Idag tar vi avsked av en kär församlingsmedlem
Ellen Alsterfalk har en intressant levnadshistoria. Då vi idag tar farväl av en aktad och kär medlem publicerar jag idag en levnadsbeskrivning av vår kära syster i församlingen Kristen Gemenskap.
Ellen fick flytta hem i en ålder av 85 år. Hon längtade till sitt himmelska hem. När jag besökte henne strax efter att hon flyttat till Älvkullen sa hon att hon ville att Jesus skulle komma och hämta hem henne. Vi sörjer idag och saknaden är stor efter en god maka, en mycket omtänksam mor, en kärleksfull mormor och farmor och en trofast vän och församlingsmedlem med stort hjärta för församlingen, Erikshjälpen och flera andra hjälporganisationer.
Ellen föddes som nummer tre i en stor syskonskara på tio personer. Hemmet var enkelt, men kärleksfullt och med en bra sammanhållning.
Ellen växte upp i Kerädöjärvi i Tornedalen cirka 25 mil norr om Haparanda. Hennes modersmål var tornedalsfinska. Svenska fick hon lära sig i skolan där man till och med förbjöds att prata sitt modersmål.
Under krigsåren var Ellen hembiträde hos en familj i Vitvattnet i Kalix och gick på folkhögskola i Södra Sunderbyn, strax utanför Luleå. Ellen och Paul ingick äktenskap den 7 januari 1948. Det första året bodde de i en liten stuga i Kerändöjärvi.
Skogsbolagen i Bergslagen sökte efter arbetare och lockade med både hus och ko till dem som ville börja jobba hos dem. Så kom det sig att den lilla familjen bröt upp från nordligaste Norrland och flyttade med sin ettårige son ner till dessa trakter. Allt de ägde hade de med sig i en koffert och vad de annars kunde hålla i händerna. På armen bar de sonen Weikko. Här bodde de på flera olika platser. På 60-talet bodde familjen i Hällefors, men på grund av Pauls arbete drog man vidare till Stockholmstrakten och en tomt köptes i Stenhamra där ett hus uppfördes. Ellen var först och främst hemmafru, men skötte även företagets bokföring. En tid hade hon en glasaffär och Ellen utbildade sig också till fotvårdsterapeut på Axelssons Institut 1978 och hon startade egen verksamhet i villan på Ekerö.
På Ekerö kom Ellen i kontakt med en ekumenisk bönegrupp där gemenskapen betydde väldigt mycket. På stora allkristna gudstjänster i Katarina kyrka upplevde Ellen Jesusväckelsen, de glada bibelkörerna och hur den helige Ande förenade olika kristna till en fin gemenskap. 1982 gick flyttlasset åter mot Bergslagen och när prästgården i Gåsborn blev till salu köpte man den anrika byggnaden som fick en fin renovering. Ellen tillhörde i flera år Missionsförsamlingen i Hällefors och när den församlingen upphörde flyttade hon in i Kristen Gemenskap.
När Ellen deltog i våra gudstjänster kunde hon ofta spontant ge ett vittnesbörd och berätta om något som Gud hjälpt henne med i vardagen eller så bad hon om förbön för något som skulle hända i veckan. Vi är så tacksamma för Ellens och Pauls besök och den praktiska insats som Paul gjort för oss i Betel i Hällefors.
Ellen Alsterfalk hade en favoritbibelvers från Efesierbrevet där det står: "Av nåd är ni frälsta, Guds gåva är det.... " Inte av gärningar för att ingen skall kunna berömma sig. Detta var hon så glad för eftersom hon tidigare hade haft en annan gudsbild där den stränge guden poängterades.
Ellen gick också mycket gärna till Sv. Kyrkans gudstjänster. Hon ville gå tillsammans med sin man som hon älskade så mycket. De hade en oerhört fin kärlek och sammanhållning. Ellens hjärta klappade för familjen, för Guds församling och för alla dem som inte fått möta Jesus i sina liv. Hon uttryckte ofta sin glädje över sin Paul, sina barn och barnbarn och med stolthet kunde hon berätta om barnbarnens framgångar till exempel inom sport och speedway.
På slutet av sin levnad längtade Ellen mer och mer till sitt himmelska hemland.
Om detta hemland skriver psalmförfattaren JB Pounds
Hemland, där sol ej dalar
Hemland för tröttad själ.
Stilla när Herren talar,
Han gör ju allting väl.
Hemland , hemland, saliga ljuva hemland
Eviga vår, dit ej döden når. Saliga ljuva hemland
Hemland, där ingen gråter
Glädjen blir evig där
Vänner får mötas åter
Skiljas ej mer som här.
Hemland, där portar klara
Stängt alla bördor ut
Där blir oss gott att vara
Allt blir oss väl till slut.
