Polis gav flykting lugnande besked

Idag har det varit en välsignad dag. Flera av dem vi försöker hjälpa på olika sätt har verkligen fått hjälp.
Den unge afghanske killen funderade mycket på om han skulle våga gå till ett planerat möte med polisen. Jag uppmanade honom att gå och samtala och inte vara rädd. "Sanningen ska segra och sätta oss fria", står det i bibeln, sa jag.
Nervös, ja riktigt skakis gick han iväg till mötet tillsammans med sin svenska fru. De tittade på pass och samtalade om läget i Afghanistan. Till sist utbrister polisen att de inte i nuläget kan utvisa min vän.
Glad och lugn kunde de åka hem. Nu får vi en chans att snart skicka in en ny ansökan.

En annan person som jag mött idag har undrat om hon skulle hinna bli opererad innan Migrationsverket utvisar henne. Vi satt och pratade idag och vi brukar ofta be för denna familj. Jag uppmanade henne att ringa till sjukhuset i morn och säga precis som det är, direkt utifrån sitt hjärta. Efter en timme ringer telefonen. Kvinnan hade gått hem. Där hemma fanns ett brev med kallelse till sjukhuset för operation inom bara några dagar. "Förrän de ropar skall jag svara säger Herren", står det i en bibelvers.

Dagens tredje positiva rapport rör en man som kommer från ett land i Mellersta Östern. Han har varit på flykt i åtta år. För två veckor sedan tänkte mannen göra slut på sitt liv. Allt tycktes meningslöst. Någon kärlek eller någon god Gud tyckte han inte att han mött under hela sitt liv. Den tro som fanns som barn hade förvandlats till ett stort svart hål.
De senaste dagarna har mannen kommit i kontakt med kärleksfulla vänner till mig på olika platser i Sverige. Över allt dit han kommit har folk tagit emot honom med glädje och visat stor kärlek. Man har också berättat för honom om Jesus och Guds stora kärlek. Läkare och psykolog samt migrationsdomstolen ställer upp och jag får tid på mig att skriva en inlaga med begäran om uppehållstillstånd i Sverige. Det finns helt plötslig en chans. Den unge mannen ringer och tackar "käre far" och välsignar mig med bibelns ord. Tack vare flera människors insatser räddades mannen från döden. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag hör hans ord så fyllda av värme. Psykologen som tog sig tid att jobba extra en kväll och som satt i helgen!!! och skrev ett intyg måste också ha ett stort tack. Vilket engagemang och vilken kärlek.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0