Radioprogrammet KONFLIKT om avvisningar
Jag har idag fått mail från en vän som är medlem i FARR, Amnesty International och Rädda Barnen. Han heter Douwe Mol är även ordförande i RefugE - flyktingstöd, vår lokalgrup i Ed. Här skriver han angående Sveriges Radios program KONFLIKT som tog upp den fruktansvärt inhumana avvisningen av irakier som genomfördes i våras. Flyktingarna hävdade att de blev mycket illa behandlade och många av dem som avvisades gömmer sig i Irak eller har på nytt flytt eftersom de fruktar för sina liv.
"Har du kunnat lyssna till Konflikt? Jag är fortfarande upprörd och jag funderar på vad ett civiliserad land gör med människor som behöver skydd.
Jag funderade på hur man skulle kunna agera, hur jag kan agera som enskild person. Hoppas att många ställer sig samma fråga och om det är så här då är det möjligt att göra något, att agera på något sätt. Om det finns; låt oss anta 15 organisationer och 1000 människor som engagerar sig i flyktingärenden, då skulle de kunna ge en kraftig signal till Tobias Billström och Dan Eliasson.
Jag är imponerad på hur några människor under andra världskriget vågade ta ställning och jag funderar ofta var jag skulle ha lagt gränsen om jag själv hade måst ta ställning såsom Dietriech Bonhoeffer gorde till exempel. Hur flyktingar behandlas nuförtiden överskrider en humanitär gräns och det upplever jag som mycket allvarligt och jag kan inte bara resignera och låtsa som att ingenting allvarligt händer. Om vi påstår att några saker borde aldrig ske igen, då är det nu dags att agera otvetydigt.
Signalen skulle vara att vi håller inte med sättet som Migrationsverket behandlar flyktingar. Håller inte med hur deras ärenden behandlas här i Sverige och inte heller håller vi med om hur flyktingar tvångsavvisas nuförtiden. Vi håller inte med på grund av starka humanitära skäl och på grund av det faktum att Sverige är en av de fördragsslutande länder av både 1951 års flyktingkonventionen och 1967 års protokoll rörande flyktingars rättsliga ställning. Vad svenska regeringen gör nu med tvångavvisningar går helt emot UNHCR:s rekommendationer, men ifrågasätter dessutom statens uppfattning om tolkningen av nämnda konventionen och protokollet. I 1967 års protokoll artikel II skrivs att stater som är anslutna till detta protokoll förplikter sig att samarbeta med UNHCR. Tobias Billström struntar i UNHCR:s rekommendationer att inte tvångavvisa flyktingar till Irak. Frågan är dessutom huruvida han struntar i konventionens och protokollets innehåll när det gäller flyktingars skydd. Jag är nästan övertygad om att det finns olika artiklar i både konventionen och protokollet och man kan bestrida regeringens hårda politik angående flyktingar.
Jag skulle önska att vi alla som är engagerade i olika flykting- och asylorganisationer tillsammans med enskilda människor
a) skulle kunna ge en kraftig signal till både regeringen och Migrationsverket och
b) ta ställning till hur vi ska agera nu och hur Sverige skall kunna skydda alla flyktingar som vistas här i landet.
Kanske är jag för impulsiv och jag kanske funderar för naivt. Men det går liksom inte att bara resignera i vad regeringen bestämmer. Det finns gränser, eller hur?"
Jag instämmer och kommer att skicka en förfrågan till ett flertal organisationer om att det nu är dags att reagera kraftfullt tillsammans.
