Bengt Sjöberg

Ungdomstidningen IKON har varit och hälsat på på Erikshjälpen. Här är ett litet utdrag från en artikel som kommer i deras decembernummer. Vi hade en intressant dag tillsammans med journalisten Gustaf och fotografen Moa. Jag har saxat några avsnitt i Gustafs text.


Var hittar man en kyrka som aktivt arbetar för att vara en gemenskap
för alla människor, oavsett social status? Den frågan drev oss ut på
en resa genom ett snömoddigt Sverige. Slutdestinationen blev ett
råkallt Värmland, och en för många så anonym plats som Filipstad.

– Det här är definitivt en mötesplats. Här finns unga trend- och
retrointresserade, asylsökande invandrare, barnfamiljer och före detta
narkomaner. Människor från alla samhällsskikt möts här, säger Bengt
Sjöberg samtidigt som han lutar sig tillbaka i fåtöljen och låter
högra armen vila på armstödet.

Vi befinner oss i ett litet vitmålat rum bakom caféet i en secondhand-butik. Det är onsdag och butiken har nyligen öppnat för dagen, dock rör sig redan lite drygt ett femtiotal personer i lokalen. Redan innan klockan slog tolv och dörrarna öppnades ringlade en lång kö i snöslasket utanför butiken. Något som blivit lite av en tradition under onsdagar och lördagar på Tegnérgatan tre i Filipstad. – För drygt femton år sedan var jag med och startade församlingen Kristen Gemenskap, här i staden. Det enda vi hade var två kundvagnar, en från ICA och en från Domus. De lastade vi med saft och bullar, sedan gick vi ut på kvällarna och gatuevangeliserade, berättar Bengt.

På den annars tomma vita väggen, snett bakom Bengt, hänger Da Vincis “Den sista måltiden”. En snabb blick på lärjungarna som omger Jesus på målningen indikerar att status inte var ett viktigt kriterium i urvalet av apostlarna. Här rymdes enkla fiskare, prostituerade och skattefifflare. Social status verkar dock ha blivit viktigare i dagens kyrka..........................

 – Det här stället är bra, säger Julijana och gör en svepande
 handrörelse som för att inkludera hela butiken innan hon fortsätter.
 Vi har massor av hjälp härifrån. Till exempel följer Bengt våra
 föräldrar till handläggaren och hjälper till att tolka, eftersom de är
 döva.

 När vi lite senare sätter oss ned med Bengt har det börjar skymma och
 det är dags att bege sig hemåt på snöslaskiga vägar. Jag frågar Bengt
 vad han tror behöver göras för att människor lättare ska kunna komma
 förbi de där statusbarriärerna och kunna komma in i kyrkan. Svaret
 känns glasklart.
 – Sverige har definitivt misslyckats med integrationen, både av
 invandrare men också av svenskar som hamnat utanför systemet. Här tror
 jag att vi alla måste finnas med och hjälpa till att bygga broar.
 Kyrkan har en kallelse att ställa upp för de svaga i samhället. Om vi
 inte hjälps åt kommer det gå åt skogen, rent ut sagt.

 Gustaf Svensson