Pingströrelsens ledare känner nöd
Framtidsfrågorna för våra församlingar debatteras flitigt. Tyvärr handlar det ofta om interna frågor. Ute i samhället växer köerna till socialkontorens försörjningsstöd. Fler och fler blir utan jobb och barn och ungdomar växer upp med en inre tomhet som ibland gör att man försöker ta sitt liv. Hur vi skall bygga långsiktiga relationer till enskilda och till samhällets institutioner behöver ägnas mer tid. På många orter har man inte hittat vägar att nå våra nysvenskar. Man räknar med att det finns cirka 17% med invandrarbakgrund i Sverige idag, men hur syns det i våra församlingar?
När vi startade vår församling tog det flera år innan vi kom in i det fina samarbetet som vi nu har med socialkontoret, Arbetsförmedlingen (som skickar folk till vår second hand-butik), polisen, Frivården, Migrationsverket, Försäkringskassan, behandlingshem och ortens företagarförening m.fl Jag minns hur vi var ute med Bullgerillan och fick hjälpa socialen och polisen i samband med bråk och dödsfall på en ungdomsfest. Jag minns när de ringde från sjukhuset och frågade om församlingen hade någon som kunde hjälpa en invandrarkvinna, när Migrationsverket bad om hjälp med att ta hand om en fyraårig flicka vars mor hängt sig o.s.v.
Visst är det glädjande att man även på mindre orter kan fira gudstjänst och ha bönemöte i veckan, men när man kanske aldrig når några nya människor, måste man kanske tänka om. Det finns vägar att nå ut med enkla medel. Vi började med två kundvagnar fyllda med kaffe, saft och bullar och gick ut på gatorna i Filipstad och vittnade och delade ut traktater. På vissa orter försöker man bryta den negativa trenden genom att arrangera gemenskapskvällar för svenskar och invandrare alphakurser eller pannkakskyrka på stan på fredagskvällar. Man samlas till allkristna bönekvällar och får tankar och idéer hur man gemensamt kan nå ut med evangeliet. Vid stora arrangemang i stan finns ortens kyrkor med som en naturlig del tillsammans med företagare och nöjesarrangörer.
Tidningen Dagen har idag en intervju med Pelle Hörnmark. Jag tackar Gud för hans engagemang. Den nöd som han ger uttryck för kommer säkert att bära frukt. Vi behöver alla söka Guds ledning inför framtiden och hur vi skall kunna nå ut med Guds kärlek till dem som aldrig kommer till våra kyrkor. Människor längtar efter kärlek och mening med sina liv. Jag citerar Dagen:
"Inför framtiden betonade Hörnmark vikten av att fokusera tillväxt, evangelisation och att nå nya människor. Andra frågor av mer intern karaktär som mestadels angår redan troende - som medlemskapsfrågan - måste vila eller åtminstone veta sin plats. Viktig, men långt från viktigast.- Jobba hur ni vill, med Emerging church-tankar, med Willow creek-koncept, trosförkunnelse-inspirerat eller på annat sätt bara du vänder dig från dig själv och till andra. Vi har alla möjligheter att förändra om vi vill, men vi har för mycket fokus på oss själva och vårt eget. Nu behöver vi modiga ledare med fokus på uppdraget som tar bort det mindre väsentliga".
Vidare skriver Dagen:
"För att understryka vikten av förändring - omvändelse - med blick utåt i stället för inåt utmanade han de församlade ledarna att identifiera de församlingsmedlemmar med en brinnande längtan efter att nå ickekristna. - Låt dem bestämma gudstjänstutformning, låt dem fatta alla beslut i församlingen, låt dem sätta agendan.I slutet av sin visionspredikan tydliggjorde Pelle Hörnmark sin dröm.- Jag skulle vilja kunna tänka tillbaka på 2010-talet ..., sa han innan han hindrades av tårar. Han fortsatte:- ... som den bästa och finaste tiden, då många kom till tro.Därefter mer tårar".
www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170007
När vi startade vår församling tog det flera år innan vi kom in i det fina samarbetet som vi nu har med socialkontoret, Arbetsförmedlingen (som skickar folk till vår second hand-butik), polisen, Frivården, Migrationsverket, Försäkringskassan, behandlingshem och ortens företagarförening m.fl Jag minns hur vi var ute med Bullgerillan och fick hjälpa socialen och polisen i samband med bråk och dödsfall på en ungdomsfest. Jag minns när de ringde från sjukhuset och frågade om församlingen hade någon som kunde hjälpa en invandrarkvinna, när Migrationsverket bad om hjälp med att ta hand om en fyraårig flicka vars mor hängt sig o.s.v.
Visst är det glädjande att man även på mindre orter kan fira gudstjänst och ha bönemöte i veckan, men när man kanske aldrig når några nya människor, måste man kanske tänka om. Det finns vägar att nå ut med enkla medel. Vi började med två kundvagnar fyllda med kaffe, saft och bullar och gick ut på gatorna i Filipstad och vittnade och delade ut traktater. På vissa orter försöker man bryta den negativa trenden genom att arrangera gemenskapskvällar för svenskar och invandrare alphakurser eller pannkakskyrka på stan på fredagskvällar. Man samlas till allkristna bönekvällar och får tankar och idéer hur man gemensamt kan nå ut med evangeliet. Vid stora arrangemang i stan finns ortens kyrkor med som en naturlig del tillsammans med företagare och nöjesarrangörer.
Tidningen Dagen har idag en intervju med Pelle Hörnmark. Jag tackar Gud för hans engagemang. Den nöd som han ger uttryck för kommer säkert att bära frukt. Vi behöver alla söka Guds ledning inför framtiden och hur vi skall kunna nå ut med Guds kärlek till dem som aldrig kommer till våra kyrkor. Människor längtar efter kärlek och mening med sina liv. Jag citerar Dagen:
"Inför framtiden betonade Hörnmark vikten av att fokusera tillväxt, evangelisation och att nå nya människor. Andra frågor av mer intern karaktär som mestadels angår redan troende - som medlemskapsfrågan - måste vila eller åtminstone veta sin plats. Viktig, men långt från viktigast.- Jobba hur ni vill, med Emerging church-tankar, med Willow creek-koncept, trosförkunnelse-inspirerat eller på annat sätt bara du vänder dig från dig själv och till andra. Vi har alla möjligheter att förändra om vi vill, men vi har för mycket fokus på oss själva och vårt eget. Nu behöver vi modiga ledare med fokus på uppdraget som tar bort det mindre väsentliga".
Vidare skriver Dagen:
"För att understryka vikten av förändring - omvändelse - med blick utåt i stället för inåt utmanade han de församlade ledarna att identifiera de församlingsmedlemmar med en brinnande längtan efter att nå ickekristna. - Låt dem bestämma gudstjänstutformning, låt dem fatta alla beslut i församlingen, låt dem sätta agendan.I slutet av sin visionspredikan tydliggjorde Pelle Hörnmark sin dröm.- Jag skulle vilja kunna tänka tillbaka på 2010-talet ..., sa han innan han hindrades av tårar. Han fortsatte:- ... som den bästa och finaste tiden, då många kom till tro.Därefter mer tårar".
www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170007
Kommentarer
Trackback
