Bengt Sjöberg

De apatiska flyktingbarnen hade fruktansvärda trauman med sig när de kom till Sverige.
Den slutsatsen drar Rädda barnen efter en klinisk studie av 33 barn. DAGEN skriver mer om detta. Se:

www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160189


Jag kan hålla med om detta utifrån de egna erfarenheter som vi har här i Värmland. Flera av de barn som vi mötte hade i sitt land varit med om att någon nära släkting dödats eller våldtagits och familjerna levde under dödshot. Dessa familjer var verkligen hårt sargade i sina länder. Barnen hade sett alldeles för mycket av våld och terror. En flicka kom från Tjetjeniens blodiga inbördeskrig. Vad den familjen gått igenom kan ingen ana.
Dessa barn var absolut inte uppe och sprang om nätterna. De åt inte mat. En flicka kunde inte ens sondmatas eftersom hon inte hade någon sväljreflex.
Att träffa dessa familjer nu och se deras glädje är underbart. Barnen har fortfarande behov av stöd och hjälp. En av flickorna tog studenten i somras med höga betyg och siktar på att bli läkare. Hennes väg har inte varit lätt åren efter det att familjen fick löfte om att få stanna i Sverige. Det tog flera veckor efter det positiva beskedet innan hon vaknade.
Många frågar sig om det finns apatiskt sjuka barn i Sverige idag. Läs här ett utdrag av ett mail som jag fick förra veckan från en lärare:

"Jag har sett flera gånger hur barn blir apatiska när de får avvisning.
De kurdiska barnen låg bara och sov, när vi träffade dem i början.
De kunde sitta på en stol och somna mitt i ett samtal, de liksom bara
stängde av. Ett sätt att fly en för jobbig verklighet.
De sov när som helst på dygnet under sådana perioder, glömde de att äta
och försvann liksom bort. Ett sätt att överleva rent kroppsligt när
psyket inte orkar mer.
Den sveska modellen av asylhantering är verkligen inte human".