Bengt Sjöberg

Detta var det seminarium som jag höll på fredagskvällen i Holmegården i Årjängs kommun. Jag hade tänkt att lägga ut en inledning här på bloggen och sen länka fortsättningen till vår församlings hemsidas undervisning. Det hanns inte med idag, men eftersom jag lovat er att texten skulle finnas på min blogg under måndagen så får ni hela materialet direkt här på bloggen. För övrigt kolla övriga bloggtexter i registret bredvid till höger eller leta i äldre inlägg.

Jesus Kristus - förmodligen den person som har influerat mer människor än någon annan på vår jord. Till grund för detta föredrag ligger boken Fallet Jesus av Lee Strobel som utgavs på Libris 2002. (Lee Strobel har examen från Yale Law School och fått flera utmärkelser under sina tretton år som journalist på Chicago Tribune och andra tidningar. Han var en tvivlare fram till 1981. Idag är han undervisande pastor vid Saddleback Valley Community Church i Chicago.)

 Lee reste kors och tvärs i USA för att intervjua tretton ledande forskare och auktoriteter med akademiska meriter. Han ville få deras expertutlåtanden och utmana dem med de invändningar han hade som tvivlare. Också att sätta dem på det hala med olika frågor och be dem försvara sina ståndpunkter.

I detta sökande efter sanningen har Lee använt sig av sina erfarenheter som kriminalreporter på bl.a. Chicago Tribune när han har undersökt många kategorier av bevis - ögonvittnens vittnesmål, dokumentära bevis, bestyrkande bevis, motbevis, vetenskapliga bevis, psykologiska bevis, indicier och rent av fingeravtryck. Det är samma indelning som man skulle möta i rättssalen.

Om du utsågs till att vara med i en jury i en riktig rättegång skulle man be dig att i förväg bekräfta att du inte har gjort dig några förutfattade meningar om fallet. Man skulle kräva att du svor att du skulle vara fördomsfri och rättvis och dra dina slutsatser utifrån faktas tyngd. Man skulle enträget uppmana dig att noga överväga vittnenas trovärdighet, omsorgsfullt pröva vittnesmålen och rigoröst tillämpa ditt sunda förnuft och din logik på bevisningen.

Till sist är det jurymedlemmarnas uppgift att komma med ett utslag. Att väga bevisen för och emot. Det är alltså din sak att avgöra.

Så vem var han egentligen, Jesus? Vem sa han sig vara? Och finns det några trovärdiga bevis som stöder hans påståenden?
 

---

Del två

Sammanfattning av samtal med Craig Blomberg (professor i Nya Testamentets exegetik vid Denver Seminary).

Ögonvittnenas vittnesmål

Har vi några ögonvittnesskildringar när det gäller Jesus Kristus? Finns det människor som umgicks personligen med Jesus, som lyssnade på hans undervisning, som såg undren, som bevittnade hans död och kanske till och med upptäckte honom från den påstådda uppståndelsen?

Har vi några journalister från det första århundradet som intervjuade ögonvittnen. Hur bra skulle dessa redogörelser tåla att granskas av en tvivlare?

Så vad är det som talar för att Matteus, Markus, Lukas (historiker och journalist) och Johannes var författare till evangelierna?

Den tidiga kyrkan vittnar om detta. Den äldsta uppgiften kommer ifrån Papias som omkring år 125 e Kr bekräftade att Markus noggrant och korrekt hade skrivit ned de iakttagelser Petrus gjort som ögonvittne. Han sa också att Matteus också hade bevarat Jesu undervisning.

Sedan bekräftade också Irenaeus, som skrev 180 e Kr, att det var Matteus som var författare som traditionen sa:

"Matteus spred sitt eget evangelium bland hebréerna på deras eget tungomål. Lukas, Paulus följeslagare, skrev i en bok ner det evangelium som hans lärare förkunnade. Sedan framställde Johannes, Herrens lärjunge, själv sitt evangelium medan han bodde i Efesos i Mindre Asien."

Vi kan alltså vara säkra på att de händelser evangelisterna återger grundar sig på direkta eller indirekta ögonvittnesskildringar.

Men har dessa vittnesmål blivit bevarade? Kan vi lita på att vi har samma text? Skrevs inte texten så långt efter att legendbildning har uppstått?

Låt oss först titta på ett klassiskt verk: De två första biografierna om Alexander den store skrevs av Arrianos och Plutarchos mer än fyra hundra år efter Alexanders död 323 f Kr. Ändå anser historikerna dem i huvudsak tillförlitliga.

I liberala kretsar daterar man de fyra evangelierna som senast till 90 e Kr (Johannes).

Men många anser att de skrevs mycket tidigare, de första kanske redan 30 år efter Jesu död. Rena presstoppsnytt jämfört med Alexander den store!  I vilket fall som helst fanns det då fortfarande människor kvar i livet som var ögonvittnen till Jesu verksamhet. De skulle ha dementerat eventuell felaktig undervisning om Jesus.

Så, därför är denna s.k. sena datering om evangelierna om Jesus inte så sen om man jämför med andra verk. 

Hur tidigt kan vi datera den grundläggande tron på Jesu försoning och uppståndelse?

Vi tittar på är Paulus´ brev, som skrevs tidigare än evangelierna. (NT står inte i kronologisk ordning) Här hittar vi de första kristnas övertygelser om Jesus. Den kanske viktigaste trosbekännelsen hittar vi i 1 Kor 15: (Det är en text som lästes 24 månader efter korsfästelsen. Gick att kontrollera. Vi kan lita på bibeltexten!)

"Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna."

Om korsfästelsen ägde rum redan år 30 e Kr, skedde Paulus omvändelse omkring år 32. Paulus fördes genast till Damaskus där han träffade Ananias. Hans första sammanträffande med apostlarna i Jerusalem torde ha varit omkring år 35 e Kr. Någon gång i den vevan fick Paulus den här trosbekännelsen som redan hade formulerats och var i användning i urkyrkan. Här finns de viktigaste fakta om Jesu död för våra synder, plus en ingående uppräkning av dem som Jesus visat sig för som uppstånden - och vi är bara två till fem år efter själva händelserna. Det finns alltså ett starkt stöd för att säga att den kristna tron på uppståndelsen kan dateras till inom två år efter det att den inträffade, även om den inte fanns nerskriven.

---

Del tre

Fortsättning av sammanfattning av samtal med Craig Blomberg (professor i Nya Testamentets exegetik vid Denver Seminary).

Sju stycken prövningar

1. Avsikten prövas. Var författarna intresserade av att återge vad som faktiskt hände?

Detta kan vi se i bl.a. inledningen till Lukasevangeliet.

"Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelserna som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Teofilus, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga."

Johannes säger: "Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn."

Det är också intressant att lägga märke till att evangelierna är skrivna på ett nyktert och ansvarsfullt sätt, med korrekta kringuppgifter, med uppenbar omsorg och exakthet. Man finner inga besynnerliga floskler eller uppenbar mytbildning som i många andra antika skrifter.

2. Hade de förmåga?

Kan vi vara säkra på att materialet om Jesu liv och undervisning bevarades ordentligt innan det till sist skrevs ner?

Rabbiner blev berömda för att kunna hela Gamla Testamentet utantill. Det skulle därför inte vara omöjligt för lärjungarna att lära sig utantill, mycket mer än vad som står i alla fyra evangelierna tillsammans. Detta var en muntlig kultur, där man lade stor vikt vid memorerandet. Åttio till nittio procent av Jesu ord var ursprungligen i poetisk form. En stor hjälp för minnet.

3. Vad hade de för karaktär?

Fanns det oärlighet eller omoral som skulle fördärva deras förmåga eller vilja att förmedla historien korrekt?

Nej, de var villiga att leva ut sin tro till den grad att tio av de elva återstående lärjungarna dödades på ohyggliga sätt, vilket tyder på en fantastisk karaktär.

4. Är evangelierna konsekventa? Motsägelser?

Det finns men det rör sig om allt från mindre variationer i formuleringen till de mest kända. Men tar man hänsyn till parafraser, förkortningar, förklarande tillägg, utelämnanden - stämmer evangelierna väl överens, med antikens mått mätt, och det är det enda mått det är rättvist att mäta dem med.

5. Hade författarna förutfattade meningar? Hade de något egenintresse?

Människorna älskade ju Jesus, så kunde de skriva annat än positivt?

Men människor kunde å andra sidan respektera och tycka om en människa så högt att de ville återge den personens liv mycket ärligt. Lärjungarna hade inget annat än kritik, utfrysning och martyrskap att vinna. De berättade även om det svåra, hans lidande och död.

6. Kan uppgifterna bekräftas?

När evangelierna nämner platser, människor och händelser, visar de sig då vara korrekta där det går att få oberoende bekräftelse?

Ju längre man undersöker detta, desto fler uppgifter bekräftas. Under de sista hundra åren har arkeologin gång på gång gjort upptäckter som har bekräftat specifika hänvisningar i evangelierna, framför allt i Johannesevangeliet. Det är anmärkningsvärt hur mycket vi kan få reda på om Jesus från profana historiker när man tänker på att antikens historiker för det mesta bara behandlade politiska regenter, kejsare, kungar, militära strider och större filosofiska rörelser.

7. Motsägs de av andra vittnen?

I senare judiska skrifter kallas Jesus trollkarl som ledde Israel vilse - vilket bekräftar att han verkligen utförde fantastiska under, även om de ifrågasätter ursprunget till hans makt. Det här hade varit ett perfekt tillfälle att säga något i stil med: "De kristna påstår att han gjorde under, men vi talar om att han inte gjorde det." Men det är det enda hans motståndare säger.

---

Del fyra

Sammanfattning av samtal med Bruce Metzger. Professor emeritus vid Princetons teologiska seminarium.

Här frågar sig Lee Stobel om vi kan vara säkra på att det Nya Testamente som vi har i dag har någon som helst likhet med det som skrevs från början? Originalen finns ju inte kvar. Vilka dokument har vi?

Metzger förklarar att Nya Testamentet har en sån mängd handskrifter till skillnad från klassiska dokument som finns bevarade.

NT kontra klassiska verk

Vi har avskrifter med början ett par generationer efter att originalen skrevs, medan det när det gäller andra antika texter kan ha gått femhundra, åttahundra eller tusen år mellan originalet och den äldsta nu existerande avskriften.

Det finns mer än 5000 grekiska manuskript av Nya Testamentet kvar idag (existerande).

(De två viktigaste är Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus som är pergamenthandskrifter från ca 350 f. Kr. )

Förutom grekiska manuskript har vi även översättningar av evangelierna till andra språk vid ett relativt datum - till latin, syriska och koptiska.

 Tillsammans med antika handskrifter på andra språk  finns det ca 24 000 handskrifter!

Klassiska verk

Av Iliaden (kommer tvåa i antal ex. efter NT), de gamla grekernas bibel, finns det knappt 650 grekiska handskrifter. Vissa består bara av fragment. De är från 100- och 200- talen e Kr och därefter. När man tänker på att Homeros skrev det omkring 800 f. Kr. förstår man att det är ett mycket långt hopp. Mycket långt!

Tacitus, den romerska historikern som skrev sina Anales omkring år 116 e. Kr. finns idag bara bevarade i en handskrift och den avskriften gjordes omkring år 850 e.Kr.

Sir Frederic Kenyon, f.d. föreståndare för British Museum, sa: "inte I något annat fal är tidsintervallet mellan det att boken sammanställdes och det tidigaste manuskriptet så kort som I Nya Testamentet."

Del 5

Sammanfattning av intervju med Edwin M Yamauchi (examen i hebreiska, studerat hellenistisk kultur, en masters- och doktorsexamen i antikens kulturer mm.)

Hur tillförlitliga är evangelierna rent historiskt?

De utgör ett utomordentligt källmaterial. De är de mest trovärdiga, kompletta och tillförlitliga källorna om Jesus.

Finns det något utanför Bibeln som bekräftar Jesu liv?

Josefus -  en betydande judisk historiker från första århundradet.

Han skrev: "Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu ska kalla honom för man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus hade dömt honom att korsfästat, efter att ha hört honom anklagas av män med det högsta anseende ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin tillgivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Gud profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallas så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit." (ur Testimonium Flavianum).

2. Tacitus - betydande romersk historiker.

Han skrev det som troligen är det viktigaste stället där Jesus nämnts utanför Nya Testamentet. År 115 e.Kr. säger han att Nero gjorde de kristna till syndabockar och förföljde dem för den stora branden som ödelade Rom år 64 för att avleda misstankar från sig själv.

"Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judéen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom. Också andra historiker, apostoliska fäder samt Paulus som ju förr var en motståndare i viss mån att jämföras med vår tids Christer Sturmark el Jonas Gardell

Slutats: Om man lägger ihop detta: Josefus - de romerska historikerna och statsmännen, judarnas skrifter, Paulus brev och de apostoliska fäderna - får man en övertygande bevisning som i allt väsentligt bekräftar det som står i Jesu biografier.
 

---

del sex

Fortsättning av intervjun med fil.dr. Edwin Yamauchi (obs sammanfattning). Om bestyrkande bevismaterial. Finns det trovärdiga bevismaterial utanför evangelierna för att Jesus funnits.

Kan det bekräftas av vetenskapliga källor att de verkligen blev mörkt mitt på dagen vid tidpunkten för Jesus död på korset så som det berättas i evangelierna?

Forskaren Paul Maier sa om detta mörker i en fotnot till sin bok Pontius Pilatus 1968:

"Detta fenomen kunde uppenbarligen ses i Rom, Aten och andra städer kring Medelhavet. Enligt Tertullianus...var det en "kosmisk" händelse, eller "världshändelse". Flegon, en grekisk författare från Caria skrev en kronologi strax efter 137 e Kr och berättade att under den 202:a olympiadens fjärde år (dvs. 33 e Kr) inträffade "den största solförmörkelse" och att "Det blev mörkt vid sjätte timmen på dagen (dvs. kl. 12 på dagen) så att det till och med syntes stjärnor på himlen.

Bättre dokumentation

Vi har en bättre historisk dokumentation om Jesus än om grundaren till någon annan av de gamla religionerna! Här två exempel:

Skrifterna om Buddha, som levde på 500-talet f Kr, skrevs inte förrän efter den kristna perioden, och Buddhas första biografi skrevs under första århundradet e Kr.

Muhammeds biografi skrevs inte förrän 767 - mer än ett helt sekel efter hans död.

Om vi inte hade Nya Testamentet?

Skulle man slänga bort vartenda exemplar av evangelierna skulle man fortfarande ha en mycket övertygande bild av Jesus - ett porträtt av en lärare och undergörare som tillbads som Guds enfödde son.
 

---

Del sju

Bekräftas eller motsägs texterna om Jesus av arkeologin?

Sammanfattning av intervju med fil dr John McRay (professor vid Wheaton i Nya Testamentets arkeologi).

John Mc Ray menar att arkeologin har gett en del viktiga bidrag, även om andliga sanningar inte kan bevisas eller motbevisas. Men, på frågan om Nya Testamentet bekräftas genom arkeologins upptäckter svarar han: "Det råder ingen tvekan om att Nya Testamentets trovärdighet ökar, precis som trovärdigheten hos vilket gammalt dokument som helst ökar när man gör en utgrävning och upptäcker att författaren hade rätt när han talade om en viss plats eller händelse."

Som exempel tar han upp Lukas som författade en fjärdedel av Nya Testamentet. "Den allmänna åsikten bland såväl konservativa som liberala forskare är att Lukas är mycket noggrann som historiker. Han är lärd, vältalig, hans grekiska har närmast en klassisk kvalité, han skriver som en bildad man och arkeologiska fynd visar gång på gång att Lukas har rätt i det han har att säga. Det har funnits fall då forskarna till en början trott att Lukas hade fel i en viss sak, men senare fynd har visat att han hade rätt i det han skrev."

---

Del åtta (Sammanfattning av intervju med teol mag Louis S Lapides.)

Motsvarade Jesus - och bara han - bilden av Jesus?

I Gamla Testamentet finns det flera dussin viktiga profetior om Messias. De förutsägelserna bildade ett bildligt fingeravtryck som bara den utvalde skulle kunna vara identisk med. På så sätt kunde israeliterna utesluta alla bedragare och bekräfta den riktige Messias meriter. Det grekiska ordet för Messias är Kristus. Men var Jesus Kristus? Uppfyllde han dessa profetior som skrevs hundratals år innan han föddes?

Jesaja avslöjade hur Messias skulle födas av en jungfru; Mika pekade ut platsen för hans födelse (Betlehem), Första Moseboken och Jeremia angav förfäderna (avkomling till Abraham, Isak och Jakob, av Juda stam och Davids ätt); Psaltaren förutsade att han skulle förrådas för trettio silverpenningar, anklagas av falska vittnen, hur han skulle dö (genomborrad till händer och fötter, fastän korsfästelsen ännu inte hade uppfunnits).

I Daniel 9:24-26 står det att Messias skulle komma en viss tid efter det att kung Artaxerxes I hade utfärdat ett påbud att judarna skulle bege sig från Persien för att återuppbygga Jerusalems murar. Det placerar Messias förväntade ankomst till exakt den tid då Jesus dök upp.

Är det möjligt att Jesus uppfyllde profetiorna av en tillfällighet?

Matematikern Peter W Stoner gjorde en datorberäkning och kommit fram till att sannolikheten att man uppfyller 48 messianska profetior är en på en biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljoner.

Oddsen säger att skulle vara omöjligt för någon att uppfylla de gammatestamentliga profetiorna. Ändå lyckades Jesus göra det - och bara Han!

Det blev uppfyllt bara i Jesus - den enda människan i historien som har motsvarat profeternas bild av Guds smorde.

Jesus visste mycket väl vem han var. Han presenterade sig ofta som JAG ÄR dvs Jahve, namnet på Gud. Ibland står det DET ÄR JAG, men kan också omskrivas med JAG ÄR. Jesu vanligaste titel på sig själv är annars MÄNNISKOSONEN vilket är en direkt anspelning på Daniel 7:13-14 "Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under." När Jesus använder detta uttryck är det samma sak som att påstå att han är gudomlig.

Jesu anspråk på att förlåta synder är också en klar indikation på att han absolut visste att han var Guds son.

Jesus sa också "sannerligen ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Sedan han har sagt detta går han ännu längre och gör under och tecken som vida överstiger allt vad Johannes döparen gjorde. Vad säger detta om vad Jesus ansåg om sig själv? Inom judendomen krävdes vittnesmål från två personer, men Jesus intygar sanningen i sina egna påståenden. Han säger: Amen! Jag säger er.......
Jesus talar också till Gud med orden Abba Fader. Det uttrycker en förtrolig relation till Gud själv som var något revolutionerande.

När Petrus bekänner vem Jesus är genom att säga: "Du är Messias, den levande Gudens son  får Petrus höra Jesu svara "Salig är du, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig utan min fader i himlen". (Matt 16:15-17)

Ett bibelord som är oerhört starkt, ja så starkt att till och med muslimerna tar till sig ordet och upptäcker att det kan kopplas till ord i koranen är Johannes 1:1-3, 14

"I begynnelsen fanns Ordet, och O5rdet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till.....Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning."

---

Del nio

Var Jesu död humbug och uppståndelsen en bluff? Han kanske bara svimmade? Sammanfattning av intervjun med Alexander Metherell som har Medicinsk examen, doktorsexamen i teknik mm.

Tortyren före korset

Han förklarar först att när Jesus var i Getsemane var det alls inte otroligt att Jesus svettades blod. Det är ett känt medicinskt tillstånd som kallas för hematidros. Inte särskilt vanligt men förknippat med stark psykisk stress. Svår ångest utlöser kemikalier som bryter sönder svettkörtlarnas kapillärer. Följden blir en liten blödning i körtlarna och när svetten kommer fram är den blodfärgad.

Huden blev extremt skör. När han sedan dagen därpå piskades var huden ytterst känslig. Det romerska spöstraffet var känt för att vara förfärligt brutalt. Det brukade bestå av trettionio piskrapp men ofta många fler. Soldaten använde en piska av flätade läderremmar med inflätade metallkulor. När piskan träffade huden gjorde kulorna djupa blåmärken som sprack när de träffades fler gånger. På piskan fanns det också vassa benbitar som skar sönder huden svårt. Ryggen var så söndertrasad att en del av ryggraden ibland blottlades av de djupa såren. En läkare som har studerat romersk prygel har sagt: "Efterhand som piskandet fortskred, slet piskrappen in i den underliggande skelettmuskulaturen och åstadkom darrande strimlor av blödande kött." 

Många människor dog av piskrappen innan de hann korsfästas. Det minsta som hände vara att offret erfor en fruktansvärd smärta och drabbades av en hypovolemisk chock. (personen lider av effekten av en stor blodförlust). Detta medför fyra saker: För det första skenar hjärtat för att pumpa blod som inte finns. För det andra sjunker blodtrycket och orsakar att man svimmar eller säckar ihop. För det tredje slutar njurarna producera urin för att behålla den volym som finns och för det fjärde blir personen mycket törstig eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta det blod den mist. Detta ser men också när Jesus stapplade längs vägen till avrättningsplatsen och när han sa att han var törstig.

På grund av de fruktansvärda effekterna av prygeln råder det ingen tvekan om att Jesu tillstånd var allvarligt eller kritiskt redan innan man slog spikarna igenom hans händer och fötter.
 

---

Del TIO   

Var Jesu död humbug och uppståndelsen en bluff?

Fortsättning av intervjun med Alexander Metherell som har Medicinsk examen, doktorsexamen i teknik mm.

Pinan på korset

När Jesus kom fram till korsfästelseplatsen lade man ner honom med utsträckta armar och spikade fast hans händer vid tvärbjälken. Romarna använde sig av grova spikar som var mellan fem och sju tum långa.

Jesus hissades upp, i och med att man fäste tvärbjälken vid pålen, och sedan slogs spikarna igenom Jesu fötter. Nerverna i fötterna krossades också och smärtan var av liknande slag. Armarna sträcktes genast ut ca 15 cm och båda axlarna gick ur led.

Dödsorsaken

När en människa hänger upprätt är korsfästelsen i grund och botten en mycket plågsam död genom kvävning. Anledning är att påfrestningarna på musklerna och diafragman placerar bröstkorgen i inandat läge. För att andas ut måste personen i fråga trycka sig upp med hjälp av fötterna så att muskelspänningen lättar ett ögonblick. När han gjorde det slet spiken sönder foten och fastnade så småningom mot vristbenen.

När man lyckats andas ut kunde personen så slappna av och sjunka ner igen och andas in ett andetag till. Sedan skulle man på nytt tvingas trycka sig upp för att andas ut och skrapa sin blodiga rygg mot det grova träet i korset. Detta pågick tills man var fullständigt utmattad och inte orkade trycka upp sig och andas längre. Snart inträffade syrebrist och hjärtat påverkades liksom vätskeansamling i lungorna.

Det råder ingen som helst tvekan på att Jesus verkligen dog på ett kors.

---

Del elva

Sammanfattning av intervju med fil.dr. & teol.dr. William Craig.

Argument för att den tomma graven är ett historiskt faktum:

1. Den tomma graven är absolut underförstådd i den tidiga tradition som Paulus för vidare i 1 Korinterbrevet 15, som är en mycket tillförlitlig källa till historisk information om Jesus.
2. För det andra kände kristna och judar till var Jesu grav låg. Om den inte varit tom skulle det alltså ha varit omöjligt för en rörelse som hade tron på uppståndelsen till grund att bli till i samma stad som den här mannen hade avrättats och begravts i.
3. För det tredje kan vi se på språket, grammatiken och stilen att Markus evangelium har hämtat sin berättelse om den tomma graven från en tidigare källa. Det finns faktiskt sådant som tyder på att den skrevs före år 37 e Kr, vilket är alldeles för tidigt för att den ska ha påverkats av legendbildning.
4. För det fjärde har vi enkelheten i Markus berättelse om den tomma graven. Fiktiva apokryfa berättelser från 100-talet innehåller alla slags utbroderade skildringar där Jesus kommer ut ur graven med makt och härlighet, och alla ser honom. Så låter en legend, men legender dyker inte upp förrän flera generationer efter händelsen, när ögonvittnet har dött. I motsats är Markus redogörelse för berättelsen om den tomma graven karg i sin enkelhet och osmyckad av teologiska reflektioner.
5. För det femte har vi det enhälliga vittnesbördet om att den tomma graven upptäcktes av kvinnor. Det talar för att berättelsen är äkta, för det måste det ha varit genant för lärjungarna att erkänna och det skulle sannolikt ha tystats ner om berättelsen hade varit en legend.
6. För det sjätte förutsätter den tidigaste judiska polemiken att den tomma graven verkligen fanns. Det fanns med andra ord ingen som påstod att den tomma graven fortfarande innehöll Jesu kropp. Frågan var alltid: "Vad hände med kroppen?"
7. Lärjungarna hade inget motiv för att stjäla kroppen och sedan dö för en lögns skull och de judiska myndigheterna skulle avgjort inte ha fört bort kroppen.

Slutsats:  Så länge möjligheten finns att Gud existerar, är det möjligt att han har handlat i historien genom att uppväcka Jesus från det döda.

Fallet Jesus - Brev 12

Det handlar alltså om att slå fast två saker: Dog Jesus på korset? Och visade han sig senare för människor? Kan man slå fast dessa saker har man sitt på det torra, för döda brukar inte göra det.

Samtal med fil dr J P Moreland

Indicierna

Moreland ger fem indicier som övertygar att Jesus uppstod från det döda.

Indicium 1 - Lärjungarna dog för det de trodde på

När Jesus korsfästes blev deltagarna nedslagna och deprimerade. De litade inte längre på att Jesus var sänd ifrån Gud. De trodde att alla som korsfästes hade drabbats av Guds förbannelse.

Kort därefter ser vi sedan hur de överger sina jobb, samlas på nytt och viger sig åt att sprida ett mycket bestämt budskap - att Jesus Kristus var Guds Messias som dog på ett kors, återvände till livet och blev sedd levande av dem. De var villiga att ägna resten av livet åt att förkunna det. De fick ett hårt liv. De saknade ofta mat, sov utsatta för väder och vind, förlöjligades, blev slagna och fängslade. Och till sist: De flesta avrättades med plågsamma metoder.

Varför? De var övertygade bortom varje tvivel att de hade sett Jesus Kristus levande sedan han avrättats.

Indicium 2: De tvivlande omvändes

Det fanns förhärdade skeptiker som inte trodde på Jesus före uppståndelsen som gjorde helt om och blev kristna efter Jesu död.

Ett exempel: Evangelierna säger att Jesu familj, bland annat Jakob, var generad över vad han påstod sig vara. Senare säger historiken Josefus att Jakob, Jesu bror, som var ledare för församlingen i Jerusalem, stenades till döds på grund av att han trodde på sin bror. Varför förändrades Jakobs liv? Uppståndelsen!

Indicium 3 - Nattvard och dop

Nattvardens och dopets sakrament uppstod som ytterligare indicier på att uppståndelsen var sann. Efterföljarna samlades till en högtidsmåltid, inte för att hylla hans undervisning, utan för att minnas hans död och uppståndelse. När det gäller dopet så övertog den äldsta kyrkan ett slags dop från sin judiska uppfostran som kallas proselytdop. När hedningarna ville åta sig att hålla Mose lag döpte judarna dem i Israels Guds namn. Men i Nya Testamentet döptes människor i Guds, Faderns, Sonens och den heliga Andens namn - vilket innebar att de hade gett Jesus samma status som Gud. Dopet var också ett firande av Jesu död.

Indicium 4 - Kyrkans framväxt

När en stor kulturell förändring äger rum söker historikerna alltid efter händelser som kan förklara den. När det gäller den kristna kyrkans uppkomst råder det ingen tvekan om att den uppkom strax efter Jesus död och spreds så snabbt att den inom en period av kanske tjugo år till och med hade nått kejsarens palats i Rom.

Följande är en lista på saker som författaren övertygades om:

•-          Vi kan lita på texterna om Jesus.

•-          Texterna om Jesus tål att granskas.

•-          Texterna om Jesus har inte förvanskats.

•-          Det finns trovärdiga bevis utanför evangelierna om att Jesus funnits.

•-          Texterna om Jesus bekräftas av arkeologin.

•-          Historiens Jesus är samme Jesus som trons Jesus.

•-          Jesus var övertygad om att han var Guds Son.

•-          Jesus levde upp till Guds egenskaper.

•-          Jesus och bara han motsvarade bilden av Messias.

•-          Jesu död och uppståndelse var inte en bluff.

•-          Jesus kropp fanns inte i graven.

•-          Jesus sågs levande efter att han dött på korset.

•-          Det finns andra fakta som tyder på uppståndelsen.

Lee Strobel skriver: "Den ateism jag så länge hade hållit fast vid gav vika under tyngden från den historiska sanningen. Jesus är Guds son som dog i mitt stället för att ta det straff som jag förtjänade för de onda gärningar jag har gjort."

Och sen då?

Lee visar på två steg i boken.

Tro på detta. Tro att Jesus dog på ett kors och uppstod från de döda.

Ta emot. Alla andra trossystem grundar sig på att göra, så dock inte kristendomen. Kristendomen är därför unik; den grundar sig på något som är gjort. På korset har Jesus gjort det vi inte själva kunde göra. Tagit vårt straff som vi förtjänar för vårt uppror och våra onda gärningar. Men Bibeln säger att Jesus förlåter oss och ger oss evigt liv som en gåva som vi inte kan förtjäna. Det kallas nåd. Den finns för alla att få som tar emot den i en uppriktig bön av omvändelse.

Lee avslutar: "Den 8 november 1981 talade jag alltså med Gud i en innerlig, oredigerad bön, där jag erkände det jag hade gjort fel och tog emot förlåtelse och evigt liv av Jesus som en gåva. Jag sa att med hans hjälp ville jag följa honom och hans vägar i fortsättningen.

(Läs Romarbrevet 10:9-10, Johannes 3:16, Efesierbrevet 2:8, Johannes 1:12).