Bengt Sjöberg

MED FÖRKUNNELSEN I BLODET
Familjen Sjöberg är nu inne på fjärde generationens predikanter

På bilden syns Sven-Åke Oscarsson, företagare i Årjäng tillsammans med Stanley och mig.
Vi står vid den legendariske förkunnaren Frank Mangs grav i Töcksfors.


TEXT AV RUBEN AGNARSSON Världen Idag http://www.varldenidag.se

Mötet har precis avslutats, ett försiktigt men glädjefyllt sorl sprider sig
i gudstjänstlokalen. Mötesbesökarna sitter kvar kring borden och delar
gemenskap och dricker kaffe, och i ena delen av lokalen sitter bröderna
Bengt och Stanley Sjöberg och samtalar om kvällens möte.
 - Det är inte så ofta att vi medverkar tillsammans, konstaterar Bengt
Sjöberg.
 - Nej, det har inte varit det, inte så här, fyller brodern Stanley i.
 - Bengt har varit i Sundbyberg och jag har besökt hans församling i
Filipstad, men vi har inte medverkat under samma konferens, det här är
första gången, fortsätter han.
Bengt beskriver hur hans ryggproblem har hindrat honom från att resa.
 - Jag har haft ständig värk både natt och dag, har därför varit väldligt
begränsad och har inte kunnat resa till Stockholm. Jag har fem diskar som är
skadade, men har upplevt ett gradvis helande. Under 20 år har det därför
varit omöjligt för mig att sitta som jag gör nu, det är ett mirakel att jag
kan sitta så länge som jag numera kan.
 - Förr kunde jag sitta 10-15 minuter, sedan var jag tvungen att lägga mig.
När vi bodde i Dalarna var jag aktiv i församlingen, men fick tidvis ha en
Baden-Badenstol i kyrkan när jag medverkade.
 - Så illa däran har jag varit. Under de här svåra åren kom jag ändå mina tre
söner extra nära och det tror jag har varit betydelsefullt. Jag läste och
spelade tillsammans med dem och vi kom varandra nära på ett sätt som blev
väldigt speciellt.

Bengts söner blir fjärde generationen förkunnare i familjen Sjöberg. Han
själv är pastor i en EFK-församling i Filipstad, medan hans bror Stanley,
liksom brodern Kjell som dog för några år sedan, är namnkunniga förkunnare
inom pingströrelsen. Bengt och Stanleys farfar startade en pingstförsamling i Hallstavik
 - Vår syster Runa är gift med Folke Steen och står i en liknande uppgift,
tillägger Stanley Sjöberg.
Er far Tage var känd pingstpastor. Var det självklart för er att bli
förkunnare?
 - Nej, det var nog tvärtom både för Kjell och mig, säger Stanley.
 - Men så mötte vi väckelsen år 1951. Vi var präglade av den andliga torka
som formade pingströrelsen i slutet av 1940-talet. Det var kyrkopolitiska
strider där vår pappa Tage blev väldigt ensam. Det gjorde att vi tonåringar
lämnade församlingsarbetet, fortsätter han.
 - Sedan kom väckelsen med Algot Niklasson och mycket förändrades för både
mig och Kjell. Jag minns även hur Bengt, som var en liten parvel då, gick
omkring hemma och sjöng: "Väckelsen är här".
Bengt fyller i:
 - När jag sedan växte upp frågade alla mig "Skall även du bli pastor, som
dina bröder". Jag svarade alltid: "Nej, nej, nej" och utbildade mig sedan
till lärare.
 - Under seminariet i Falun fick vi uppleva en väckelse. Elevrådets
ordförande blev frälst och det blev så många andra frälsta att vi var ute
och hade möten på helgerna i Västerdalarna. Jag kom snabbt in i detta, att
vara både lärare och förkunnare.
Bengt beskriver hur han kanske blev lite väl ivrig när han fick sin första
klass.
 - Alla utom en tog emot Jesus, och rektorn kontaktade mig och undrade lite
om inte eleven skulle känna sig utanför. En kollega försvarade mig, hon
berättade hur hon själv kände sig utanför på grund av sin kristna tro när
hon växte upp.

Stanley berättar hur han och Kjell hade mycket kontakt under åren.
 - Vi hade lite olika inriktning, gav varandra stöd och samtalade mycket,
särskilt under viktiga skeenden. Kjell hade en mer profetisk inriktning,
medan jag har en mer evangelist profil. När exempelvis Kjell grundade
Järfälla pingstförsamling, fick han inte komma till predikantveckan och då
gick inte heller jag dit.
 - Då var jag brödralojal, tillägger Stanley och ler.
Bengt berättar om sitt arbete som en av initiativtagarna till allkristen bön
i Värmland, där han försökt att få igång kristna församlingar att be för
regionen.
 - När jag jobbade med detta hade jag mycket kontakt med Kjell, och även med
Stanley, om större böneämnen.
Kan det bli fler möten tillsammans i framtiden?
 - Jag tycker Bengt skulle följa med till Pakistan, där möter jag människor
som ber att han skall komma ned och förkunna, säger Stanley Sjöberg.
Bengt fyller i:
 - Även när min son har varit i Pakistan har de ställt samma fråga. Jag har
blivit bättre och bättre i ryggen, det kanske kan bli möjligt framöver.
Ruben Agnarsson