Nedrivna kyrkväggar-kyrkan ut till folket
Igår på vår bönedag för Bergslagen/Värmland läste jag om vetekornet som måste ner i jorden och dö. Vi brukar tala om "vetekornets lag" och tänker förstås på hur Jesus offrade sitt liv för att vi skulle få evigt liv.
Jag nämnde om att vi också skall ge oss själva till Gud och till medmänniskorna.
I min inledning till bönekvällen talade jag om hur viktigt det är att gamla "vetekorn" i form av nostalgi från forna tider får dö för att något nytt skall växa fram och ge liv. Något nytt som berör dagens ungdom, de arbetslösa, sjuka och nyligen varslade. (Egentligen är det samma Guds evangelium, men kanske i nyare former och uttryckssätt)
Jag sa också hur viktigt det är att bitterhet och oförsonlighet får bäddas ner i jorden för att vi skall få se frid, försoning och harmoni ta plats. Vi måste lägga ner vårt behov av att ha rätt och få vår vilja igenom.
Jesus är vårt bästa exempel. Han gav sig helt själv och la av allt för att bli som en av oss. Jesus blev en tjänare, ja han tvättade till och med lärjungarnas fötter för att visa oss ödmjukhetens väg.
Jag läste också den drömsyn som jag kopierat in här från http://www.bed.nu Drömmen handlar om hur kyrkväggarna raseras så att de kristna blir synliga för samhället. Det är det som jag brinner för-att föra evangeliet ut till Svensson, Pettersson, Andersson, Smirnov och Abdullah
Drömsyn natten till lördag den 20 sept. 2008 av evangelist Alf Egil Olsen, Tromsö
En stor ängel står och håller i sin hand något som liknar ett stort nystan. Så kastar han iväg det med stor kraft. Jag ser hur han håller det i ena handen medan nystanet susar genom luften. Nu är plötsligt nystanet väldigt stort.
Det träffar kyrkobyggnader med våldsam kraft. Krossar väggarna och far ut igenom andra sidan med samma kraft. Jag ser nystanet fortsätta genom staden och det träffar ständigt nya kyrkobyggnader. Det är en stark och nästan skrämmande syn.
Så är det slut på nystanet och en annan ängel börjar dra i den andra trådändan. Då blir jag orolig och frågar: "Varför gör ni så här? Skall ni fördärva oss?" Den första ängeln svarar: "Detta är tvunget att ske för inte de kristna ska bli historia! Få vet vilka de är och ingen har sett till dem...."
Så drar båda änglarna i var sin trådända, och människorna dras ut ur byggnaderna som med en not.
Då hör jag en annan röst: "Tiden kommer, ja den tiden är nu, då sanna tillbedjare skall tillbe mig i ande och sanning! Mitt hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort det till allt annat. Åter säger jag: Ropa till mig, så ska jag svara dig. Det har kommit in så mycket av världen i mitt folk och i deras tankegång så det fyller upp mitt hus. Ni behöver städa ur huset så min härlighet kan ta plats. Detta sker med överlåtelse, uppläsning av Skriften, bön och fasta."
(Jag ser en ny typ av byggnader/kyrkor eller vi kan säga gamla om du vill. Där är inte många rum och aktiviteter.) Men de liknar gamla kyrkor där folk är samlade för att tillbe GUD.
Det är som en fullsatt kyrka och ett hav av kristall som ropar: Helig, helig, helig!
Guds folk är ute bland folket där de är och i deras hem. De är Herrens händer och fötter och de går bara till kyrkan för att tillbe. Jag känner en stark närvaro....
Evangelist Alf Egil Olsen
Jag nämnde om att vi också skall ge oss själva till Gud och till medmänniskorna.
I min inledning till bönekvällen talade jag om hur viktigt det är att gamla "vetekorn" i form av nostalgi från forna tider får dö för att något nytt skall växa fram och ge liv. Något nytt som berör dagens ungdom, de arbetslösa, sjuka och nyligen varslade. (Egentligen är det samma Guds evangelium, men kanske i nyare former och uttryckssätt)
Jag sa också hur viktigt det är att bitterhet och oförsonlighet får bäddas ner i jorden för att vi skall få se frid, försoning och harmoni ta plats. Vi måste lägga ner vårt behov av att ha rätt och få vår vilja igenom.
Jesus är vårt bästa exempel. Han gav sig helt själv och la av allt för att bli som en av oss. Jesus blev en tjänare, ja han tvättade till och med lärjungarnas fötter för att visa oss ödmjukhetens väg.
Jag läste också den drömsyn som jag kopierat in här från http://www.bed.nu Drömmen handlar om hur kyrkväggarna raseras så att de kristna blir synliga för samhället. Det är det som jag brinner för-att föra evangeliet ut till Svensson, Pettersson, Andersson, Smirnov och Abdullah
Drömsyn natten till lördag den 20 sept. 2008 av evangelist Alf Egil Olsen, Tromsö
En stor ängel står och håller i sin hand något som liknar ett stort nystan. Så kastar han iväg det med stor kraft. Jag ser hur han håller det i ena handen medan nystanet susar genom luften. Nu är plötsligt nystanet väldigt stort.
Det träffar kyrkobyggnader med våldsam kraft. Krossar väggarna och far ut igenom andra sidan med samma kraft. Jag ser nystanet fortsätta genom staden och det träffar ständigt nya kyrkobyggnader. Det är en stark och nästan skrämmande syn.
Så är det slut på nystanet och en annan ängel börjar dra i den andra trådändan. Då blir jag orolig och frågar: "Varför gör ni så här? Skall ni fördärva oss?" Den första ängeln svarar: "Detta är tvunget att ske för inte de kristna ska bli historia! Få vet vilka de är och ingen har sett till dem...."
Så drar båda änglarna i var sin trådända, och människorna dras ut ur byggnaderna som med en not.
Då hör jag en annan röst: "Tiden kommer, ja den tiden är nu, då sanna tillbedjare skall tillbe mig i ande och sanning! Mitt hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort det till allt annat. Åter säger jag: Ropa till mig, så ska jag svara dig. Det har kommit in så mycket av världen i mitt folk och i deras tankegång så det fyller upp mitt hus. Ni behöver städa ur huset så min härlighet kan ta plats. Detta sker med överlåtelse, uppläsning av Skriften, bön och fasta."
(Jag ser en ny typ av byggnader/kyrkor eller vi kan säga gamla om du vill. Där är inte många rum och aktiviteter.) Men de liknar gamla kyrkor där folk är samlade för att tillbe GUD.
Det är som en fullsatt kyrka och ett hav av kristall som ropar: Helig, helig, helig!
Guds folk är ute bland folket där de är och i deras hem. De är Herrens händer och fötter och de går bara till kyrkan för att tillbe. Jag känner en stark närvaro....
Evangelist Alf Egil Olsen
Kommentarer
Postat av: Rolf
Drömmen var tankeväckande. Jag tolkar den som att vi kristna inte ska issolera oss med våra likar i kyrkobyggnader utan bör gå ut och visa oss för att folk ska se att vi finns. Vi ska inte heller använda kyrkor och bönehus till världsliga saker utan använda dem till bön och tillbedjan. I dag har mycket världsliga nöjen och arrangemang kommit in i kyrkorna. Vilket jag ser som förkastligt och i behov av vad Jesus en gång gjorde i Jerusalems tempel. rensade det från ovidkommande ting som handel mm.
Trackback
