Bengt Sjöberg

Pappan och mamman är döva. De båda barnen har lärt sig svenska på kort tid. De har även lärt sig det svenska teckenspråket! Allt vad jag säger tolkar de till sina föräldrar och de förstår allt vad jag förklarar om asylprocessen och vad de har att vänta sig.
De kände de döva iranska bröderna Sassan och Daniel och De Dövas Förbund i Karlstad hade rekommenderat dem att träffa mig. Vi träffades idag strax före lunch.

Jag blev oerhört gripen av deras historia. Tänk att växa upp med en far och mor som inte kan prata. Utfrysta av samhället och hänvisade till att ibland måsta tigga växte de upp. När de kom till Sverige hade de ingen aning om hur de skulle göra för att söka asyl.

När vi satt och pratade kom jag på att jag känner ett pastorspar i deras land. Paret bor bara fem mil från den plats denna familj kommer ifrån. Med deras hjälp kanske vi kan fixa fram en del handlingar och sakuppgifter som kan hjälpa familjen. Gud kan leda oss på många olika sätt och idag öppnades en väg som kanske kan ge hjälp.

Hela familjen undrade när vi har gudstjänster och aktiviteter för ungdomar. De har nyss flyttat till Filipstad så det skall bli trevligt att få träffa dem i kyrkan. Förr brukade vi alltid skriva det som sas i mötena till våra döva iranska bröder. Ibland tolkade jag först mig själv till engelska medan jag skrev ner på svenska till iranierna. Visst blev det hett i hjärnan, ibland, men jag hade också hjälp av medlemmar som skrev.

Jag ska skriva en vädjan för familjen och betona dessa fantastiska ungdomars mycket positiva anknytning till Sverige och svenska förhållanden.