Låt Griffen Barkat få stanna i Sverige!
Griffen Barkat har fått beslut om att utvisas. I dagarna skall jag skicka in en ny ansökan om uppehållstillstånd för honom. Den hotbild som finns mot honom har Migrationsverket inte ansett vara så farlig. Vi ska trycka på denna hotbild i vår överklagan i vår inlaga till Migrationsverket, men även framhålla att Griffen haft och har ett arbete som han försörjer sig på, betalar skatt och trivs med. Den 15 december kommer lagen om arbetskraftsinvandring att träda i kraft. Jag tycker att utvisningen av Griffen borde avbrytas i väntan på den nya lagen. Fyra år som småländsk fabriksarbetare och vikarierande pastor borde få Migrationsverket att tänka om. Om någon har anknytning till Sverige så är det Griffen. Läs artikeln här nedan från tidningen VÄRLDEN IDAG. Där berättas också om Griffens "fostermamma" Birgit Lindén. Griffen Barkat kunde ha spelat korten annorlunda. Hans dotter Christina föddes i Sverige och blev svensk medborgare, med dåvarande regler kunde det gett asyl till hela familjen. Men fadern hade en uppgift. Han skulle bli föreståndare för det kristna barnhem i Pakistan som han själv kom till som moderlös tonåring 1965. Missionären och barnhemsföreståndaren Birgit Lindén som han alltid kallat sin mor skulle dra sig tillbaka hem till Gnosjö. Med stöd från Erikshjälpen, svenska församlingar och Sidamedel utvecklades barnhemmet under Griffen. Under många år fick arbetet vara i fred. Men efter den 11 september-attacken tilltog svårigheterna för kristna i Pakistan. 2004 förändrades allt för Griffen Barkat. - Kriminella ligor började ringa och hota mig till livet och ville ha pengar. Utpressning och misshandel av medarbetare blev snart vardag. Så småningom fick svenskarna nog. Christer Stenberg, som då arbetade för den svenska pingstmissionen i Pakistan, lyckades flytta hustrun och de fyra barnen till hemlig ort, och Griffen Barkat smugglades ut till Sverige. Här sökte han asyl. I snart fyra år har han arbetat på Gunnars Tråd, bott i Korskyrkans lägenhet i Kulltorp i Hillerstorp och skaffat många kristna vänner. En av dem är fabrikschefen Börje Åström. - Det är inte mänskligt att utvisa en människa som lever i ovisshet under så lång tid, har ett fast arbete som han sköter utmärkt och inte ligger samhället till last, säger han. Men i februari avslogs Griffen Barkats överklagan till högsta instans, Migrationsöverdomstolen. På måndag gör han den dystra bilresan till Jönköping för att diskutera med Migrationsverkets tjänsteman hur utvisningen ska gå till. - Jag har svårt att sova och har gått till psykolog, berättar han. Det har funnits stunder då jag inte ens haft lust att leva längre. Men jag känner mig ändå skyddad. När jag samlade medarbetarna innan flykten från Pakistan grät vi, och jag såg en ljus eldring som omslöt mig. Flera personer här i Sverige har uttalat profetior om mig. Men ett under måste till för att utvisningen ska stoppas. Ett nytt avgörande dokument till exempel. Sådana papper som styrker hoten och visar att polisen har ögonen på honom är på väg. Men Griffen Barkat har en känsla av att en förföljd kristen har svårare att övertyga de svenska myndigheterna än en muslim. Barnhemmet finns och fungerar fortfarande. Men dit kan han inte återvända. - Islamisterna är som mc-gäng och skulle känna sig hotade om jag återvänder, säger han. Mikael Kindbom |
Kommentarer
Trackback