlanda. Tillsammans med sex andra resenärer fick de fördriva tiden med varandra i en restaurang. Johannes presenterade sig just som präst för dem som inte går i kyrkan och allt eftersom kvällen framskred fick de alla uppleva en innehållsrik, spännande kväll där de hade trevligt och även fick prata livsfrågor på ett djupt sätt. Svensken har innerst inne en djup längtan efter hopp, glädje och egentligen efter det gudomliga. Allt vårt sökande på olika områden vittnar om en livstörst som knappast släcks med sprit, öl och vin. Hjärtats djupaste längtan finner sin frid och harmoni i ljuset från det gudomliga. Johannes har en förmåga att vara sig själv och kunna presentera Jesus på ett naturligt sätt. Jag ska läsa hans bok med intresse.
Midsommar är för mig ofta förknippat med lite vemodiga känslor. Det är ju nu det vänder.....blir mörkare och hösten närmar sig. Nej, det var för pessimistiskt. Vi har en underbar sommar framför oss. Jag vill ÖNSKA ALLA LÄSARE AV BLOGGEN EN SKÖN OCH TREVLIG MIDSOMMAR. Ni som läser bloggen blir fler och fler. GUD VÄLSIGNE ER ALLA vare sig du är besökande journalist, invandrare, tillhör någon kyrka eller inte, ärintresserad av flyktingfrågorna eller bara råkat hamna här......
Kommentarer
Trackback
