Bengt Sjöberg

Jag har nyss lagt ifrån mig Jonas Gardells bok OM JESUS. Boken engagerar och den debatteras flitigt både inom och utanför kyrkväggarna. Bilden av Jesus som "den korte, satte, tandlöse träarbetaren...bokligt obildad, lät som en lantis" stämmer absolut inte med min bild av Jesus. Forskare och historiker ger inte heller stöd för Gardells påståenden. Jesus fick undervisning i synagogan och kunde med all säkerhet både läsa och skriva. Jonas Gardell erkänner också att han har en agenda; att skriva för en ny tid med nya tolkningar. Han skriver: "Och jag vet också att den Jesus som jag skriver om är en spekulation, en skugg-gestalt". Trots att han gång på gång försöker skriva så objektivt som möjligt och inte blanda in sina egna upplevelser, kan han inte låta bli att beröra de saker som både sårade och skadade honom som ung. Gardells tvehågsenhet skymtar fram lite nu och då och han erkänner att det kan tyckas märkligt att han trots allt tror på att denne Jesus uppstod för honom. Han skriver "Det är idiotiskt, jag vet, fullkomligt vansinne, men somliga av oss tror att den mannen besegrade döden och nederlaget och lidandet och förnedringen och hela skiten, och genom hans seger är vi alla befriade".

Gardell tror inte att Jesus är Guds son. Han tror inte att Jesus dog för våra synder. Han menar att romarna helt enkelt dödade Jesus för säkerhets skull, så det inte skulle bli oroligt i landet. Bibelns budskap om att vi skall omvända oss menar Gardell är en efterhandskonstruktion av kyrkan och inte något som Jesus undervisade om. Hur han tänker om den bön som Jesus själv lärde oss att be vet jag inte. I Fader Vår ber vi "förlåt oss våra skulder". Jonas Gardell berättar gripande om den brottningskamp han har att utkämpa. Han inser att han egentligen måste ge den man som våldtog honom i unga år förlåtelse och till och med dela nattvardsbord med honom för att han själv skall kunna bli en helt fri människa.

Boken "Om Jesus" försöker påvisa att Jesus själv syndat och att han därför lät sig döpas av omvändelsepredikanten Johannes Döparen. Jag hävdar att Jesus lät sig döpas som ett exempel för oss och att han och endast han är det perfekta och felfria "offerlammet" som skulle försona världens alla synder. Jonas Gardell menar att Jesus på något sätt lyckades uppfylla alla de profetior som uttalats om den kommande Messias. Matematikern Peter W Stoner gjorde en datorberäkning och kom fram till att sannolikheten att man uppfyller 48 messianska profetior är en på en biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljon, biljoner. Oddsen säger att det skulle vara omöjligt för någon att uppfylla de gammatestamentliga profetiorna. Ändå lyckades Jesus göra det - och bara Han!

Gardell gör en skillnad mellan Jesus före sin död och efter uppståndelsen. Gardell menar att kyrkan med Petrus och Paulus i spetsen blev en maktstruktur som började predika om synd och omvändelse och om en befallande kung i stället för en fattig snickare. För Jonas Gardell framstår nattvarden som den yttersta kärlekshandlingen av alla där människan blir omsluten av Guds förlåtelse och nåd och accepterad fullt ut precis som man är. Att dela en måltid är det yttersta beviset på detta accepterande. Därför behövs inte frälsning och förlåtelseenligt Gardell.

Jonas Gardell ser likheter mellan Guds gallrande av människor vid den yttersta domen och Hitlers utväljande av vilka som skulle föras till gaskamrarna eller till arbetslägret för att tjänstgöra i det tredje riket.

Jonas Gardell tror inte på jungfrufödelsen-en central punkt i den kristna tron, men där är han tyvärr inte ensam i dagens debatt. Förre ärkebiskopen KG Hammar delar Gardells syn och Jonas Gardell har till och tilldelats titeln hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet. Att hans framställning av Jesus är en grov förvanskning av bibelns Jesus tycks inte utgöra något hinder.

"Om Jesus" beskriver hur Jesus själv tvivlade på sin uppgift och på sin gudomlighet. Bibeln ger en helt annan bild. När Jesus kommer in i sin hemstad och i synagogan läser de profetiska orden om Guds rike, avslutar han med att förklara, att Guds rikes gärningar uppfylls inför folkets ögon. Jesus visste mycket väl vem han var. Han presenterade sig ofta som "Jag är" det vill säga Jahve, namnet på Gud. Jesu vanligaste titel på sig själv är annars "Människosonen" vilket är en direkt anspelning på Daniel 7:13-14 "Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under." När Jesus använder detta uttryck är det samma sak som att påstå att han är gudomlig.

Jesu anspråk på att förlåta synder är också en klar indikation på att han absolut visste att han var Guds son.

Jesus sa också: "sannerligen ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Sedan han har sagt detta går han ännu längre och gör under och tecken som vida överstiger allt vad Johannes döparen gjorde. Vad säger detta om vad Jesus ansåg om sig själv? Inom judendomen krävdes vittnesmål från två personer, men Jesus intygar sanningen i sina egna påståenden. Han säger: Amen! Jag säger er.......
Jesus talar också till Gud med orden Abba Fader. Det uttrycker en förtrolig relation till Gud själv som var något revolutionerande.

När Petrus bekänner vem Jesus är genom att säga: "Du är Messias, den levande Gudens son, får Petrus höra Jesu svara "Salig är du, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig utan min fader i himlen". (Matt 16:15-17)

När Jesus bär all världens synder bryts den intima kontakt och gemenskap som Jesus alltid hade med Fadern, utbrister Jesus "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig". Gardell tolkar detta som ett totalt andligt mörker hos Jesus. Jonas Gardells avståndstagande från klassisk kristen tro blandas gång på gång med kraftfulla bekännelser till Jesus som när han erkänner att om någon väcker honom mitt i natten med orden "Kristus är uppstånden!" så svarar han utan att tveka: "Ja, han är sannerligen uppstånden! Det hela är omöjligt. Dock tror jag."

De sista meningarna i boken blir till en kraftfull uppmaning att ta emot Jesu kärlek. Den som utsatts för det allra värsta. Den som gjort det allra värsta och som lever i ett mörker som det inte går att fly från uppmanas att tro på Jesus, inte vara rädd. "Gud är kärlek. Du är inte fånge. Du är fri. Jesus är Herre. Alla måste vi våga steget utför stupet och överlämna oss till Guds kärlek. Gud älskar oss inte för att vi förtjänar det, utan för att vi behöver det. Saliga är de nödställda, för Gud är kärlek och står med middagsbordet dukat. Välkommen och Amen!"

Gardell har fått många fördömande brev, dödshot och telefonpåringningar från hatiska människor. Detta tar jag fullständigt avstånd från. Jag känner djupt för Jonas Gardells levnadshistoria och hoppas att han skall få uppleva den frid och den försoning som just Jesus kan ge. Boken "Om Jesus" kan få väcka många människors nyfikenhet på vem denne Jesus egentligen är. Vi kan alla få möta honom och själva bilda oss en uppfattning om honom. Vi får bjuda in honom i våra liv till en gemenskapsmåltid där vi överraskas av kärlek från Gud som kommer att beröra vårt innerstas djup.