Bengt Sjöberg

Gång på gång får jag träffa förtvivlade afghaner som rest via Grekland för att söka asyl i Sverige. I Grekland har de satts i fängelse på vattnig soppa och ett brödstycke åtskilda från övriga delar av familjen. Ibland sparkade, slagna av vakter som går längs gallerväggarna hela nätterna och slår med sina batonger, så att de intagna inte kan sova. Uttröttade och hungriga, förvirrade och fyllda av ångest ombeds de att skriva på en asylansökan. Efter cirka 30 dagar släpps de ut fängelset och skälps av i Athén där de får leva på gatan. Några lyckas ta sig till Sverige för att raskt avvisas tillbaka till Grekland enligt Dublinförordningen. Sverige spelar med i detta smutsiga spel och skriver i besluten att familjerna sökt asyl i Grekland och därför skall avvisas dit igen. Att de omedelbart med tvång tvingas in i Turkiet f.v.b. till Afghanistan tycks inte bekymra våra myndigheter. Jag har skrivit om detta förut och Farr liksom Sveriges Kristna Råd har protesterat mot dessa avvisningar. Ändå fortsätter detta vansinne igen och igen.
Läs här vad DN skriver om detta:

En återvändsgränd möter tusentals flyktingar

Patras. Sverige utvisar flyktingar till Grekland i strid med FN:s rekommendationer. FN anser att de asylsökandes rättssäkerhet inte kan garanteras. DN:s utsända rapporterar från Grekland som blivit en återvändsgränd för människor från främst Irak och Afghanistan som söker en framtid i Europa.

-Khodada från Afghanistan bor tillsammans med tjugo andra män i ett litet skjul byggt av pappkartonger och byggplast. På jordgolvet ligger hoprullade sovsäckar och längs en planka under taket hänger männens ägodelar i plastpåsar.

- Sommaren 2007 deporterades jag från Sverige till Grekland. Då hade jag varit i Malmö i 45 dagar, berättar han.

Drygt ett år tidigare kom han för första gången till Grekland med Sverige i sikte. På gränsen till EU tog den grekiska polisen hans fingeravtryck och därför skickades han, enligt EU:s regler, tillbaka för att söka asyl här i Grekland.

Sedan 2004 har Sverige fattat beslut om att 2.000 personer ska avvisas hit, enligt Dublinförordningen. De två senaste åren har 137 skickats tillbaka med tvång.

- Den svenska polisen sade att jag skulle få hjälp att söka asyl i Grekland. I häktet på flygplatsen i Aten blev jag intervjuad av grekisk polis. Där fanns varken tolk eller advokat. Efter fem dagar sade de att mitt ärende var avslutat och att jag skulle lämna landet inom en månad, berättar han.

De kanske hundra skjulen av pappkartong ligger inklämda mellan vanliga bostadshus på strandpromenaden. Får och höns vandrar i leran mellan skjulen. Här bor ett tusental män, tror myndigheterna. De delar på fyra toaletter. Ytterligare ett hundratal sover med en kartongbit över sig i groparna på lerslänten alldeles utanför lägret eller inne i skelettet till ett halvfärdigt hus på tomten intill.

Läkare utan gränser, MSF (Médecins Sans Frontières), som öppnat en mottagning inne i lägret, talar om en humanitär katastrof.

- Männen sover ovanpå varandra i skjulen. Många har hud- och lungsjukdomar efter att tidigare ha sovit utomhus. De har allvarliga depressioner och traumatiska besvär efter svåra upplevelser, säger Elektra Noutsou, psykolog, MSF.

FN:s flyktingorgan UNHCR har i sin kritik av det grekiska asylssystemet särskilt påtalat bristen på mottagningsplatser. Det grekiska flyktingrådet GCR talar om en social katastrof med tusentals hemlösa.

Khodada hör till de uppskattningsvis en miljon unga män som varit på flykt från Afghanistan hela sin ungdom. De flesta har bott i Iran eller Pakistan, men sedan ett par år skickar grannländerna tillbaka framför allt de unga männen till Afghanistan där våldet nu trappats upp.

- Åka tillbaka till Afghanistan? Aldrig, där har jag ingenting kvar. Jag bodde i Iran i sju år innan jag flydde till Europa. I Afghanistan riskerar jag att tvångsvärvas av milisgrupper, säger Khodada, som nu fyllt 25 år.

Det ligger en frän doft över lägret. De som inte är sjuka och febriga i blicken bevarar sin värdighet genom att raka sig omsorgsfullt och klippa polisongerna med nagelsax. I gryningen brukar många ge sig i väg till Patras utkanter där de plockas upp av greker som vill ha billig arbetskraft för grönsaksplockning och byggjobb.

Många talar om ett inofficiellt banksystem där männen mot några procents betalning kan flytta sina pengar mellan olika länder. De som tjänar mest pengar på de afghanska männen är smugglarna. När DN besöker Patras har just fyra kustpoliser och två grekiska lastbilschaufförer gripits misstänkta för att under de senaste två åren ha ägnat sig åt omfattande människosmuggling till Västeuropa.

- Det är en mycket dålig dag för oss, säger kustpolisens vice chef Charalambos Mouzakis.
Dygnet runt står klungor av män längs staketet vid grindarna där lastbilarna kör in på hamnområdet.

Ett gäng håller poliserna upptagna genom att klättra upp och ner på staketet. Samtidigt springer några andra som bär små ryggsäckar in bland lastbilarna.

- Vi kan inte kontrollera alla lastbilar. Varje dag har vi minst åtta avgångar mot Italien. De här människorna slukar alla våra resurser. Nästa år ska ett högre staket stå klart, säger Charalambos Mouzakis.

På ett dygn arresterar polisen uppemot trettio personer.

- Vi har inte fler platser i häktet. Fyra till sex personer delar varje cell. Men sedan måste vi släppa dem igen, säger Mouzakis.

Varje dag kommer en handfull ombord. De gömmer sig i lasten eller hänger under lastbilarna, berättar polisen.

Framme i den italienska hamnen riskerar de att skickas tillbaka med vändande båt. Flera gånger har det hänt att båtarna inte fått lägga till när den italienska hamnpolisen i förväg fått tips om organiserad smuggling.

Ana Persson, DAGENS NYHETER