Förlåtelse och försoning bra för kroppen
Ande själ och kropp är en enhet. När man mår dåligt i själen visar det sig obönhörligt också i våra kroppar.
Jag läser just nu en bok på engelska av författaren Paul J. Meyer. Boken heter Forgivness....the ultimate miracle.
Jag ska dela med mig av bokens innehåll om någon vecka då jag ska leda ett seminarium i Pingstkyrkan i Filipstad.
Det som jag läste idag handlade om en läkare som tog emot svårt cancersjuka patienter som vårdats på olika sjukhus utan att tillfriskna. Andra läkare hade gett upp hoppet, men denne läkare hade på ett framgångsrikt sätt behandlat cirka 15 000 patienter. 54 % av dessa patienter fick leva mer än fem år ytterligare, några 10, 15 och fler år efter det att de fått reda på att de hade en obotlig cancer. Några dog, men inte på grund av sin cancer.
Den första fråga samtliga patienter fick var: "Har du förlåtit? Storögda tittade de på sin nye läkare och undrade vad han menade.
Många var bittra på oförrätter, några arga och bittra på Gud medan andra inte kunde förlåta varken sig själv eller sina närmaste. De satt i rullstolar, de använde olika hjälpmedel, men i den stund som DE TOG ETT VILJEBESLUT ATT FÖRSONAS OCH BÖRJA FÖRLÅTA DEM SOM SÅRAT OCH GJORT DEM ILLA I LIVET BÖRJADE EN MÄRKBAR FÖRBÄTTRING AV DERAS HÄLSA.
Jag ska skriva mer om detta ämne, men jag vill leva i försoning och förlåtelse. Lämna alla oförrätter och allt vad folk sagt som sårat. Livet är så kort och alltför många går omkring med bitterhetens onda rot som fräter sönder kroppens leder, mage och hjärta. Jag vill fatta ett beslut att leva i försoning och förlåtelse så mycket som det ankommer på mig.
Tiden för förlåtelse är alltid NU.
En sak som jag tänker skriva om senare är vikten av att också kunna förlåta dig själv. Ofta dömmer vi oss själva alltför hårt.
Jag läser just nu en bok på engelska av författaren Paul J. Meyer. Boken heter Forgivness....the ultimate miracle.
Jag ska dela med mig av bokens innehåll om någon vecka då jag ska leda ett seminarium i Pingstkyrkan i Filipstad.
Det som jag läste idag handlade om en läkare som tog emot svårt cancersjuka patienter som vårdats på olika sjukhus utan att tillfriskna. Andra läkare hade gett upp hoppet, men denne läkare hade på ett framgångsrikt sätt behandlat cirka 15 000 patienter. 54 % av dessa patienter fick leva mer än fem år ytterligare, några 10, 15 och fler år efter det att de fått reda på att de hade en obotlig cancer. Några dog, men inte på grund av sin cancer.
Den första fråga samtliga patienter fick var: "Har du förlåtit? Storögda tittade de på sin nye läkare och undrade vad han menade.
Många var bittra på oförrätter, några arga och bittra på Gud medan andra inte kunde förlåta varken sig själv eller sina närmaste. De satt i rullstolar, de använde olika hjälpmedel, men i den stund som DE TOG ETT VILJEBESLUT ATT FÖRSONAS OCH BÖRJA FÖRLÅTA DEM SOM SÅRAT OCH GJORT DEM ILLA I LIVET BÖRJADE EN MÄRKBAR FÖRBÄTTRING AV DERAS HÄLSA.
Jag ska skriva mer om detta ämne, men jag vill leva i försoning och förlåtelse. Lämna alla oförrätter och allt vad folk sagt som sårat. Livet är så kort och alltför många går omkring med bitterhetens onda rot som fräter sönder kroppens leder, mage och hjärta. Jag vill fatta ett beslut att leva i försoning och förlåtelse så mycket som det ankommer på mig.
Tiden för förlåtelse är alltid NU.
En sak som jag tänker skriva om senare är vikten av att också kunna förlåta dig själv. Ofta dömmer vi oss själva alltför hårt.
Kommentarer
Postat av: Michael G. Helders
Vilket fint och fantastiskt ämne! Själv brottas jag mycket med bergspredikan för tiden, så hade varit fint att få ta del av seminariet. Kommer ni att spela in det?- Dela gärna då i så fall med dig!
Gud välsigna dig och dina
Trackback
