Jag ska köpa brudbukett i morgon

I morgon ska jag köpa en brudbukett! Inte till min fru, men till en ung kvinna som jag ska viga. Hon och hennes blivande man är mycket fattiga och mannen har ingen som helst inkomst. Jag gläder mig verkligen över att paret fattat beslut om att gifta sig. Deras framtid är mycket oviss. I mer än ett år har mannen haft ett utvisningsbeslut hängande över sig. De har levt som sambo vilket enligt svensk lag innebär att de bedöms efter samma regel som gifta. De känner ändå att de ska gifta sig, så bröllopet har inget att göra med att försöka undvika att bli utvisad. Både sambo och gifta måste enligt lagen återvända till sitt land för att därifrån söka asyl på grund av anknytning. Mannen kommer från ett av världens mest farliga och krigsdrabbade länder. Om han skulle kunna hålla sig vid liv den tid det tar att få sin sak prövad i landet undrar jag om han kan få ihop pengar till resan tillbaka till Sverige. Flera som utvisats till landet har torterats, värvats av knarkligor eller väpnade grupper. Jag sitter och ber just nu och funderar hur den unge mannen skall klara av livet. Det finns något i den unge mannen liv som gjort att jag tänker satsa mycket för att hjälpa honom. Hans namn säger något mycket speciellt som för mig innebär en profetisk hälsning av det mer ovanliga slaget. Det finns en plan från Gud för just den här mannen, det är jag övertygad om.
I morgon tar jag med mig en församlingsmedlem och sen åker vi till staden där paret bor. Vi ska handla lite mat och tårta, kaffe, te och dricka och låta paret få en dag som de kommer att minnas. Det blir inte många gäster, förmodligen enbart familjemedlemmar och ett par vittnen. Pastorn i en kyrka på orten där de bor har lovat vara med. Kyrkan har öppnat dörrarna för oss fast de aldrig träffat oss.
För några år sedan var vi ute med BULLGERILLAN på stan. Då träffade vi flera av familjemedlemmarna. En dotter var då försvunnen och ingen visste var hon var. Vi berättade om Gud och familjen var öppen för att be till Gud i Jesus namn. Klockan 12 på natten fattade vi varandras händer och ställde oss i en ring. Vi bad att vi skulle få kontakt med dottern. Jag lovade ringa till olika myndigheter. Jag fick kontakt med flickan. En träff anordnades i kyrkan. Kontakt togs med polis och efter en tid kom flickan hem. Ja, det har hänt mycket, mycket sedan dess. Flera av barnen har gått i vår kyrkas barnverksamhet och nu ska storasyster gifta sig i morn. Det ska bli så spännande och intressant att följa vad som händer, men du som läser detta och tror på Gud och bön: be gärna en bön för morgondagen. Tänk om det kunde bli ett mirakel så mannen slapp utvisas och fick stanna. Jag vet att det är emot reglerna och gällande praxis, men det kanske kunde finnas lite, lite humanitet över till denne unge man som förlorat sina föräldrar i kriget. Som inte har någon familj eller hus och hem att återvända till. Som levt som flykting sen han var ett barn. Som blir så glad och tacksam bara för att någon bryr sig liiite grand och som uppskattar så oerhört om någon bara pratar snällt med mannen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0