Hjälp med integrationen?
www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157958
Dagen skriver om att regeringen vill ha hjälp med integrationen av våra nysvenskar. Man vänder sig till kyrkor och Röda Korset m.fl ideella organisationer.
Både socialdemokratiska regeringen och nu alliansregeringen har misslyckats med integrationen. Det som man eftersträvar eller säger sig ha genomfört kanske fungerar i några kommuner. Vägen in i Sverige är lång och mödosam och innebär höga murar att ta sig igenom och betongvallar av byråkrati att forcera. Fackförbunden slår vakt om sina medlemmar och sätter sig i många fall emot att nysvenskarna skall få komma och praktisera på de olika företagen eller i kommunen.
För några år sedan gick jag upp till kommunledningen med en grupp afrikaner. De ville inte bara sitta på flyktingförläggningen och vänta utan ville ut på stan och städa, klippa gräs, skotta snö eller göra en insats på andra områden. Vi har inte hört ett ljud från kommunen.
I 18 år har jag följt med invandrare till olika myndigheter, hjälpt till att fylla i blanketter, förklarat lagar och regler, hamnat i moment 22-situationer och stångat huvudet i väggen. Ibland har vi lyckats få en läkare att få sin utbildning validerad, ibland har läkaren fått börja som sjukvårdsbiträde, men ändå en liten början. Många gånger har vi fått höra att vi ska sitta still och vänta och inte förvänta oss att egna initiativ skulle göra det lättare att nå uppsatta mål. I stället har vi blivit tillsagda av Migrationsverket att låta dem sköta allt och inte ta några genvägar. År har lagts till år och något arbete eller praktik har inte gått att få. Högutbildade afrikaner, afghaner, irakier och rysktalande fd sovjetmedborgare med ingenjörsexamen sitter och väntar med bra betyg i svenska och andra ämnen, men får ändå inget jobb i Enköping, Hallsberg, Kumla, Örebro och Filipstad.
Nyligen försökte vi ordna en "starta eget kurs" i kyrkan, men socialnämnden sa att det skulle ta ett år att utreda eventuellt bidrag och medverkan medan Arbetsförmedlingen meddelade att all upphandling sker centralt. Ville vi som församling köra igång något fick vi göra det, men de kunde inte hjälpa till.
I min bok "När världen kom till stan" berättar jag om hur Värnamo och andra orter i bibelbältet lyckats med integrationen. Det är kanske där som lösningen ändå finns. Gnosjö, Markaryd och Sävsjö m-fl orter visar oss vägen genom byråkratins irrgångar via enskilda eldsjälar uppbackade av församlingsmedlemmars böner och praktiska handtag.
Inte räknar vi med att få något betalt utan vi gör det för att det blir en sån glädje när man lyckats hjälpa någon till ett jobb. Våra vänner från Kazakstan har i Arvika fått jobb. Familjen Siitov kan glädja sig att det ändå fungerar på en del orter. I Arvika kanske det är närheten till Norge som hjälper en del.
Jag följer denna ödesfråga för vårt land med stort intresse och hoppas att regeringens intentuioner skall ge bra resultat.
Dagen skriver om att regeringen vill ha hjälp med integrationen av våra nysvenskar. Man vänder sig till kyrkor och Röda Korset m.fl ideella organisationer.
Både socialdemokratiska regeringen och nu alliansregeringen har misslyckats med integrationen. Det som man eftersträvar eller säger sig ha genomfört kanske fungerar i några kommuner. Vägen in i Sverige är lång och mödosam och innebär höga murar att ta sig igenom och betongvallar av byråkrati att forcera. Fackförbunden slår vakt om sina medlemmar och sätter sig i många fall emot att nysvenskarna skall få komma och praktisera på de olika företagen eller i kommunen.
För några år sedan gick jag upp till kommunledningen med en grupp afrikaner. De ville inte bara sitta på flyktingförläggningen och vänta utan ville ut på stan och städa, klippa gräs, skotta snö eller göra en insats på andra områden. Vi har inte hört ett ljud från kommunen.
I 18 år har jag följt med invandrare till olika myndigheter, hjälpt till att fylla i blanketter, förklarat lagar och regler, hamnat i moment 22-situationer och stångat huvudet i väggen. Ibland har vi lyckats få en läkare att få sin utbildning validerad, ibland har läkaren fått börja som sjukvårdsbiträde, men ändå en liten början. Många gånger har vi fått höra att vi ska sitta still och vänta och inte förvänta oss att egna initiativ skulle göra det lättare att nå uppsatta mål. I stället har vi blivit tillsagda av Migrationsverket att låta dem sköta allt och inte ta några genvägar. År har lagts till år och något arbete eller praktik har inte gått att få. Högutbildade afrikaner, afghaner, irakier och rysktalande fd sovjetmedborgare med ingenjörsexamen sitter och väntar med bra betyg i svenska och andra ämnen, men får ändå inget jobb i Enköping, Hallsberg, Kumla, Örebro och Filipstad.
Nyligen försökte vi ordna en "starta eget kurs" i kyrkan, men socialnämnden sa att det skulle ta ett år att utreda eventuellt bidrag och medverkan medan Arbetsförmedlingen meddelade att all upphandling sker centralt. Ville vi som församling köra igång något fick vi göra det, men de kunde inte hjälpa till.
I min bok "När världen kom till stan" berättar jag om hur Värnamo och andra orter i bibelbältet lyckats med integrationen. Det är kanske där som lösningen ändå finns. Gnosjö, Markaryd och Sävsjö m-fl orter visar oss vägen genom byråkratins irrgångar via enskilda eldsjälar uppbackade av församlingsmedlemmars böner och praktiska handtag.
Inte räknar vi med att få något betalt utan vi gör det för att det blir en sån glädje när man lyckats hjälpa någon till ett jobb. Våra vänner från Kazakstan har i Arvika fått jobb. Familjen Siitov kan glädja sig att det ändå fungerar på en del orter. I Arvika kanske det är närheten till Norge som hjälper en del.
Jag följer denna ödesfråga för vårt land med stort intresse och hoppas att regeringens intentuioner skall ge bra resultat.
Kommentarer
Trackback
