När verkligheten inte stämmer med "kartan"
Oj, oj, oj, dessa paragrafryttare! Man blir så trött!
Det var inbördeskrig i ett land i Afrika. 100 000-tals människor dog. Barn lämnades ensamma då far, mor och syskon dog. Familjer splittrades. Barn i tusentals satt apatiska vid vägkanterna och väntade på att någon skulle förbarma sig över dem.
En kvinna lyckades fly till Sverige. Hon visste att hennes föräldrar dödats eftersom hon såg när de höggs ihjäl. Några syskon dödades också, men kvar var en lillebror. Kvinnan sökte och sökte och efter något år fick hon reda på att en snäll kvinna tagit hand om lillebror. Den snälla kvinnan hade redan egna barn och några "hittebarn", men den nya pojken fick en sovplats och lite mat.
Kvinnan i Sverige fick kontakt med den snälla kvinnan som skrev att maten blivit dyrare och att hon inte hade någon inkomst och därför först och främst måste tänka på sina egna barn. Ibland var de utan pengar och mat. Kunde inte storasyster i Sverige nu ta hand om sin lillebror? Jo, visst ville hon det. Frågan var bara hur det skulle gå till. Under tiden skickade hon pengar för mat och husrum. Storasyster i Sverige lät bli att köpa dyra möbler och god mat och kunde på så sätt hålla liv i sin lillebror i det afrikanska landet.
Lillebror ansökte om att få flytta till Sverige på grund av familjeanknytning. Enligt lagen borde han ha rätt till det. Det blev nej eftersom hans fullmakt inte godkändes. Den snälla kvinnans fullmakt godkändes inte heller. Det saknades ett formellt beslut från socialnämnden i den afrikanska kommunen om övertagande av vårdnaden.
Jag frågade storasyster om hur de brukade göra i hennes land.
-Du förstår Bengt, det funkar inte som i Sverige. Det finns över huvud taget inte någon socialnämnd och ingen skriver avtal om vårdnaden i såna här fall. Ett intyg från borgmästaren kanske borde räcka?
Vi skickade in en ny skrivelse till Migrationsverket, men den avslogs. Man måste ha ett intyg om vem som har vårdnaden. pappa och mamma döda. Familjen utplånad. Att kommunen eller domstolen inte tagit beslut om vårdnaden hindrade inte den snälla kvinnan att bli som en mor för den lilla pojken.
Idag fick jag brev från Migrationsverket. De menar att hela processen måste börja om från början, MEN INNAN PROCESSEN KAN BÖRJA MÅSTE DE HA ETT INTYG OM VEM SOM HAR VÅRDANDEN. BORGMÄSTARENS BREV PÅSKRIVET AV NOATIUS PUBLICUS RÄCKTE INTE. VAD GÖR VI? DEN LILLA POJKEN ÄR SÅ GLAD ATT HANS STORASYSTER LEVER I SVERIGE OCH HAN VILL SÅ GÄRNA TRÄFFA SIN SYTER. SYSTERN VILL INFÖRLIVA HONOM I SIN NYA FAMILJ, MEN VERKLIGHETEN STÄMMER INTE MED BYRÅKRATERNAS LAGPARAGRAFER.
Kanske det afrikanska landet måste införa svenska lagar om vårdnad för att pojken skall få komma hit. Det kan ta tid eftersom landet har bekymmer att bygga upp samhällena igen efter kriget. De har andra saker som de finner mer angelägna än att införa socialnämnder som skriver in vem som tar hand om och visar medmänsklighet mot barn vars föräldrar dödats.
Det var inbördeskrig i ett land i Afrika. 100 000-tals människor dog. Barn lämnades ensamma då far, mor och syskon dog. Familjer splittrades. Barn i tusentals satt apatiska vid vägkanterna och väntade på att någon skulle förbarma sig över dem.
En kvinna lyckades fly till Sverige. Hon visste att hennes föräldrar dödats eftersom hon såg när de höggs ihjäl. Några syskon dödades också, men kvar var en lillebror. Kvinnan sökte och sökte och efter något år fick hon reda på att en snäll kvinna tagit hand om lillebror. Den snälla kvinnan hade redan egna barn och några "hittebarn", men den nya pojken fick en sovplats och lite mat.
Kvinnan i Sverige fick kontakt med den snälla kvinnan som skrev att maten blivit dyrare och att hon inte hade någon inkomst och därför först och främst måste tänka på sina egna barn. Ibland var de utan pengar och mat. Kunde inte storasyster i Sverige nu ta hand om sin lillebror? Jo, visst ville hon det. Frågan var bara hur det skulle gå till. Under tiden skickade hon pengar för mat och husrum. Storasyster i Sverige lät bli att köpa dyra möbler och god mat och kunde på så sätt hålla liv i sin lillebror i det afrikanska landet.
Lillebror ansökte om att få flytta till Sverige på grund av familjeanknytning. Enligt lagen borde han ha rätt till det. Det blev nej eftersom hans fullmakt inte godkändes. Den snälla kvinnans fullmakt godkändes inte heller. Det saknades ett formellt beslut från socialnämnden i den afrikanska kommunen om övertagande av vårdnaden.
Jag frågade storasyster om hur de brukade göra i hennes land.
-Du förstår Bengt, det funkar inte som i Sverige. Det finns över huvud taget inte någon socialnämnd och ingen skriver avtal om vårdnaden i såna här fall. Ett intyg från borgmästaren kanske borde räcka?
Vi skickade in en ny skrivelse till Migrationsverket, men den avslogs. Man måste ha ett intyg om vem som har vårdnaden. pappa och mamma döda. Familjen utplånad. Att kommunen eller domstolen inte tagit beslut om vårdnaden hindrade inte den snälla kvinnan att bli som en mor för den lilla pojken.
Idag fick jag brev från Migrationsverket. De menar att hela processen måste börja om från början, MEN INNAN PROCESSEN KAN BÖRJA MÅSTE DE HA ETT INTYG OM VEM SOM HAR VÅRDANDEN. BORGMÄSTARENS BREV PÅSKRIVET AV NOATIUS PUBLICUS RÄCKTE INTE. VAD GÖR VI? DEN LILLA POJKEN ÄR SÅ GLAD ATT HANS STORASYSTER LEVER I SVERIGE OCH HAN VILL SÅ GÄRNA TRÄFFA SIN SYTER. SYSTERN VILL INFÖRLIVA HONOM I SIN NYA FAMILJ, MEN VERKLIGHETEN STÄMMER INTE MED BYRÅKRATERNAS LAGPARAGRAFER.
Kanske det afrikanska landet måste införa svenska lagar om vårdnad för att pojken skall få komma hit. Det kan ta tid eftersom landet har bekymmer att bygga upp samhällena igen efter kriget. De har andra saker som de finner mer angelägna än att införa socialnämnder som skriver in vem som tar hand om och visar medmänsklighet mot barn vars föräldrar dödats.
Kommentarer
Trackback
