Bengt Sjöberg

"Per Stormen" skriver i en kommentar och undrar hur jag resonerar med meningen "tomhet och hopplöshet blir en följd av tron på slumpen". Se hans inlägg här nedan. Jag vill förklara lite. Jag hör gång på gång, hur ungdomar som läst om evolutionsteorin, tycker att deras liv är meningslöst. Varför föddes jag? Vad är meningen med mitt liv? Är allt bara en slump? Finns det inte något högre syfte med mitt liv?
Per, jämför det med dem som växer upp med tron att Gud såg dig redan i moderlivet. Gud har en plan för ditt liv. Han har gett dig gåvor och förmågor att förvalta. Då du samarbetar med honom och litar och förtröstar på att han vill leda dig med varsam hand genom livet. Genom sin helige Ande vill Gud alltid stå vid din sida och hjälpa dig att förverkliga de planer som Gud lagt i ditt hjärta. Du kan få blomma ut i alla de underbara uppdrag och möta alla de välsignelser som Gud förberett för dig. Motgångar och svårigheter får du möta ändå, men men tron på Gud lär du dig att gå igenom svårigheterna och du får kraft att ta dig igenom allt för att styrkt gå vidare i det som Gud vill ge dig. Under allt som sker får du vila i Guds hand och känna trygghet och en förvissning att du är skapad till Guds avbild för att vara med och förvalta, bruka och leva i denna fantastiska värld.

Så här skriver Per i sin kommentar till artikeln om Evolutionsteorin:
Det lustiga med sk "övergångsfossiler" är att för varje sådan man hittar, så kommer kreationisterna att kräva två nya.

Fö så hoppas jag att du inte försöker mena att "man" i meningen "Mer och mer förstår man att evolutionsteorin inte kan ge svar på livets mysterium." inte är den samlade forskarvärlden. New Scientist som lade "Darwin was wrong" på sin framsida vid firandet av mannens 200års dag ville ju t.ex. bara framhäva att livets träd är mer komplext än vi trodde för tvåhundra år sedan. Evolutionsteorin är dock fortfarande en utmärkt förklaring för mekanismerna bakom det.

Sedan blir jag så imponerad av tankeskuttet i "Tomhet och hopplöshet blir en följd av tron på slumpen." Om jag låter dig slippa undan med påståendet om slump, så blir ju frågan: Varför följer tomhet och hopplöshet av det? Jag ser verkligen inget logiskt samband mellan hur rikt mitt liv är och hur arterna uppstått.