Bengt Sjöberg

Idag fick jag brev från Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén. Han besvarar ett brev där jag skrivit och berättat om några personer som haft vitt arbete i flera år, men som ändå skall utvisas, trots den nya lagen om arbetskraftsinvanding. Gunnar Axén tycks tro att flyktingen inte har något att frukta för och att det är ofarligt att återvända till det land som man flytt ifrån. Han tycks inte förstå att det i vissa fall kan ta mycket lång tid att ordna fram giltiga resedokument och pass m.m. Att flyktingen då lyckas skaffa ett arbete borde väl ses som positivt. Om man bara sitter hemma riskerar man sin hälsa och det kan innebära dyra sjukvårdskostnader. Att familjen Ayman har tre barn som alla är födda i Sverige och att han haft arbete i tre år borde väl vägas in i familjens asylprocess och ge dem uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl. Läs och ta del av de båda breven. Mitt brev hittar du längst ner i inlägget.


Bäste Bengt,

Den nya lagen som öppnar upp för arbetskraftsinvandring är i första hand
just en lag som skapar en ny väg för arbetskraftsinvandrare till Sverige,
inte en del av asyllagstiftningen. Däremot så ger den en möjlighet för de
som sökt asyl men fått avslag på sin ansökan att söka uppehållstillstånd
som arbetskraftsinvandrare under vissa förutsättningar, bl a ska man ha
arbetat under minst sex månader av asylprövningen och ha ett löfte om ett
arbete som varar i minst ett år. Några så kallade övergångsregler fínns
inte kopplade till detta förslag.

De som sökt asyl tidigare och inte beviljats detta eftersom att de inte
ansetts ha flyktingskäl, vara skyddsbehövande i övrigt eller omfattas av
andra särskilt ömmande omständigheter ska enligt gällande lag återvända
till ursprungslandet. De allra flesta respekterar lagen och gör också det,
men vissa har uppenbarligen brutit mot lagen och ändå stannat kvar i
landet. Det skulle sända ut helt fel signaler om vi genom någon form av
speciallagstiftning skulle ge dessa personer rätt att stanna kvar i
landet. Då skulle vi visa att det lönar sig att bryta mot lagen.

Betänk också vad det skulle innebära i förlängningen. Skulle vi besluta om
att ge dessa personer, som brutit mot lagen, möjlighet att stanna så
sänder det ut signalen till de som i framtiden får avslag på sin
asylansökan (och inte får stanna som arbetskraftsinvandrare) att det är
helt ok att inte respektera lagen och att stanna kvar eftersom att de då,
kanske, i framtiden ändå kan få en möjlighet att vistas här legalt. Det
skulle leda till än fler personer som arbetar svart och kanske utnyttjas
av oseriösa arbetsgivare - även om så inte är fallet just i ditt exempel -
 i avvaktan på och i förhoppninng om att någon gång ändå få
uppehållstillstånd. Det är knappast en önskvärd ordning.

Visst kan jag förstå om det vid första anblicken kan synas märkligt att de
personer du berättar om inte får stanna kvar, men ser man till att de
faktiskt är skyldiga att lämna landet - och sannolikt varit det under en
längre tid - och vilka konsekvenser olika undantag skulle leda till så
blir det förhoppningsvis något mer förståeligt.

Vänliga hälsningar

Gunnar Axén


*****************************************************************************************
Gunnar Axén
Riksdagsledamot
Ordförande i Socialförsäkringsutskottet

Ärende
Tre års arbete-utvisning

Hej!
Jag har läst den lag som ni i riksdagen skall behandla om
arbetskraftsinvandring och som ska börja gälla den 15 december.
Jag är juridiskt ombud för några asylsökande som bott 5-6 år i Sverige och
som haft arbete (vitt) i cirka tre år. Jag tar ett konkret exempel. Det
gäller en palestinsk familj där mannen är butikschef på Erikshjälpen
Second Hand i Dala-Järna. Det har han varit i tre år. Han har
lagakraftvunnet avvisningsbeslut. Anledningen till att han inte avvisats
är att hans fru nyligen fött ett barn som ska genomgå en juridisk process.
Det kan ta 3-4 månader.
Enligt vad jag förstått (bl.a genom att kontakta några partiföreträdare i
migrationsfrågor) kommer mannen och hans familj (där alla tre barn är
födda i Sverige) att utvisas till Jordanien. Där kan han söka att komma
tillbaka för att få fortsätta sitt arbete i butiken. Frågan i hans fall är
om han klarar sig undan de hot som uttalats emot honom.
Det är mycket svårt att hitta någon som kan klara de omfattande
arbetsuppgifterna och Dala-Järna är en liten ort i Västerdalarna dit få
flyttar. Kommunen (Vansbro) ska ta emot ett 30-tal kommunplacerade
flyktingar. När folket i bygden upptäcker att, den integerade familj som
de lärt känna och uppskatta, inte får vara kvar blir befolkningen upprörd
och frågar sig varför de skall ta emot nya invandrare som de skall försöka
integrera.
Har jag missuppfattat lagen och det som jag tror migrationsministern sagt
att "vi kan inte skapa några övergångsregler och göra undantag. Man måste
respektera de beslut som fattats i asylprocessen".
Finns det någon chans för denna familj? Blir det några undantag?