Församling utan kyrkolokal
När vi startade församlingen Kristen Gemenskap hade vi ingen kyrka. Vi hade två kundvagnar, en från ICA och en från Konsum. Dem fyllde vi med kaffe, saft och bullar och en trave tidningar och små häften som förklarade vägen till Gud. Vi samlades i hem för att be, studera bibel och lovsjunga Jesus som vi älskade. Ibland höll samlingarna på i tre och fyra timmar. När vi var ute på stan med BULLGERILLAN fick vi oerhört många kontakter och fantastiskt givande samtal.
Någon sa att vi inte var en riktig församling eftersom vi inte hade nån kyrkobyggnad. Vi växte som församling både i antal och inre tillväxt.
Efter en tid fick vi kontakt med vännerna i Baptistförsamlingen i Hällefors och vi fick vara i Betel. Det kändes underbart att få ett andligt hem. Vi bad och offrade samt plockade lingon och kokade sylt och sålde och fick ihop pengar till en ny oljepanna. Sen kom det ena miraklet efter det andra och vi kunde renovera Betel.
I Filipstad samlades vi på second hand till bönesamlingar och bibelstudier. Det kom så mycket folk så ibland fick den som talade stå i en dörröppning, så att folk som satt i olika rum kunde höra vad som sas. Vi delade oss i flera grupper och några satt vid klädsorteringen medan andra satt i personalrum och en tredje grupp satt i vårt café. Vi döpte många människor och hade det underbart i församlingen som fortsatte att växa. Ändå fanns det några som undrade när vi skulle bli en riktig församling/kyrka. DÅ skulle de engagera sig och då skulle de komma regelbundet och då skulle de ta med sig andra till gudstjänsterna.
Vi hyrde ofta buss för dem som ville följa med till Betel i Hällefors. Ibland var vi flera bilar + minibuss och några gånger hyrde vi en stor SWEBUS.
Tiden och åren gick och det öppnades en möjlighet att i Filipstad få hyra Pingstkyrkan. De första veckorna som vi samlades i Pingstkyrkan kom det väldigt mycket folk, men det ebbade ut. De som under flera år önskat sig en kyrka även i Filipstad sågs allt mer sällan komma. Varför? Ändrade vi på upplägget av samlingarna? Nej. Blev det inte lika intimt och nära i gemenskapen? Jag vet inte.
En sak vet jag. Det är att det spelar ingen roll om man har en byggnad om man inte är en sammansvetsad "Kristi kropp" (=ett uttryck från bibeln som beskriver hur de kristna tillsammans utgör och manifesterar Jesus nu när han återvänt till himlen) En annan reflektion är att vi människor är rätt så flyktiga och har svårt att vara överlåtna till en sak och troget hålla fast vid något. Vi undrar hela tiden om gräset är grönare nån annan stans. Om den profeten eller den sångaren kanske har något bättre att underhålla oss med.
Det finns klara fördelar med att ha en kyrka, men det finns också fördelar med att till exempel hyra in sig på Folkets Hus eller samlas i hem. När vi snart ska ha en samling för somalier är det allra bäst att först samlas på Folkets Hus.
Jag är övertygad om att vi som medlemmar över allt kan "vara kyrka", vara "Jesu kropp" dvs leva ut det liv som Jesus levde när han gick här nere på jorden. Vi kan vara Jesus fötter och gå till de förlorade, de fattiga och utstötta. Vi kan vara Jesus händer och gå till den sjuke och hjälpa. Vi kan vara Jesu öron som sitter och lyssnar till den ensamme o.s.v. Jesus är inte begränsad till varken tid eller rum. Gud finns i naturen såväl som i ditt och mitt hjärta om vi öppnar upp för honom. Över allt dit vi går kan vi föra med oss Guds härlighet.
Jag längtar efter ett förnyat möte med den Jesus som på nytt kan värma våra hjärtan och tända den första kärlekens glöd i våra sinnen.
Bilderna visar
1. Betel, Hällefors. Vår "huvudkyrka" och egna lokal.
2. Pingstkyrkan i Filipstad
3. Publikbild från Folkets Hus, Filipstad då Don Piper var på besök.
Någon sa att vi inte var en riktig församling eftersom vi inte hade nån kyrkobyggnad. Vi växte som församling både i antal och inre tillväxt.
Efter en tid fick vi kontakt med vännerna i Baptistförsamlingen i Hällefors och vi fick vara i Betel. Det kändes underbart att få ett andligt hem. Vi bad och offrade samt plockade lingon och kokade sylt och sålde och fick ihop pengar till en ny oljepanna. Sen kom det ena miraklet efter det andra och vi kunde renovera Betel.
I Filipstad samlades vi på second hand till bönesamlingar och bibelstudier. Det kom så mycket folk så ibland fick den som talade stå i en dörröppning, så att folk som satt i olika rum kunde höra vad som sas. Vi delade oss i flera grupper och några satt vid klädsorteringen medan andra satt i personalrum och en tredje grupp satt i vårt café. Vi döpte många människor och hade det underbart i församlingen som fortsatte att växa. Ändå fanns det några som undrade när vi skulle bli en riktig församling/kyrka. DÅ skulle de engagera sig och då skulle de komma regelbundet och då skulle de ta med sig andra till gudstjänsterna.
Vi hyrde ofta buss för dem som ville följa med till Betel i Hällefors. Ibland var vi flera bilar + minibuss och några gånger hyrde vi en stor SWEBUS.
Tiden och åren gick och det öppnades en möjlighet att i Filipstad få hyra Pingstkyrkan. De första veckorna som vi samlades i Pingstkyrkan kom det väldigt mycket folk, men det ebbade ut. De som under flera år önskat sig en kyrka även i Filipstad sågs allt mer sällan komma. Varför? Ändrade vi på upplägget av samlingarna? Nej. Blev det inte lika intimt och nära i gemenskapen? Jag vet inte.
En sak vet jag. Det är att det spelar ingen roll om man har en byggnad om man inte är en sammansvetsad "Kristi kropp" (=ett uttryck från bibeln som beskriver hur de kristna tillsammans utgör och manifesterar Jesus nu när han återvänt till himlen) En annan reflektion är att vi människor är rätt så flyktiga och har svårt att vara överlåtna till en sak och troget hålla fast vid något. Vi undrar hela tiden om gräset är grönare nån annan stans. Om den profeten eller den sångaren kanske har något bättre att underhålla oss med.
Det finns klara fördelar med att ha en kyrka, men det finns också fördelar med att till exempel hyra in sig på Folkets Hus eller samlas i hem. När vi snart ska ha en samling för somalier är det allra bäst att först samlas på Folkets Hus.
Jag är övertygad om att vi som medlemmar över allt kan "vara kyrka", vara "Jesu kropp" dvs leva ut det liv som Jesus levde när han gick här nere på jorden. Vi kan vara Jesus fötter och gå till de förlorade, de fattiga och utstötta. Vi kan vara Jesus händer och gå till den sjuke och hjälpa. Vi kan vara Jesu öron som sitter och lyssnar till den ensamme o.s.v. Jesus är inte begränsad till varken tid eller rum. Gud finns i naturen såväl som i ditt och mitt hjärta om vi öppnar upp för honom. Över allt dit vi går kan vi föra med oss Guds härlighet.
Jag längtar efter ett förnyat möte med den Jesus som på nytt kan värma våra hjärtan och tända den första kärlekens glöd i våra sinnen.
Bilderna visar
1. Betel, Hällefors. Vår "huvudkyrka" och egna lokal.
2. Pingstkyrkan i Filipstad
3. Publikbild från Folkets Hus, Filipstad då Don Piper var på besök.
Kommentarer
Trackback
