Bengt Sjöberg

Ikväll har jag talat på biblioteket i Grums tillsammans med Mehmet Mustafa som arbetar på Migrationsverket i Karlstad-Grums. Med på mötet var också nyligen avgångna chefen för Migrationsverket i Värmland Eva Sidenvall och en annan av handläggarna från Migrationsverket i Karlstad.
Mehmet har själv varit asylsökande och han började med att berätta vilka känslor som han hade under tiden som han väntade på besked om han skulle få stanna i Sverige eller inte. I Kosovo var han rektor och upplevde dagarna då tusentals skolbarn blev förgiftade. Mehmet blev tagen av polisen och satt i fängelse och lyckades sedan fly ur landet. Jag minns så väl när han kom till vår second handbutik i Filipstad som då hette Öppen Hand. Mehmet kom också ihåg när han köpte fina kostymer av mig för 50 kronor. Han har dem fortfarande hemma och han gav mig en kram offentligt när han tackade för gott bemötande som han fick från olika människor i Filipstad. Mehmet hade med sig en bok som han har skrivit tillsammans med läraren Göran Wassenius som för övrigt bor granne med mig. Boken behandlar vad som hände i Kosovo under 1990-talet, händelser som Mehmet kallade det tredje världskriget.
Det blev livliga samtal och många av deltagarna på biblioteket hade många frågor. Mot slutet av samlingen hettade det till lite när representanterna från Migrationsverket svarade på några frågor från en av de asylsökande ungdomarna som deltog i mötet. Förmodligen är det rätt så olika hur Migrationsverket ställer upp för ungdomar som vill få hjälp att kunna delta i olika sportaktiviteter och andra sysselsättningar. I Filipstad finns det ingen som hjälper till med att förmedla kontakter till föreningar.
De som arrangerade kvällen var Vuxenskolan och en holländsk dam som bott många år i Sverige. Hon heter Reina Post och bor på en gård i Grums som hon kallar för England. Hennes far smugglade ut judar ur landet i likkistor. Reina är van vid att använda okonventionella metoder för att hjälpa flyktingar. 
Det var många som ville köpa min bok "När världen kom till stan". Vi hade reapris 50 kronor. Jag tyckte det var en mycket givande kväll och jag är tacksam att ha fått träffa en hel del intressanta människor och fått möjlighet att berätta om mitt engagemang samt delge en del rätt så dramatiska upplevelser i kampen för flyktingar. Jag berättade också idag om hur jag ringt och ringt för att hjälpa killen som tydligen ramlat helt mellan stolarna där han suttit i två år utan ett öre i bidrag trrots att han samarbettar med myndigheterna. Ett fall som om inget händer kommer att JO-anmälas. Ett fruktansvärt upprörande fall där polisen inte lyckats utvisa honom och där den ena skandalösa händelsen efter den andra inträffar. Idag blev jag anklagad av polisen för att ha påstått att killen gömt sig något som han verkligen inte gjort och som jag inte heller har sagt utan tvärt om förmedlat till alla myndigheter exakt var han befinner sig. Det handlar om hur myndigheter inte tar reda på de mest elementära fakta för att kunna göra bedömningar. I stället avvisar de folk och skickar människor från den ena myndigheten till den andra bara för att bli av med obehaget att ta tag i ett svårlöst fall. Men som en bumerang kommer ärendet tillbaka gång på gång och nu hoppas jag få hjälp av någon grävande journalist samt om inget annat hjälper få hjälpa av JO.

Några av deltagarna i Grums temavecka om flyktingar och invandrare. På biblioteket visade man även en utställning om Burma och karenfolket. En grupp karener dansade förra torsdagen danser och berättade om sitt land.