Mer om förlåtelse
Vi har under en tid talat i Kristen Gemenskap om förlåtelse, försoning och om relationer. Här är en liten berättelse som illustrerar vikten av att förlåta och försöka glömma.
Det är en historia om två vänner som vandrar i öknen. Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andra en örfil. Den senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden: "Idag fick jag en örfil av min bäste vän."
De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där de bestämmer sig för att bada.
Den som fått en örfil tidigare, håller på att drunkna men hans vän räddar honom. När han kommit till sans igen, skriver han på en sten "I dag räddade min bästa vän mitt liv."
Den som givit örfilen och sedan räddat sin
vän frågar:
"När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten, varför?"
Den andra svarar: "När någon skadar oss skall vi skriva det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det."
När någon gör något bra, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det.
