Bengt Sjöberg

I flera år har jag kämpat för att Issa skall få fortsatt tillstånd att stanna i Sverige. Han har haft ett tillfälligt uppehållstillstånd. Under en tid bodde han i Hällefors där jag kom i kontakt med honom via hans frus familj som gick mycket på våra barnmöten.
Det är om Issa jag skrivit på bloggen många gånger eftersom han hamnat mellan olika stolar. Issa betyder Jesus. Under cirka två års tid har han inte fått ett enda öre i bidrag trots att han samarbetat med myndigheterna och gjort det som förväntas av honom. Alla har bara skyllt på NÅGON ANNAN vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.
På senare tid har jag kopplat in media och samlat material för en JO-anmälan. DÅ börjar vissa myndigheter reagera och göra sitt jobb. Issa och hans fru har den senaste tiden varit mycket oroliga och förtvivlade.
Nu kommer vi att få följa Issas fortsatta liv. Han kommer förmodligen att utvisas snart till Kabul. Förhoppningsvis ska han kunna återvända inom tre till fyra månader. Idag tog jag farväl av honom vid en busshållplats i Storfors där vi möttes för att utbyta en del dokument inför hans eventuella resa.
Hans chanser att återvända handlar om överlevnad, möjlighet att få någon bostad i Kabul, Afghanistan samt jobb och kunna tjäna ihop till biljetten hem. I Degerfors väntar frun
Igår när jag sammanträffade med flera advokater och jurister tog jag upp frågan hur vi bäst skulle kunna samarbeta med myndigheterna och hjälpa honom att återvända till Sverige.
Jag ska försöka serva Issa med råd, men framför allt hoppas jag att människor också vill be för honom och kanske hjälpa till att samla in respengar för hans återresa.
På bilden här under ser ni ett kort från vigseln i Pingstkyrkan i Degerfors då Issa och Valmire blev ett par.